Här ligger jag, i min stora säng, och jag kvider. JAG HAR SÅ JÄVLA ONT! JAG VILL DÖ!
Jag var hos dotra o barnbarnen ikväll. Vi åt först en egengjord kladdkaka, sedan åt jag och min dotter potatisgratäng & kassler, och barnen pommes & snitzel.. Och efter maten så fick jag såna smärtor. Var tvungen att gå hem. Smärtorna är så hemska. Jag vrider mig i smärta. Jag har tagit alla mina mediciner , slagit in fot & ben med lidokainplåster. Jag har skenorna på mina händer, MEN INGET HJÄLPER!
Jag känner mig så hjälplös, vill skrika rakt ut. Men nu vet alla hur jag mår. I morgon vet jag att jag inte kommer att kunna gå. Inte förrän på em. Jag önskar ibland, att mitt liv kunde ta slut. Varje steg jag tar känns som att jag går på en fot med en svår fraktur. Helvetes jävla skit!
Att försöka ligga på sidorna går inte, pga att jag har infl I mina axlar. Och när jag ligger på rygg så får jag kramper I ben och fot, trots magnesium tabletterna. Det värker även i mina händer. Netvsmärtorna i foten känns ju som att jag sitter med foten i en öppen eld. Medans benet liksom ”strimlas med en kniv”. Bröstkorgen/ryggen gör så galet ont, så att det påverkar andning, smärtan är vidrig. Å på framsidan av bröstkorgen, är så jobbig att jag knappt får luft. Jag har tagit mitt morfin/tramadol, maxdos alvedon, naproxen, magnesium, lergigan, losec, allergitabletter, luftrörsvidgande, samt att mina bedövningsplåster täcker foten, och nedre delen av benet.
Jag blir bara sämre och sämre, och just nu känns det som att jag inte har något kvar att sätta emot. Smärtan är too much. Önskar att jag slapp detta.. Nähä, dags för att försöka sova lite, men först ett besök på toaletten.
Jag dömer INGEN! Alla har rätten att göra sina egna val. Men när nära vänner/kompisar inte märker hur de blir, då de super, då är jag bara helt jävla ärlig. Och kan man inte ta det, synd!
Jag har nog med mitt. Jag vill inte vara någon i en medberoende ställning. Jag HATAR vad skiten gör med människan.
Ikväll blev jag kontaktad av en god vän, ja eller vi får nog säga fd god vän nu. Att skriva så taskiga saker, till någon som vill finnas där, då får det vara bra! Jag tar inte skit! Och jag klarar definitivt inte av det drama som alkoholister är jätteduktiga på att skapa. Ja, för att packade människor är det värsta jag vet. Det finns inte ett jävla någe, i deras sätt att vara, som jag vill ha med att göra. Och hur mkt man än skulle kunna tänka sig att stötta denna människa, så ska det vara då denna människa VILL ha hjälp. Annars är det bara totalt bortkastad tid.
Det sms jag fick ikväll, det dödade vår vänskap. Och ni som känner mig vet hur bitchig jag kan bli då jag blir illa behandlad. Så att nu är det nog! Han kan dra åt helvete, simple as that!
Men nu sova!
Just ja, måste bara visa den skylt jag köpte idag.
Life is a bitch. Sometimes. Men inte fan får vi väl ge upp för det. Det känns som att jag inte har gjort annat än att kämpat och varit arg, och det är bara så jävla jobbigt och tråkigt. Jag hatar att vara arg, men hade inte jag varit så här jävla arg, då hade det inte hänt ett enda jävla jota.
Ilskan har drivit mig. Den har fått mig att resa mig, efter varje gång jag har legat ner. Jag har blivit så jävla illa behandlad och kränkt, av både samhället, myndigheter, vissa vänner, kompisar och annat löst folk. Det har varit så in i helvetes tufft, men nu är jag här. Å högst levande. Ja iallafall jag, men det är däremot inte mitt huvud. Mina utmattningssyndrom är så obehagliga att jag ”går sönder” emellanåt.
Men OM jag har en ”klariknoppenstund”, då jävlar kan det hända saker. Och det sista jag nu kan berätta är att jag återigen har fått en bekräftelse, en bekräftelse på hur jävla illa det är. Och nu pratar vi om den ursprungliga diagnosen, som förstörde mitt liv. Efter min fotledsoperation år 2014, så förändrades mitt liv. Mina nervskador i foten anmäldes till alla möjliga instanser, bland annat till två försäkringsbolag.
