Ilska..

Ligger här och gluttar på Bond. Hade inte sett den från början, så att jag trodde först att jag inte hade sett den alls, men det hade jag ju.

Jag har haft en skitbra flow idag. Det blev Willys I hamn tidigt i morse, tillsammans ned min dotter. Ja jag var redan hemma och färdighandlad kl 9. Ringde mina päron för att kolla om de skulle ut till Vasa, och det skulle papsen. Han & Maya hämtade mig & Kino, och så styrde vi kosan mot Arken Zoo. Jag har ju tyvärr gett min hund lite för mkt foder den senaste tiden. Hemskt att jag varit sååå ”beng” att jag tänkt att Kino väger 7kg. Han vägde ju 4kg då jag fick honom, och nu vägde han 5kg.

Ja, för att medans far gjorde sitt så vägde jag Kino och köpte ett light/sterilized foder. Det var nedsänkt med 20%. Sedan fick han nytt frystorkat godis. Så att nu ska jag se till att allt blir i sin ordning. Kino har ju så satans mkt päls också, så jag har inte observerat hans viktökning. Som tur var är det andra som har gjort det. ❤️🙏

Det är fan första gången jag har ”misslyckats” med fodergivarn, på nån av mina hundar, och det gjorde mig bara så besviken på mig själv, att jag blev förbannad.

Men Kino mår bra. Han får massor med kärlek. Han är min hund, och I löööve him.  Han är min sambo, och det är så satans nice att vara med hund igen. Saknar såklart King, men snart åker familjen på semester, och då hoppas jag att jag får ha honom här. Han blir ju 14 år snart, lillgubben. Å Kino blir 7.

Det enda som kan vara lite tufft är att han absolut inte går att räkna med, runt lillkickan, och det känns så jävla trist. Men Kino har vant sig med henne, och går faktiskt undan själv. Jag hoppas på att det ska bli lättare i framtiden.

Resten av dagen har varit lite upp & ner. Jag känner mig arg, riktigt förbannad över vissa saker. Jag tycker livet är orättvist för nära & kära och klimatet i samhället gör mig skitförbannad. Det är galet. Jag är även påverkad av den här avgiftningen. Illamående, stickningar och sveda i fot & ben. Jag är även trött, och pallar knappt ta mig för att göra saker, ja förutom idag då rå.

Jag kan heller inte smälta det svek jag upplever fr vissa människor, men som tur är så har jag så fina/riktiga vänner vid min sida, och det känns helt amazing. Jag är lyckligt lottad helt enkelt. Jag har en superfin familj, som jag älskar mer än livet, jag omger mig utav vänner/kompisar som är raka-ärliga, och som inte är rädda för att både säga -och visa vad de tänker. Och det är så här jag vill ha det! Raka puckar!

Tyvärr är det fler saker som både gjort mig ledsen, besviken och arg idag. Vissa saker kan jag inte hantera, och det gör mig så jävla ilsken att jag knappt kan behärska mig. Ja, där är det fan tydligt att jag har ADHD. Jag blir så jävla arg, får värsta utbrottet om jag t ex skulle tappa något, glömma något eller så. Först ilska och sedan bryter jag ihop. Det är fan inge kul med den här utfasningen heller, det märks att jag påverkas på många olika sätt, som ”biverkning”.

Men.. Nu är klockan så in i bengen mkt. Jag borde väl sova lite mu, för att i morgon ska jag ha nattgäst. Å då vill jag vara pigg.

Lev väl..

Övermäktigt och aprunk..

Joråsåatte.. FUCK! Klockan är liksom 15 nu. Hela jävla förmiddagen har gått åt helvete! Mår ju som ett ursketet päron. Jävla aprunk & getpung! Trodde ALDRIG att min första nedtrappning skulle bli så här jävla jobbig! Helt jävla sjukt!

Att minska kvällsdosen till 50mg, istället för 100mg, och jag mår såhär, efter 8 dagar. Denna sänkning ska jag ha tills nästa onsdag, och sedan ska jag fortsätta sänka! Fan också! Men, jag fortsätter att ta en dag I taget. Lyssnar på hög musik och försvinner in i en eurofiri & extas. Stackars grannar! Men, nu har jag faktiskt precis bakat ett gäng bullar och duschat. Ska göra mig klar och studsa iväg till dotra och barnen… med fika.

