Ja så var då dagen kommen. Den dagen då en förtroendeläkare på Fk ska se över mitt ärende. Har ju väldigt dåliga erfarenheter utav dessa jävla läkare. Så UPPKÖPTA av Fk. Det har ju inte spelat någon roll att jag vid ett tillfälle hade 6 egna läkares skrivna intyg, jag var ju ”fullt arbetsför” likförbannat. Usch, jag mår illa..
Känner att jag skulle behöva sysselsätta mig med något, för att slippa känna denna ångest, som den här dagen ger mig. Jag skulle vilja kunna gå en längre promenad för att få annat att tänka på, men det är inte möjligt nu då jag har så här jävla ont i min höger fot. Man tycker ju att beslutet skulle vara något helt annat än de beslut jag har fått tidigare, nu då situationen lagts fram på ett annat sätt denna gång.
Både smärtmottagning och ortoped har ju ”skrivit ut” mig, ”då det inte finns något mer att tillgå”. De står ju handfallna eftersom jag inte kan operera någon av mina diagnoser. Och då alla resurser är uttömda, så borde ju Fk förstå att jag måste få sjukersättning. Men jag törs verkligen inte tro på att de ”äntligen” skulle ta sitt förnuft tillfånga.
VEM ska kunna hjälpa mig med överklagan/omprövan, om jag får ett negativt beslut? Ja, det är frågan. Och när jag tänker på hur mkt energi det skulle ta av mig, och HUR MKT ENERGI DET HÄR HAR TAGIT UNDER DESSA 6 ÅR, så vill jag fan spy.
Inte så kaxig idag, som ni ser! Usch, låt nu för fan det här vara över snart. Ansökan fick Fk på sitt bord, den 23 februari, och väntan har alltså varit 6 månader. Det skulle vara en stoooor sten som skulle falla från mitt bröst, om detta går igenom.
Men men.. nähä, aktivera hjärnan med annat, kanske börja med en dusch. Ja, det blir nog bra. Sedan får dagen bli som den blir. Just det här med Fk kan jag ju inte påverka på något sätt alls liksom. Nä, nu kickar jag igång dagen och hoppas på det bästa. Hoppas att ni håller tummar och tår för mig idag!
Klockan var 03.55, fredag natt till lördag, och jag vaknade av en dröm, som jag önskar hade varit sann. En dröm som var så fin, som spred glädje, en man och ”hans” leende som gjorde mig varm. Så varm att jag kände det, I hela min kropp, då jag vaknade. Jag känner dig inte, men min intuition säger att DU är mannen i mina drömmar.. DU, som hejjar, då du kör förbi mig med bilen. Pratar med mig då vi möts. Jag är så jävla attraherad av DIG, men det kommer aldrig bli mer än så, och det känns så jävla orättvist!
Ja det här hade jag skrivit, eller hade jag börjat skriva på, natten mot lördag. Men jag orkade inte skriva klart, och nu upplever jag en annan känsla, från idag..
Är mitt liv slut nu? Jag vill mysa, älska, hålla handen, skämma bort, garva, skämta, busa, leka, njuta, göra saker ihop. Ha ett liv, ha en livskvalité, TROTS vissa funktionshinder. Ja, jag har vissa funktionshinder, men jag har en satans massa kärlek och känslor att ge någon..
Idag har jag fruktansvärt ont. Jag pratade med ortopedsköterskan i morse. Jag misstänker att jag har en stressfraktur, i hö fot. Men den måste diagnostiseras, så att jag vet ”hur jag ska tänka”, då det gäller smärtlindring, rehab mm.
Jag gick till stan för att rösta idag, helvete vad jag ångrar mig. Inte för att jag röstade, men för att jag gick på mina onda fötter. Det var ett helvete att ta mig hem. Från ovansidan av tårna, hö fot, upp till fotleden, gjorde det så ont att jag bara ville skrika. Men ju mer jag gick, ju mer fortsatte smärtan att sprida sig ända upp i låret. Det slet, drog, gjorde så jävla ont, att jag ville gömma mig och brista ut i gråt.
Jag känner mig så jävla ensam i mitt kämpande, och det gör så jävla ont att ens bara ligga här. I soffan. Att prata med en närstående var ju helt värdelöst, men jag fattar, hon har tankarna någon helt annanstans. Tänk om min drömprins, bara hade varit på riktigt, och att han tog mig i sina armar, höll om mig och bara fanns där för mig. Fan vad jag törstar utav närhet, sex, kärlek och allt som hör där till. Men vad fan, det är väl bara att gå ut med K snart, och att sedan sova bort all hopplöshet.