Dessa bolag har jag sedan haft kontakt med, då det blivit försämringar med foten, ja och när alla andra dumma/hemska/smärtdiagnoser som uppkommit, pga det här. År 2016 så klassades min invaliditet till 6%, den högsta nivån på en fot är 12%. År 2018 så öppnade jag ärendet på nytt, pga försämring, och nu var jag uppe på 8%. Åren har gått och jag hade någonstans i bakhuvudet för mig, att jag hade någon specifik livränta som skulle kunna tas upp, efter det att jag hade fyllt 55, och det har jag ju nu.
Så att.. jag hörde av mig till försäkringsbolagen, som i sin tur undrade om jag hade varit i kontakt med vården sedan 2018. Wow! Det höll på att bli ett ASGARV i örat på dem. Men de skickade över fullmakter som jag skulle skriva på, jag skulle även fylla i alla vårdtagare/behandlingsställen jag hade varit på sedan 2018. Det blev 3 fulla A4 sidor med namn, befattningar och mottagning/enhet. Sedan började de kalla in alla journaler. Och detta har ju tagit ett par månader. Men igår, då var ena försäkringsbolaget klara. Deras förtroendeläkare hade gått igenom allt, och jag var nu klassad till 12% invaliditet. Å den procenten är den högsta, och hit räknas bland annat amputation.
Jag kände mig nöjd, för att jag kan knappast säga att jag är glad. Å det mest komiska idag, då jag satt i min taxi ut mot Vasa handelsplats, med färdtjänst, var att liksom allt bara kom i kapp mig. Tårarna liksom bara rann på mig. Jag känner väldigt mycket. Å det jag sörjer mest, det ör den tystnad som jag upplever fr mina vänner/kompisar. Jag HATAR att gå igenom detta ensam.
Men jag är glad över att jag har min terapeut Maria, som hjälper mig att handskas med alla svåra känslor, och samtidigt hjälper mig att jobba på ett tillfrisknande i min utmattning. Hon ska, tills nästa gång, ta med sig några olika handortoser. Speciellt till högerhanden, och höger tumme. Jag har bara så jävla mkt smärtor och kramper i handen. Dessa kramper har med att göra att jag dels har Fibromyalgi, men i 1:a hand beror det på mina karpaltunnelsyndrom.
Karpaltunnelsyndrom kan ge en brännande känsla, stickningar och domningar i händerna. Det är också vanligt med värk & kramp i handen. Efter längre tid kan du även uppleva känselbortfall och nedsatt rörlighet. Och eftersom det inte går att operera mig, pga min svåra smärtproblematik, så suger detta GETPUNG!
Har fått ett hjälpmedel utav min terapeut. Denna ska hjälpa mig att ta pauser..
Ja, så nu har jag iaf fått dela med mig av något ”positivt” . Det känns alltid bra med en bekräftelse. Se mig/hör mig liksom. Det blir liksom ”på riktigt”. Men jag har börjat ledsna på att försvara mig, då vissa människor inte lyssnar och inte vill förstå. Sedan finns det människor som bara MÅSTE prata sjukdomar med mig, och berätta om hur dåligt de mår, utan att jag får en chans till att säga något om mig. Jag vill ju gärna ha en dialog med folk, och jag stöttar människor så hemskt jävla gärna, om jag ens kan få säga nåt som ”du, det där kan du få hjälp med av folk jag vet att du kan gå till”. Ja nu kommer vi väl kanske inte ens så långt i samtalet, eftersom vissa BARA ska prata sjukdomar med mig.
Men hörrni, ni som jag umgåtts med, och ni som jag haft så roligt med, och ni som jag har försökt stötta/puscha och lyssna på, varför finns ni inte där för MIG nu? Varför vänder ni mig ryggen, nu när JAG behöver stöd?
Nähä, och med den meningen avslutar jag nattens bloggande.
Ja, jag skrev ett blogginlägg i morse, och ja, jag har varit ute och gått i solen. Men promenaden till Ica, och sedan promenaden med Kino, var ingen hit. Kunde knappt gå. JAG HAR SÅÅÅÅ JÄVLA ONT i dag. Det här knäcker mig! Vet inte hur fan jag ska stå ut.
Och till er därute, som umgås med mig, eller som hör av er till mig. FÖRLÅT men jag mår skit. Jag har så ont att jag bara skulle vilja skrika ut min gråt. Nu får jag lägga mig och vila, efter den otroligt goda maten..