Ha det bäst!

Lev väl..

En MAGISK helg!

En rubrik som jag redan skrev i söndags, då jag precis hade blivit avsläppt härhemma, av min fina familj.

Alltså WOW! Vilken helg jag fick tillsammans med min dotter, svärson och mina 4 barnbarn. Vi hade ju ”provpackat” bilen på torsdagen, så att vi visste att min rollator och resebarnvagnen fick plats. Så att när familjen kom och hämtade mig så packade vi in rollator, kylväska och allt annat som skulle in. And off we go!

Vi ”landade” på Kolmårdens parkeringsplats strax efter 10, där vi började att klä oss för en utedag. Barnen som går i en ”ur & skur” skola, hade ju lager på lager, för att gardera sig. Det små regnade då vi började gå mot ingången till Kolmården, men det var så smått så smått. Jag hade dubbla fleecejackor på mig, så att jag var också varm.

Kolmården..

Vi gick den låååånga backen upp mot Bamseland, och det fick ta den tid det tog. Ingen hade bråttom. Barnen plockade harsyra och kollade in naturen, där det rann superfint & rent vatten, i bäckarna längs med gångvägen. Alla var på ett sånt härligt humör. Jag vaktade vagn, och höll mig väldigt mkt till min rollator till en början, då resten av klanen åkte alla åkattraktioner som fanns. De äldsta barnen sprang kors & tvärs, hit & dit.

Vi prövade lyckan vid några chokladhjul men det gick åt pipan, vi såg Bamse showen, ja åtminstone dotra, svärson, de minsta barnen & jag. Ja, plus alla andra, eftersom det var byst med folk.

Vi gick vidare och kom till en superfin & stor lekpark. Man hade ju fortfarande påsktema på Kolmården, och de hade verkligen lyckats med både pynt och massa härliga aktiviteter för barnen. Vi hittade ett ställe där vi slog oss ner och började mumsa på vår matsäck. Olika typer av mackor, saft, banankaka och lite annat. Lillsnuppan fick även lite klämmisar. Hon gillade mina tunnbrödsrullar fyllda med smör och leverpastej. Vi åt o fikade, vi köpte kaffe och gick på toa, för att sedan börja våran promme mot djurparken. Många djur var det!

Vi gick till linbanan, som var helt kö lös. Vi hoppade in i en vagn, med lite småbekymmer eftersom jag inte fick ha med mig rollatorn, men det gick. Å JÄVLAR så häftigt OCH HÖGT! Ja lite läskigt var det väl ibland, då jag tittade ner. Så många fina djur man fick se alltså. Wow!

När vår färd var över så var det en så in i helvetes lång kö. Shit vilken tur vi hade. Vi gick vidare, och vi köpte godis, ungarna åkte olika åkattraktioner och bl a så åkte mina äldsta wild fire, hua så läskigt! Fasen vilka modiga och tuffa barnbarn man har!

Stämningen var på topp. Solen kom fram och började värma upp oss. Tur för dotra min, som är frusen av sig. Vi gick vidare i djurparken för att hinna se tigrarna, och så mkt vi hann innan djurparken stängde kl: 17.00.

Tigrar är verkligen så maffiga..

Nu hade vi gjort Kolmårdens djurpark. Det var mkt vila för mig, så att det gick bra. Det var ju inte värre än en vanlig dag härhemma. Vi gick till bilen, åkte till Vildmarkshotellet och checkade in.

Wow, vilket hotell! Å vilka fina rum! Vi delade upp oss, så mitt äldsta och näst yngsta barnbarn bodde med mig. Vi var runt på hotellet där det både fanns lekrum, mysrum med bio och spelrum. Sedan fanns det även ett spa. Vi åt en god middag, där barnen åt gratis, och sedan bröt Vi väl upp vid lagom tid. Jag hade köpt lite godis till oss alla, och vi gick till våra rum och låg och kollade på TV, tills vi slocknade. Jag som ALLTID är uppe o springer på nätterna, var uppe väldigt lite, och det hade nog mkt med att göra att vi hade haft en intensiv dag med mkt luft.

