Ja, så säger min fina och nära vän Gittan. Å jag vill verkligen tacka livet för mina vänner, i denna jobbiga period i mitt liv. Gittan som jobbar inom missbruk, Kniffe & Elenor, som jobbar inom vården, Lotta som är kurator o har ett stort engagemang inom psykisk ohälsa, och min barndomsvän/syster Janet, som tar med mig på galej och miljöombyte. TACK FÖR PEP, PUSH OCH FÖRSTÅELSE ❤️🙏 Ni är bäst!
Har precis avslutat ett långt samtal med min smärtsköterska. Hon tycker att jag är duktig, som kämpar. Hon fick mig ÅTERIGEN att begripa vissa tunga, och jobbiga utsättningssymtom. Blir ju lugn av att prata med henne. Jag har ju så JÄVLA ONT nu!!! Kan knappt andas pga smärtan. Jag är trött, har ingen aptit, mår illa, det gör skitont i magen, känns som bröstkorgen ska explodera, andfådd-gör andningsövningar jävligt ofta, hjärtklappning, huvudvärk, orkeslös i omgångar, smärtan i hela bröstkorgen- känns som att hela torso är fast i ett skruvstäd, det mesta i kroppen gör ont.
Tog mig en dos av min medicin Klonidin APL, som är mot abstinens, efter det att jag pratat med smärtsköterskan. Jag är väldigt påverkad av dessa ufasningssymtom emellanåt. Det har för det mesta funkat att fly in i aktiviteter som ”får mig att tänka på annat än hur jag mår”, men eftersom jag blev ”fast” härhemma idag, så sa det bara BAAAM! Å här ligger jag nu, orkeslös, det kryper i benen, jag krampar i fötter och ben, och även med en skitsmärta , plus att jag fryser satan. Men efter ett långt och peppade samtal med min smärtsköterska, så känner jag mig lugnare. Hon skulle föra in dessa anteckningar i journalen, inför mitt besök den 3/7. Visst fan, den 4/7 ska jag ju till sjukhuset igen sen. Då blir det ett ultraljud på mina mjukdelar, då jag både fått knölar I armar och rygg. Då smärtläkaren konstaterade att det inte är specifika fettknölar, så fick min ”husläkare” remittera mig till röntgen, för ultraljud.
Jag önskar att vissa i min omgivning kunde ta till sig, det jag säger & förklarar, men jag får bara så jobbiga sms och andra kommentarer, där jag måste förklara igen och igen. Som frågan ”mår du bättre nu”, då man vet att jag inte blir bättre. Mina smärtdiagnoser äter upp mig, men hur mkt jag än har förklarat i ÅRATAL, så får jag de mest korkade frågorna. Jag är trött på att svara på frågan ”hur mår du?”, när den som frågar, ändå inte VILL förstå, det svar jag ger..
I morgon går jag över till att bara ta en tablett på morgonen, och då är det en tablett med halv styrka. Utfasningen har ju sett ut som så här:
Steg 1: Minska kvällsdosen till 50mg, fr 100mg – under en tvåveckorsperiod.
Steg 2: Minska middags/lunchdosen till 50mg, fr 100mg – under en tvåveckorsperiod.
Steg 3: Minska morgondosen till 50mg, fr 100mg – under en tvåveckorsperiod.
Steg 4: Minska kvällsdosen 50mg, genom att ta bort tabletten helt – under en tvåveckorsperiod.
Steg 5: Som jag går in, i imorgon, minska middags/lunchdosen 50mg, genom att ta bort tabletten helt – under en tvåveckorsperiod.
Steg 6: Om två veckor, ta bort skiten helt! FÄÄÄÄRDIG!
Det är satans tufft. Känner ju väldiga besvär av smärtan, PLUS att ett stresspåslag – med start förra veckan, och som fortfarande håller ett järngrepp om mig. Så att, jag kan ju då lugnt acceptera, att jag har fått ”backa bandet” gällande min utmattning också. Å nu, idag, har det gått så långt att jag helst inte vill gå ut.
Nu sova en stund.
Lev väl..
Lena Berge 