För en jävla massa år sedan så var politikern C-H Hermansson på TV. Han lagade mat, och han lagade ”Hermanssons frestelse”, en maträtt som min mor ofta har gjort sedan dess. Det är ju bara sååå gott. Den görs med potatis, köttfärs, ost och lite muskot i. Jag gör ju mina långkok, då jag gör köttfärssås, och när jag sedan, vid tillfälle, gör denna gratäng, då brukar även jag göra den här ”gratängen” där jag varvar potatis, ost och köttfärssås. Det är sååå gott!
Men nu, nu är även min hjärna rökt. Fan jag är så trött att jag nickar till, och nästan somnar. Jag ska ladda en diskmaskin och sedan vila. Kanske t om sova en stund. Ikväll så är det mello igen, och den där ”hemska” Gunilla Persson, fr Hollywoodfruar, ska vara med 🤪😔😳 Men, det kan ju ändå vara kul att se.
Usch.. Det känns som att jag ska gå sönder av denna smärta. Å nu gråter jag som fan tillråga på allt. Har bara lust att skrika: HJÄLP MIG!!!!
Och OM någon av er undrar varför jag inte är på fb, så har jag inaktiverat fb. Jag finns på messenger, insta, mail eller på mobilen.
Det är som det är. It is What It is. Det finns inget som jag kan ha ogjort, och jag accepterar att jag inte kan förändra vissa saker. Jag gör mina egna val, bra som dåliga. Ja det handlar om att leva efter min bästa förmåga. Ja, och det är ju så pass jävla viktigt för mig, att jag valde att göra en gaddning med denna mening.Det är som det är, och jag kan absolut inte göra annat än att göra det bästa JAG kan.
Det är lördag morgon. Klockan är 9 nu, men jag vaknade sådär jävla ”nöjd”, och utav mig själv, då klockan var 7.30. Första tanken var dock att ta mina mediciner, ge Kino mat, gå ut en längre promme med honom och sedan krypa ner. Men nej, jag kände mig så nöjd att jag inte kröp ner igen. Antar att det har med att göra att solen skulle gästspela idag. Plus att jag bäddade min säng DIREKT jag vaknade, så att inte frestelsen skulle göra att jag kröp ner igen.
Och jäklar så mysigt det är med solen nu. Den bryter igenom detta gråa och trista väder. Dessa skitiga vägar och trottoarer, som tyvärr fortfarande är isiga på vissa ställen. Bara längtar efter att ställa undan mina icebugs. Men jag vill då fan inte gå och halka, så de får vara på då jag är ute och går längre promenader.
Jag vill ha vår NU!!!
Jag är så glad över att våren snart är här. Att få göra fint på balkongen, städa, lägga ut trall, rodda i min nya balkongmöbel och göra fint. Tänk att jag fick trallgolvet, och denna matchande fina balkongmöbel, utav mina underbara/fina grannar, som flyttade härifrån. Jag ska snart börja så fröer och även ta upp mina övervintrade pelargoner från källaren. Men innan plantering och fix, så måste jag få hem mer jord. Och så måste jag köpa ”insektsfällor”, eftersom det blir en jävla massa flugor, då det blir lite fuktigt och ny jord i krukor. Fick faktiskt veta att vissa flugor kommer ifrån jorden man köper. Då jag, på senare år, upplevt att chiliplantorna lätt får löss, så blir det inga chiliplantor i år. Jag ska BARA plantera blommor ❤️
Och det här året hoppas jag att jag ska kunna sitta på min älskade balkong, betydligt mer än förra året. Kolgrillen har ju liksom vänt bort sina skorstenar mot vägen istället, vilket har gjort att det inte luktar lika mkt nu. Å tänk att få ett mysigt trallgolv att gå på. Kommer ju att bli så bra.
Kino bara ÄLSKAR att ligga i solen.
Ja, nu är snart solen i hela mitt vardagsrum, och Kino är redan ”förberedd” på att njuta i solen, liggandes i soffan.
Igår grattade vi min far. Han fyllde 82 år igår. Jäklar vad tiden går fort. Men båda mina föräldrar ser betydligt yngre ut, än vad de är! De är så fina! Jag, min dotter och hela hennes familj, plus en väninna till mina päron, grattade min far igår. Idag ska väl brorsan med barn och barnbarn dit. Mamma hade ju bullat upp i massor. Goa bullar, muffins och skurna chokladkakor. Och så blev det ju såklart tårta. En underbart god prinsesstårta från ICA Maxi. Det var mysigt att sitta där runt bordet, vi var ju 10 pers liksom.