Det är morgon. Det är måndag. Veckan studsar igång. Jag gick upp tidigt för att hänga på låset, då det gällde att ringa VC, för att få en läkartid, till min kära dotter. Ska väl ta det slow idag och bara hoppas på att jag kommer att få en utbetalning från försörjningsstöd. Det är ju 14 dagar sedan jag blev PANK på kontot, tack vare en tandutdragning.
Det är inte så jävla lätt att vara utan pengar. Denna period där jag verkligen tacka P.B för hjälp med pengar till tandutdragning, plus Christian för det presentkort jag fick på ICA à 250kr. Och sedan fick jag ju även hjälp av Pia och Andreas. Det här var ju innan tandutdragningen, som jag fick detta, så att det enda som har varit problematiskt, det har ju varit att inte kunna köpa hem, och fylla på det som tar slut. I förrgår gick jag ju med min egna påse med pant, och det räckte till en mjölk och en påse morötter. Morötterna kostade bara 6kr, I stammispris på ICA. En vän bjöd mig dock på pizza.
Så att, tänk er själva, ni har bara en kasse med pant och att det måste gå till mjölk, och det var också det enda inköp jag kunde göra. Ja det räckte ju även till dessa billiga morötter också. Men, som tur var så är jag ju så jävla ekonomisk. Ser alltid till att ha basvaror hemma. Och jag fryser in ALLT. Ostbitar som inte gå att skära mer av, de river jag och fryser in. Och igår, då gjorde jag en matpaj på bacon (frysen), lök (hade en kvar i kylen), tomat (hade jag en kvar) och degen gjorde jag ju själv, och margarin och mjöl finns ALLTID hemma. Ägg hade jag också några kvar. Morötter hade jag ju också hemma, liksom spetskål.
Något som jag är ledsen över, det är mina underbara skor, med märket ECCO. Gud vad jag har älskat dem. Jag köpte dem år 2009. Men nu, nu har de gått sönder, efter 13 år!!! Ja, ni hörde rätt. 13 år. Jag köpte dem då jag hade min djuraffär uppe i Aba. Och eftersom jag har det så besvärligt med smärtor, så är det så underbart att få gå i dessa sandaler. Men nu nalkas höst och vinter, då måste jag ha andra skor. Och det kommer att göra så in i helvete ont, att behöva ha strumpor och heltäckta skor, på min nervskadade fot, ja den andra foten med, eftersom jag har ont i den med..
Så här fina är mina sandaler nu 😳😥
Mina andra sandaler, som jag köpte 2016, har också gjort sitt. Men kanske de kan hålla ett tag till om jag kan fetta in dem, med skofett. De är ju riktigt fina annars, och av märket ”Scholl”. De kunde jag ju köpa då jag hade fått loss pengar fr mina försäkringsbolag, en invaliditetsersättning.
I övrigt så väntar jag som fan på pengar. Jag vill kunna köpa batterier till min tv dosa i sovrummet. Jag har ju fått så jäkla ont I fotens skelettdelar, så att det vore underbart att kunna ligga i sängen o glutta TV, innan läggdags. Lyxigt liksom!
Jaha, och nu är då dotras semester slut. Hon går på natt, I morgon kväll. Det ska bli så mysigt att få sova hos barnen. Äta frulle med dem, och följa dem till skola och dagis på morgonen, så att dotra kan komma hem och lägga sig direkt efter sitt nattskift. Jag går ju den vägen förbi, skolan och dagiset, då jag går hem..
Nu blir det till att återgå till vardagen. Ja just ja, update gällande sjukersättningsansökan. Deras förtroendeläkare ska se igenom mina läkarintyg den 31/8. Så att beslut hoppas jag ska komma rätt fort sen. Men men.. den som lever får se. Är inte ett dugg intresserad just idag. Jag måste fokusera på annat. Mår illa och får stresspåslag då jag tänker på Fk.