När vi vaknade på söndagsmorgonen så hade dotra bokat in oss på frukostbuffé kl: 07.45. Mums! Gud så gott! Å medans familjen drog på SPA, så pysslade jag lite med vår packning, la mig en stund, och sedan tog vi all packning och checkade ut. Resan hem gick betydligt fortare. Lillsnuppan somnade redan då vi åkte ut fr parkeringen, vid hotellet, men de andra barnen slocknade de med, efter en stund.

Jag blev avsläppt härhemma och vi sa hej då, och jag tackade såååå mkt för denna helg. Jag var så glad över att jag fick följa med min familj på denna resa. Det betydde sååå mkt. Jag älskar dem i MASSOR! Det var den första resan jag gjort med min familj på 4 år! Mor & far hade ju Kino, så att efter några timmar efter det att jag hade landat hemma, så kom mina päron med Kino.

Tror ni att ”pälsbollen” ville umgås? Not so very much! Så att, det hade ju inte berört honom ett jota, att han hade bott borta ett dygn. Ett väldigt bra betyg, med stjärna i kanten, till mina föräldrar.

Men nu, nu ska jag avsluta mitt inlägg med att berätta att jag har påbörjat en avgiftning. Jag ska fasa ut min kombitablett (morfin o tramadol). Jag började bara med att halvera gårdagskvällens dos, och mådde piss då jag vaknade. BAAAM!!! Illamående, frossa, matthet och BLÄÄÄÄÄ! Men, JAG SKA GÖRA DET HÄR!

Jag har fått ett schema, utav min smärtläkare. Ett utfasningsschema. Vi ska ta det jävligt försiktigt! En dag i taget, som jag brukar. Men visst känner jag oro! Tror knappast att det här blir en lätt match, men min läkare på Vc är alldeles övertygad om att jag kirrar det här.

Å tack fina Gittan, Tommy, Helen och Lotta, för den pep ni gett mig idag. Det betyder mycket..

Lev väl..

Jag har saknat förmågan att be om hjälp..

Men när man nu har tagit folk på orden, och ”klarat av att be om hjälp”, får man det då? Ehhh, nej! Oftast inte.. Så att detta har ju gjort att jag SKITER I att be om hjälp. Simple as that!

Visst har jag världens finaste vänner, det är inte dem jag riktar mig till.. Men de vänner och kompisar som sagt : ”det är bara att säga till då du behöver hjälp. Ja, de har ju inte menat det de sagt helt enkelt!

Nu känner jag sådan lust att få ordning på min balkong. Jag fick trallgolv och ny balkongmöbel, av det mysiga grannpar som bodde ovanpå mig, och nu ska det läggas ut. Å helst ska man ju både torka av allt därute, samt städa av golvet, INNAN golvet ska läggas. Men hur fan ska jag klara det? Nä, det känns bara som ett jävligt stort hinder. Å grejen är, att jag i nästa vecka, förmodligen kommer att påbörja en avgiftning – härhemma. Avgiftningen skrämmer skiten ur mig, innan jag ens har satt igång, och jag vet inte hur länge jag kommer att hålla på med den. Å då skulle jag ju bara så hemskt gärna velat haft balkongen klar innan.

Men men.. vi får väl se hur det blir med allt. En dag I taget. Denna blogg fungerar som min ångestlindring, och därför skriver jag av mig, för att sedan försöka att komma in i någon typ av acceptans.

Så här fin är min balkong nu..

Jaha ja, måndag fm och här sitter jag och väntar på mitt hembesök. Jag väntar även på att min läkare ska chatta med mig under dagen. Jag behöver rådfråga min läkare om diverse saker, gällande utfasningen/avgiftningen, även fast att min nya smärtläkare är den som kommer att ”hålla i just detta”. Jag har skrivit ner en del anteckningar som jag nu ska ta med ”M”, då hon kommer, och jag hoppas att hon har kommit ihåg att ta med nya ortoser, till tumme och handled, så att jag kan få pröva ut något. Smärtan i hö hand och tumme är helt åt helvete.