Men nu, nu börjar det bli dags att tänka på att duscha. Sedan ska jag ta mig en promenad bort till vår närbutik. Å solen ska ju vara framme en lite längre stund idag, lovade dem. Så att, när jag sedan har lämnat varorna hemma, ja då blir det en längre och mysig promme med Kino.
Ska fånga dagen, och göra det bästa med den. Sedan funderar jag på att ev börja titta på Dr Death. Började ju titta på den för en tid sedan, men orkade inte se mer än 20 min och sedan har det inte blivit av.
Men wow, har ju nyhetsmorgon på, som vanligt, och en tjej vann 12 miljoner!!! Shit, vad härligt! Vilken summa! Tänk om man fick vinna lite mer än 30kr eller 60kr någon gång..
Okej, nu tar jag helg. På måndag har jag hembesök av min terapeut på morgonen, och på em, ja då ska jag få hjälp med klippning utav Kinos bakdel, för att jävlar I min låda, vad det blir bajsigt i röven på honom, så fort han bajsar och är lös i magen. Hände ju en riktig SKITincident i torsdags. Hade bajs överallt, då jag kom hem efter att ha varit och handlat. Jag ringde Sari, den hundfrisör vi alltid går till, i går och hon var så gullig att hon tar Kino på måndag em. Helt suveränt!
I övrigt så känner jag mig lite bättre i skallen idag, därav blogginlägg och mkt positiv energi. Men fy fan så illa det är emellanåt. Det är så frustrerande och skrämmande, att ”tappa” hjärnan. Något annat som är jobbigt, det är att jag har så fruktansvärt ont i mina fötter och av min fibromyalgi. Men men, en dag I taget, då det gäller min fysiska hälsa. Men då det gäller min psykiska ohälsa, så tar jag en stund åt gången. Jag lyssnar väldigt mkt på min kropp nuförtiden.
Men nu, nu avrundar jag dagens inlägg. Och jag hoppas att alla får njuta av denna lördag, som bjuder på sol. Ska även se på mello ikväll, och det är väl mest för att jag vill se Gunilla Persson. Herregud, säger jag bara! Vet inte om jag ska skratta eller gråta, vad har hon ens i tävlingen att göra? Men, det lär ju bli underhållning iallafall.
Ja, om jag det visste. Den här dagen har typ varit en katastrof, då jag inte ens har kunnat gå mina promenader. Ja, snön började ju redan att komma igår kväll, då jag var ute med Kino. Å när jag sedan vaknade, och såg ut i morse, då lade jag mig igen.
Gick upp, åt gröt med mammas goda, egengjorda äppelmos på. Mums! Men snön, den pajade min dag. Jag skulle ha gått till stan, men rollatorn tog sig ju liksom inte fram. Så att mina kiss – och bajs promenader med Kino, de fick göras med kryckor. Korta promenader, men med ett långt flexi, så att han kunde springa lite.
Det är bara så jävla boooooring att bara vara hemma. Visst fick jag lite gjort. Gjorde ett långkok på en köttfärssås bland annat. Å semla? Det fick jag minsann. Min frissa, som har salong i mitt hus, hon bjuckade på en söt och FÖRJÄVLA go semla. Hennes son hade kommit förbi med ett gäng, så att jag studsade ner och fick mig en. Så gulligtoch GOTT!
Dagen gick, eftermiddagen kom, och hela denna dag så har jag haft huvudvärk i etapper, känt mig vinglig och yr, har även varit onaturligt trött och har varit andfådd fast att jag har legat stilla. Det tillståndet ger mig ångest. Å hur mkt jag än tänker på att mina bröstsmärtor och min andfåddhet, kan ha med fibron och min ångest att göra, så hjälper det inte ett jota.
Jag hatar dessa dagar då jag liksom blir en fånge i min egna lägenhet. Jag VILL FÖRIHELVETE KOMMA UT! Jag har lättare att köra ”medveten närvaro” och djupandningsövningar då jag är ute och går. Om inte detta tillstånd blir bättre, då blir jag tvungen att ta en lugnande. En 5 mg sobril får det bli i såfall, och det är bara så jävla sällan jag tar till den hjälpen, då jag redan har så mkt mediciner. Men jag kanske tar 1 sådan tablett varannan månad.