Alltså, varför så många käppar i hjulet? Nu har jag bott i min fina, renoverade, lght i över 1 år. Jag har tidvis tänkt ”fan så nice det skulle vara att få koppla in TV:n I sovrummet”. En vän skulle ha kommit o hjälpt mig, med att borra ett hål i väggen, mellan va:rummet och sovrummet, då antennkabeln jag fick med Tv:n var för kort. MEN.. det har inte blivit något hål.. Nu fick jag bara idén, för några dagar sedan, att jag lägger ut en hint om att jag söker en antennkabel på typ 10-12 m. Ingen hade någon. Däremot så handlar min snälla bror en åt mig.. ❤🙏 Jag fixar ett ”t-stycke”, en koppling, till Tv:n så att jag kan ha 2 antennkablar inkopplade..
Nu fick jag då för mig att koppla ihop det här idag. Började med att snitsigt lägga kabeln längs med socklar, bakom hyllor och skåp, och jäklar så tjusigt. Jag kopplar in allt, och ska då sätta igång sovrums Tv:n, men NÄÄÄÄ det vill sig inte. Jag kollar batterierna och då är det ju rätt smetigt där, med batterisyra. Shit! Tar bort batterierna, kastar dem, rengör dosan och letar batterier. Fuck, har inga I städskåpet. Nähä, då får jag leta efter batterier i de kontroller jag inte använder just nu nu. Det blir dosan till DVD spelaren/surroundanläggggningen, jag lämnar ju tbx dem då jag kunnat köpt nya, tänkte jag..
Nä då.. då var de batterierna i fel strl. Fan också! Då kom jag på, min luftrenare/avfuktare, har jag ju inte använt på länge. Öppnar dosan och hittar samma sak, som vid tvdosan. Batterierna har läckt. Fuck! Nåväl.. Jag gör ren batterier och dosan, sätter i batterierna i tv dosan, för att se om det ändå funkar. Nääää… Får kasta även dessa batterier. Fan också! Men så tänker jag att jag stänger av min stora TV och lånar batterierna fr den dosan, och DET funkar! MEN.. Tv:n sätts inte igång, WTF!!! Ja, kanske vore det bra med ström. 🤣🤣🤣 Hade ju för fan inte stoppat in kontakten. BENGBULAN AB. Nåväl.. MEN.. då räcker inte sladden till uttaget. FUCK! 🤣🤣🤣 Visste som tur var, vart jag hade skarvsladd. Jag kopplar ihop skiten och trycker på ON och Yes!!!!
Det funkar! MEN.. ingen signal! Men för i helvete, ska det BARA jävlas idag! Jag hämtar glasögonen och försöker mig på att leta mig fram, HUR jag ska kunna ställa in kanalerna! Men BAAAAAM! Nu blev det för mkt för min hjärntrötta hjärna. Jag stänger av TV:n, tar ur batterierna, sätter i dem i min ordinarie dosa och bara känner SKIT OCKSÅ!!!!!
Men, nu får det vänta. Jag är inte kapabel att få hela skiten klar idag, det får bli en annan dag. Och KANSKE får jag pengar snart, så att sovrums tvdosan kan få EGNA OCH NYA batterier..
Fan så svettigt det blev. Svalt inne, trots regn? Don’t think so. Det bidde en dusch och nu ska jag försöka ta mig ut så småningom. Behöver ta en promme.. Och även fast att jag kommer att störa mig som fan på Tv:n, att jag inte fick igång den, så är det ställt på PAUS!!
Ja, med det menas att jag har haft en helt amazing dag, so far. Att få hit en av mina närmaste vänner, idag, var som balsam för själen. Att köra våra updates görs alltmer sällan,då vi båda dras med våra diagnoser och diverse komplikationer. Men så befriande. Ris & ros. Hiss & diss. Glädje & sorg. Ja, you name it. Och hennes fina golden hanne var ju såklart med.
Och ännu tidigare idag, ja typ 8.30 så fick jag bra nyheter fr högre makter. Känns skönt att bli lyssnad på. Att bli tagen på allvar. Att I SAMFÖRSTÅND kämpa för samma sak. Att känna att man gör ett bra jobb, som belönas.
När min vän hade varit här i typ 4,5 timme, så var det dags att käka lunch. Det bidde leftovers. Spaghetti och köttfärssås. Köttfärssåsen var sedan i tisdags, då min familj åt här, så att det var bara att koka lite ny pasta. Mums!
Å efter mat så blev det lagom att köra en maskin disk. Diskade termos och kaffekanna o lite annat för hand. Jag sopade lite golv och moppade lite vid Kings matplats. Det skulle ha gjorts för flera dagar sedan, men nu då fina/stora Atlas hade varit här, så passade det bra. Lite vatten dräll, plus skitiga fotspår efter mig. Jag fick såna hemska smärtor I foten, I värmen, så att jag fick sitta och spruta kallvatten på foten. Och balkongen är väl inte superren, ja ni fattar. Blöt och skitig fot, gjorde svarta avtryck på golvet.