Men, för att återgå till nåt annat. Då jag inte kunde vara med och fira mitt yngsta barnbarns 1-årsdag, pga att jag blev sjuk, så ordnade jag ett litet ”grattisiefterskottkalas” i går. Ja, med hjälp av äldsta syster och storebror. Vi fick ses och fika en stund, vilket betydde väldigt mkt för mig. Gullsnuppan, redan 1 år liksom. Och mitt 4:e barnbarn! Så söta, fina & underbara, alla 4. Men de har ju och brås på. Min dotter är ju amazing på alla sätt som går. Och ”kanske” har jag spelat en liiiiiten roll jag med. Ja åtminstone vill jag tro det.

I går kväll då jag och Kino var ute och gick så hittade jag mini påskliljor, hyacinter och Iris som blommade. Den helt klart finaste blomman av dem var ju Iris. Jäklar vad jag älskar dem.

Delar med mig av en Iris..

Nähä, klockan tickar på. Snart är hon här. Och jag får helt enkelt se till att blunda för hur det ser ut på balkongen. Jag skulle även vilja plantera om lite plantor, men saknar tillräckligt med jord. Skulle behöva få hem några säckar med jord, men det får jag ta när balkongen är klar. Har inte lust att ställa all jord i lägenheten.

Idag ska det bli varmt och skönt ute. Morgonprommen med Kino var riktigt skön. Hade en fleecejacka på mig bara. Men då vi började närma oss hemåt, ja då började det regna lite, och så skulle det visst vara idag. Men men, det blir en längre promme med Kino i em, oavsett väder.

Lev väl..

En så fin vänskap..

Nu är jag inne på min 7:e sjukdag. Mår betydligt bättre dock. Vill så gärna samla familjen för en ny chans till lite samvaro, eftersom jag både missade lillkickans 1 årsdag och familjens påskfirande.

Men.. en dag I taget.

Idag kan jag ju iallafall stolt erkänna att jag skrev av min fysioterapeut Mats träningsprogram, som han hade skickat till mig via mail. Å när jag hade skrivit ner allt så kändes det bara så jävla skönt att köra igenom det. En klapp på axeln på mig själv bidde det..

Men, vid lunchtid idag så hörde Kniffe av sig till mig. En jättefin vän som jag har känt sedan innan han kom till världen. Ja, jag kände hans mamma och pappa, innan han ens var född. Jag gick ut med hans mammas fina schäfertik Kate. Vi bodde även på samma gård, plus att Kniffes mamma var syster med min första pojkväns bonusmamma. Så att.. Jag har alltid tyckt om denna kille, ja och hans familj/släkt.

Men på senare år så har vi blivit väldigt nära. Vi tycker samma lika, i mycket. Har lika värderingar, uppskattar människor, känner empati och har även svåra sjukdomar, som vi lever med. Jag upplever det som att jag kan prata om allt med honom, och det är väldigt amazing. Honom är jag rädd om.

Å idag, vid lunchtid så skriver han och frågar om han kan komma förbi, innan han ska gå till jobbet. Såklart han kunde. Då kommer han med en USB sticka, med 2 helt otroliga filmer, som han hade sett. Han installerade stickan och visade mig hur jag skulle göra, PLUS att han hade med sig glass till mig.

Fatta så gulligt! Å jäklar så god glass! Tog litegrann innan jag gick ner till stan ikväll.

På stan uträttade jag lite ”needs”. Jag smider en plan nämligen. Så att lite smått & Gott, och sedan bidde det engångshandskar på Classe. Å till middag fick det bli en supersmarrig kebabrulle, från Kebabpalatset, mitt favvoställe, då det kommer till kebab. Så trevlig personal och såååå jävla gott. Och den räcker till 2 ggr.

Men nu hörrni, nu pallar inte mitt huvve mer idag. Jag har sån jävla skalleknack alltså.

Men tack fina Kniffe/Christian för att du finns i mitt liv. Längtar tills nästa fika, då vi verkligen ventilerar ALLT med varandra. En sådan tillit, och respekt, som jag har för honom har jag inte för någon annan man. Men det är så jäkla underbart att jag har en sådan fin vän i honom. Har ju 4 tjejer, där jag också har denna vänskap, och dem är jag också så oerhört tacksam för.. LOVE U ALL!

Lev väl..