I morgon däremot, då MÅSTE jag ta mig i väg. Jag har möte med polisen. De vill prata med mig, om de senaste fynden jag gjorde. Fan, det är riktigt wierd att jag hittar allt. Och SJÄLVKLART lämnas skiten in direkt, till polisen då jag gjort fynden. Jag har hittat methamfetamin 2 ggr, sprutor, en pistol, heroin, plus att mitt barnbarn hittade en väldigt läskig kniv en gång.
Skiten ska fan bort från våra gator..
Klart som fan att jag lämnar in allt till polisen. Allt för att skydda våra barn. Plus att jag vill ha bort skiten fr våra barn. Fan, törs inte tänka på vad som hade kunnat ha hänt om barn hittade knarket före mig. Ja, usch ja!
Och ännu mer usch är att det fan är 1 vecka kvar tills jag får pengar. Pank var ordet, sa Bull. Jag blir ofta påmind om hur mkt sämre jag hade det, då jag levde med försörjningsstöd. Detta helvete jag gick igenom, och som jag vet att det är massor med människor därute, som även dem har ett helvete. Där lever de sin hemska vardag, utan tak över huvudet, utan mat, osv.. Jag känner så mkt med dem.
Jag är glad och tacksam över att jag har varit så förbannad hela tiden, för att det är ilskan som drivit mig till att kämpa. Jag har kämpat för mitt liv, min existens och min rätt till att leva. Ja, fan om folk kunde förstå oss som är sjuka. Sedan är jag ju enormt tacksam över att jag inte har kommit in i nåt missbruk. Alkohol och annat äckligt skit, som så många förlorar emot. Det är fan inte lätt.
Men nu mår jag faktiskt lite bättre. Jag får hoppas att jag åtminstone får min 1,5 timme, med sammanhängande sömn. Sedan studsar jag ju upp och ner, som en jävla jojo, mest hela nätterna. Men i morgon ska jag upp tidigt, fastighetsteknikern kommer tidigt.
I morgon är en ny dag. Och jag hoppas att morgondagen blir bättre, än den här dagen.
Ja, så började jag skriva häromdagen, då jag ÅTERIGEN försökte ”komma till skott” med att skriva om dessa orättvisor som finns i vårat samhälle. Hur illa folk behandlas och hur hjälpen, för vissa, bara uteblir. Det finns så mkt skit som jag vill ta upp, och tro mig, jag kommer att göra det. För att jag är ingen som håller käft.
Jag bryr mig om de jag möter i min vardag, och självklart familj och vänner. Men jag behöver inte känna en människa, för att känna en väldigt stark känsla för att hjälpa. Denna värld vi lever i, är så jävla hård och empatilös, många gånger.
Okej, nu blev det ändå att jag snöade in på detta, men jag måste försöka släppa det, för nu, eftersom jag har en ”läxa” som jag ska vara klar med, tills I morgon, då min terapeut kommer på hembesök.
Usch, vad jag har fullt i mitt huvud. Det som ÄTER SÖNDER mig, är att vissa människor i min omgivning gör mig ledsen. Jag MÅSTE tänka om och sluta vara så känslig. Och inse att människor inte alltid tänker som mig.
Sitter här i soffan och ”lyssnar” på Farmen deltagarnas jävla käbbel. Att de orkar! Skönt att jag inte följer det i år. Tänker att jag vill dela med mig utav lite glädje ikväll, ja för att det är ju faktiskt så att jag inte alltid är negve.
Jag har umgåtts med min älskade dotter och mina underbara barnbarn idag. De har återigen ”rastat” sin mormor. Vi var ut till Mångfaldens Hus, där vi kramades med Annica, tittade på allt fint, pratade med Sissi – som gav mig en sten. Häftigt! Hon kan ju så jäkla mycket. Vi gick även in på butiken, där barnen fick lite godis av mig.
Vi åkte vidare. Käkade lite. Gick in på Dollarstore och gjorde några kap. Ögonfransböjare, dl mått, fryspåsar och en jättefin diskborste. Alltså, ÄLSKAR dessa balla, STORA, snoppkuddarna där! 🤪🤣
Jag blev avsläppt härhemma, efter 4 timmar ihop med mina älsklingar. ♥️ Och när jag kom hem, då ville inte lillkillen vika av en tum. Dit jag gick, gick han. Och visst är det charmigt av honom, men det skulle ju även vara mysigt om man hade en man att komma hem till. Suktar ju efter att skeda, kramas, hångla, sexa, ja men allt liksom. Ja, för att ni förstår, jag är inte helt död. Bara ”hjärndöd”..