Men nu, nu ska jag bara softa. Ha en skön stund. Sedan blir det vattning ute, och dags för att installera tv:n I sovrummet.
Hoppas att alla får den fina fredagskväll, som man önskar sig.
Vilken jävla skitstart på dagen. Fy fan, säger jag bara..
Igår kväll kände jag en sådan jävla förtvivlan. NÄR FAN skulle jag få dessa tandläkarbesökspengar tillbaka? Jag gick ju omedelbart bums till försörjningsstöd, med kvittot fr tandläkaren i handen, och en blödande käft. ALLT FÖR ATT FÅ HJÄLP med mina utlägg. Jag fick pengar av en vän, men jag fick tömma hela mitt konto, på det som fanns kvar, för att ha råd med hela beloppet. För att.. är du socialfall, då får du bannemej inga fakturor, det är betalning som gäller.
Men.. Jag hade då inte hört ett skit ang mitt tandläkarärende, och har varit pank sedan dess. Jag skrev då till min handläggare igår kväll, och han ringde mig i morse. Han berättade att han PRECIS DÅ hade fått informationen fr bedömningsgruppen, gällande tandläkarkvittot, att det fattades en journalanteckning om VARFÖR JAG VAR TVUNGEN ATT DRA UT MIN TAND???!!! Blir jag förvånad? Alltså har de inte ens kollat igenom mina kvitton förrän idag!! Och innan dessa uppgifter hade kommit in, INGEN UTBETALNING! Fan fan fan! Kan ni verkligen fatta hur fan det är att leva så här?
Det är alltså dag 10, idag, UTAN pengar. Jag sa ju till min handläggare att jag skulle försöka ta mig ner till stan och fixa detta, I den sjukt äckliga fittvärmen! Nu skulle jag ju ändå träffa min dotter vid 11, men nu fick jag ju en jävla stress o press på mig att fixa det här. Ringde min underbara tandläkare, som själv svarade, och han sa- ”Lena, jag har redan skrivit ut papprena nu, under tiden vi pratade, så kom och hämta!” Alltså, han är bara bäst! Jag ringde upp handl på soc och sa när jag antagligen skulle dyka upp med papprena.
Jag gjorde mig klar att gå. Blandade en 1,5L flaska med saft, fyllde på vattenflaskor och sprutflaskor med vatten, packade ner allt, plus en filt och en påse bullar, satte på mig kläderna and off we go. Jag letade efter skugga och blev genast väldigt påverkad av värmen, men NU JÄVLAR gick det framåt pga min jävla ILSKA. Jag gick in i huset där tandläkaren finns, stod o väntade på hissen och hörde en kvinna sitta och prata med sin gamla far, om det här med kontanthanteringen och så. Jag kunde inte vara tyst, utan jag bara flikade in att jag tyckte att det var förjävligt, då vi är många som faktiskt fortfarande föredrar kontanter. Vi pratade en liten stund, då kvinnan plötsligt sa : ”Vad fin du är i håret”.. Tack så mkt, svarade jag och blev så glad över detta samtal, och denna komplimang, att jag kände lite mer harmoni inom mig. Det behövs inte mkt för att göra min dag..
Jag tog hissen upp till tandläkaren, och där satt det fullt med folk i väntrummet. Svetten rann om mig och jag ställde mig på sidan om receptionen, tog en tidning att fläkta mig med. Jag tänkte, fan får jag stå här för länge, då kommer jag fan tuppa av. Så att, jag gjorde en fuling. Jag ringde tandläkarens nr, jag hörde hur det ringde inne i receptionen, men jag visste att de ibland kan svara inne på tandläkarrummen, och det gjorde snart Josef. Jag såg när han lyfte luren, längre bort i korridoren, och jag vinkade åt honom. Han kom DIREKT! En sådan fruktansvärt fin människa alltså. Han hade ju för fan fikarast, då jag hysteriskt sökte hans uppmärksamhet. Jag bad om ursäkt, men det var ju ”absolut ingen fara”, jag fick papprena och jag kunde gå tills nästa mål. Jag lämnade in papprena på soc, gickut på gatan, ringde upp min handl och sa att papprena var inlämnade.