Men nu, nu är det dags för lite snäll mannagrynsgröt och Efterlyst.
Helgen har passerat, och den har jag spenderat ensam, sedan i lördags fm. Men jag har haft att göra. Allt från tvättstugan igår (ddubbelt pass så att jag slipper stress), promenader där jag har hittat vårtecken, felanmälan till hyresvärden och mail som har skrivits mellan mig och mitt försäkringsbolag. Ja, och så skrev jag av mig, då det gäller min fibromyalgi.
Å I morse, då solen sken när man vaknade, så kände jag sådan rastlöshet. Jag bokade helt enkelt färdtjänst, för att ta mig till Willys I Wasa. De hade billigt toapapper, och lite annat, så studs iväg. Jag är ju så ekonomisk av mig, så att detta tillfälle ville jag inte missa. Å nu står jag här, i solen, färdighandlad och klar. MEN min färdtjänst kommer inte förrän om 20 min. Skönt att bara stå här och softa, i solen, och skriva lite blogg.
Hmm, har dock en pisshuvudvärk, så det blir lite soft idag. Hem o lägga sig i soffan en stund, innan jag tar en längre promme med Kino lite senare. Den rackaren måste bada idag, då han inte riktigt har kunnat göra sina behov ordentligt, då han har tovor vid hans rumphål. Å nåde mig fall jag försöker borsta ut dessa tovor.
Nu kommer det små små snöflingor, de syns knappt, så hoppas inte att det blir så mkt mer nu.. JAG VILL HA VÅR!
Här ser ni min lilla buse, som även han njuter av solens som värmer.
Men nu, nu är det dags att tömma kundvagnen och ställa tbx den, där den ska stå. Vill inte stressa med det direkt taxin kommer, för att då kommer jag bli helt jävla BLANK (och handlingsförlamad) av den stress, som blir då jag får ett stresspåslag.
I natt hade jag mitt äldsta barnbarn här, på en sleepover. Vi åt fiskbullar och potatis till middag, hur jävla gott? Både hon och jag var sugna på det, så att vi åt upp ”nästan” 2 burkar.
Sedan var det då dags för lite snarr/mys & film. Hon ville se ”Feed”. SKRÄCKFILM. Ok, jag gick väl med på det då. Men JÄVLAR vad vi hoppade till, där vi låg i soffan med händerna för ansiktet. Alltså, dessa ”chock” scener, gör ju så man får hjärtsnurp. Men jag antar att mitt barnbarn ändå tyckte om det här med att ”hänga” hos mormor. Vi tog en skräckis till, när vi ändå var på ”G”, den hette ”Countdown”. Hualigen!
Nåväl, det blev iaf inga mardrömmar i natt, vare sig för henne eller mig. Och hon pratade inte i sömnen heller. Det var bara jag som var uppe och for titt som tätt, t o r på toa. Suck! Något som var jobbigt i natt dock, det var att jag hade så jävla svårt med andningen. Och det har jag nu med. Plus att muntorrheten är värre än det någonsin har varit.
Men, jag har ju haft ett ganska långvarigt skov av fibromyalgin nu, och just skoven är alltid kring bröstkorgen. Å då får jag svårt att andas. Nä, jag får helt enkelt pausa nu och ta mina mediciner. Brb!
Så, nu har jag tagit kvällsmedicinerna, plus en extra aerius, och jag har inhalerat och tagit 2 olika sorters lugnande.
Men.. nu känner jag för att få ner lite på print, då det gäller diagnosen ”Fibromyalgi”.
År 2014 så gjordes det tester på mig. Man kollade igenom de triggpunkter jag hade, och jag hade ALLA. De tog även ett blodprov för att sedan diagnostisera Fibromyalgi. Men, tyvärr så var inte min första smärtläkare, ett dugg intresserad av att berätta om det, utan diagnosen får jag en tid senare, då jag fick en ny smärtläkare. Som jag bytte till.