Jag tog mig vidare, mötte upp min dotter, vi åt lunch och pratade. Jag riktigt njöt av vår ”mor o dotter” tid. Vi hade en del att prata om. Och när klockan närmade sig skolans ”slut för idag och första dagen” så plockade vi först upp tjejerna, pratade med deras klasskompisar och deras mammor, och mitt ena barnbarns fröken kom också och pratade, och sedan var det dags för upplockning utav lillfis. Alla gick och hämtade honom. Sedan gick vi till parken, lade ut mitt stora fd överkast, tog fram saft o bullar, fikade och hade oss ett litet vattenkrig. Sedan gick vi hem, åt varit håll. En dag som började med aggression, frustration och irritation, slutade bara så himla härligt.. En superfin stund med familjen.. ❤❤❤
Och när jag kom hem, däckade jag DIREKT, och ikväll är det bara lugnt. Det har mulnat på lite därute, och jag ska snart ta mig ut på balkongen för att vattna..
En bild som min dotter tog på våra fötter idag. Behöver väl knappast skriva vems som är vems, antar jag. Ändå är detta min högra fot, hälften så stor som min vänstra 🤣🤣 Hon är brun som en pepparkaka, och jag är vit som ett lik. 🤣
Ja den rubriken har jag nog haft på ett inlägg tidigare, men idag handlar det om att vara pank eller att dra ut tanden. Ja för mig var det inte ett svårt val, trots att det KÄNNS skit. Nu sitter jag här och är totalpank sedan jag drog ut tanden förra måndagen, eller nej, fel fel fel. Mina vänner P & A gav mig 150kr i början på förra veckan. Men nu, nu sitter jag i den här jävla sitsen IGEN.
Som alltid när det är ca 1,5 v kvar tills dess att jag får en utbetalning igen. Jag fick ju plocka ut de pengar, som var kvar på kontot (mina sparade matpengar) den 8/8, då jag bara var TVUNGEN att få ut min jävla tand. Och även fast soc sa att de skulle hjälpa mig, så tar det tid. Efter tandutdragningen så gick jag bara över gatan, styrde kosan mot försörjningsstöd. Jag lämnade in tandläkarkvittot PRONTO i förhoppning att få pengarna tbx så fort som möjligt. Joråsåatte.. DET TAR TID, för att deras förtroendevalda tandläkare, soc har, måste granska kvittot, göra en bedömning och sedan ev betala ut de pengar jag fick lägga ut själv..
Jag har fan ont i magen. Vill fan spy på det här. Och nu, nu är det snart dags för mig att möta upp mina älskade barnbarn. Vi ska lämna lite kläder till second hand, och de ska få handla sig något om de hittar något. Och där tar de bara kort. Jag har ju några tior i kontanter, men jag kommer att vara tvungen att låna min dotters kort, så får hon pengar av mig sen, då jag har pengar på kontot igen. Alltså detta jävla vridande och vändande på mina pengar, DET SUGER!
Men, jag hade köttfärs i frysen, likaså rabarber. Jag gick upp tidigt, gjorde en köttfärssås, som nu ska lååååångkoka. Vi ska äta lunch ihop idag. Sedan blir det till att göra en rabarberkaka tills I em, och det har jag vaniljvisp till (som jag har hemma).
Men nu, då får jag väl ta en dusch, käka frulle och så småningom hämta mina sötizar. Ja eller möta dem, då min dotter går halva vägen. Sedan gör vi ett stopp här, jag ger barnen lite glass. Jag har precis glass, så att det räcker till de våffelstrutar jag har sparat på till rätt tillfälle. Detta tillfälle är idag. Jag har saknat min familj väldigt mkt I sommar, då de varit fullbokade och har haft sitt underbara sommarlov..
Nähä, dags att fortsätta dagen, även fast den blir med ”svansen mellan benen”, pga denna jävla fattiga sits. MEN.. jag var TVUNGEN att dra ut denna hemska tand.
Och i em, så solen dragit iväg fr min balkong, då kan vi sitta och njuta av lite fläktande vind, förhoppningsvis.
För några dagar sedan så skrev jag om en fruktansvärd incident. Jag var ledsen, orolig och frustrerad över att en vän till mig hade skrivit hej då. Detta hej då förstod jag handlade om att personen i fråga tänkte ta sitt liv. Jag blev skakad orolig och ledsen, och dumt nog så skrev jag av mig min ångest här.. Och som kommentar, på mitt inlägg, så frågade någon vart min dotter var? Och vad hade det med saken att göra? Jag har ALDRIG blandat in henne i något, och hon har aldrig träffat denna man, pga att hon är vuxen och redan hade flyttat hemifrån..