Jag kände att jag behövde få ner lite kring Fibromyalgi, på print. Dels för min egen del, men även i upplysning -info syfte – till familj, vänner och annat närstående folk, men även för att dela med mig, till er som kanske har Fibromyalgi. Jag gick ju med i StoFF nyligen, StockholmsFibromyalgiFörening. Jag önskar att jag någongång kan ta mig till Gärdet, där de brukar ha föreläsningar. Jag skulle jättegärna vilja träffa likasinnade, men i dagsläget klarar inte jag det, pga min utmattning.
Fibromyalgi är ett kroniskt smärtsyndrom. Fibron kännetecknas av långvarig, utbredd smärta, ömhet, sömnstörning och trötthet. Fibromyalgi innebär långvarig smärta/värk i musklerna, på flera ställen på kroppen, men även i bindväv. Det som händer i kroppen, vid Fibromyalgi, är att smärtsignalerna förstärks. Det menas att sånt som inte brukar göra ont, är smärtsamt. Hos mig räcker det om någon bara sticker in ett finger, på min hud – så känns det som att jag är huggen med kniv.
Smärtsystemet är en del utav kroppens nervsystem. Fibromyalgin kan ge många symtom. I mitt fall så innebär det även att min utmattning/stressyndrom kan försvåra smärta, och smärtan kan orsaka stress. Moment 22 typ.
Jag har smärta i muskler och leder, jag upplever ömhet, ökad känslighet i huden. Trycket mot huden, från mina kläder gör jävligt ont – samt att jag även har mina nervsmärtor. Ja, och det är ju en annan smärtdiagnos, med samma känslighet
Min fibromyalgi är både konstant, men den kommer även i riktigt jävliga skov, och DE SKOVEN sätter sig i bröstkorgen.
Fibromyalgi innefattar även sömnproblem, magbesvär, trötthet, huvudvärk, yrsel, dålig balans, svullnadkänsla i leder, samt att man kan vara känslig för väderomslag. Jag har riktiga balansproblem, både utomhus och inomhus.
Fibromyalgi kan ju påverka andningen, eftersom andningsmusklerna gör ont. Och när mina skov kommer, då får jag knappt luft. Om jag då inte håller tiden på maxdosen Alvedon, och mina andra mediciner, ja om jag blir en timme sen med medicinering, ja då blir jag hängandes över min rollator och chippar luft. Och bröstsmärtorna är desamma som vid hjärtinfarkt. 3 ggr har jag åkt in med ambulans, till akuten, för att utesluta hjärtinfarkt. Men då har det varit Fibronsom har spökat.
Jag brukar använda mig utav ”medveten andning” numera, för att lugna mig lite. Alltså dessa andningsproblem brukar ju ibland kicka igång en ångest hos mig, och då blir det ju såklart ännu värre med andningen.
Det finns ju 10 stycken oväntade symtom på fibromyalgi, utöver smärta och trötthet. Bröstsmärtor, hudproblem/klåda, pirrande händer o fötter, ymniga svettningar, försämrad balans, smärta vid beröring, PMS from hell, käkproblem, kalla händer o fötter och restless legs.
Ja fibron är verkligen skit för mig. Men mina diagnoser är ju liksom fler. Nervsmärtor fot & ben, karpaltunnelsyndrom (har extra svårt med hö handen), tennisarmbågar, mortons, hälsporrar, artros, tandlossning, bakteriell vaginos. Mina nervsmärtor tar död på mig, och ”som grädde på moset”, så är jag totalt körd i botten, då det gäller mina utmattningssyndrom också.
Jag är så SLUT, jag har så ONT, och jag vill ofta fly från detta helvete. Men nu har jag haft hembesök 3 ggr. Jag får hjälp i min utmattning. Tester görs, hon ställer frågor, jag berättar. Men för mig är allt bara så jävla hemskt. Jag känner mig IQ-befriad. Min skalle är utbytt mot ett kålhuvud, eller nåt.
Det ÄR ETT EVIGT JÄVLA KÄMPANDE! Men gissa vad det är som känns mest? Det är denna TYSTNAD!!!
Jag hintar, bönar och ber, vill ses på en fika och jag älskar att vara social, då jag har bra dagar och orkar. Men de som har sagt: ”det är bara att höra av dig om det är nåt, det har visat sig att det är de som bryr sig minst. Att leva ensam, i det här, det är ett helvete!!! Och det gör så jäkla ONT, på så många olika sätt. Jag är bortvald hos så många. Det finns ju de som aldrig hör av sig längre.
Lena Berge 