Jag blev arg utav denna fråga. Fanns det inget annat man kunde ha skrivit i stället? Saken är nu den, att jag fortsatte att skriva till denna man, ringa denna man, då jag i förhoppning önskade att någon anhörig till honom, kunde höra av sig till mig om han hade tagit sitt liv.
Men igår kväll, då skrev han SJÄLV. Och att man som ett manipulerade jävla svin, har mage att skriva NU, två dagar senare? Hans sms:ande tog aldrig slut. Jag hade ju sett till att en jäkla massa poliser hade avbrutit hans självmordsförsök. Han var arg över helt ”fel” saker och jag vart så jävla arg att jag nu har brutit helt med denna människa. Jag borde ha förstått att han manipulerat mig, även fast han sa att de hade avbrutit ”försöket”.
Nu sitter jag i telefonkö till polisen. Jag tänker att be dem om ursäkt. Berätta att jag har hört ifrån honom. Och även höra med dem, om de kan svara, på om vad som egentligen hände. Jag skulle ha förstått. Jag är arg, ledsen och besviken på honom, men jag är också arg över att han har manipulerat mig.
Jag är en människa som ALLTID har satt andra i första rummet. Och mer empati har ju liksom bara kommit över mig, sedan jag fick min kroniska smärta, och alla mina diagnoser. Att ha något att ”ta tag i” har gjort det lättare att klara av livet med smärta. Och då menar jag mitt engagemang som stöd, en som lyssnar och försöker ge råd.
Tyvärr så är det ju många som har utnyttjat min snällhet, och i bland har jag verkligen blivit blåst, för att jag är så godtrogen. Men.. i detta fall, så trodde jag ju på allt han sade, då jag känner honom och vet att han varit väldigt sjuk efter det att han fick sin stroke.
Det här kommer att ta tid att smälta för mig. Jag är ledsen över hur han manipulerat mig, men även hur han, så här efteråt, lägger skulden på MIG, för att hans vuxna son fick samtal av polisen. Och sedan att min (fd) vän nu vred och vände det till att det var MITT fel att hans son varit orolig och mått dåligt? Hur dåligt hade inte hans son mått ifall han hade LYCKATS ta livet av sig?
Och när man då skriver här, i ren förtvivlan, så får jag frågan om vart min dotter var. Jag lämnar ALLTID henne utanför MINA engagemang i folk som mår dåligt. Hon är ju vuxen och har 3 barn. Och jag älskar henne mer än livet.
Nu har jag då haft en paus i skrivandet och jag har pratat med polisen. Polisen anser att jag inte gjort några som helst fel, utan att det var polisens beslut att följa upp min ”orosanmälan”.. Jag ringde dem bara för att be om ursäkt, och det behövdes alltså inte.
Nähä, nu är det dags att sluta ÄLTA den här skiten. Och efter denna incident så kommer jag verkligen ha ännu mer distans till ”sjuka” människor. Att bli så här manipulerad gör fan ont..
Usch, tandvärk är fan inte roligt. Har haft mkt utav den varan, och speciellt nu de sista veckorna. Först trodde jag att allt berodde på en begynnande förkylning eller allergi, eftersom jag ofta har känt av tänderna då. MEN.. den här gången blev det bara värre och värre, och till slut så ringde jag till min tandläkarmottagning. SEMESTER!!!
Åh nej, tänkte jag, vad fan skulle jag göra då? Men då jag lyssnade på vad telefonsvararen sa, så kunde man göra knappval 2, för att prata in ett meddelande. Så att, det gjorde jag! Hann ju bara lägga på, så ringde min tandl Josef upp. Jag förklarade läget, att både tand o käke var inflammerat och att jag behövde pencillin. Jag fixar, säger han, och vips så var det bara till att hämta ut receptet. Alltså, han var på semester – utomlands- men tog sig tid?! Hur vanligt är det liksom?
Ja, jag har ju ett otroligt förtroende för honom. Han har verkligen botat min tandläkarskräck. Nåväl, min vän Ann skjutsade mig till apoteket förra lördagen, jag tog första tabletterna vid 13.00 och inte förrän på onsdagen så kändes det hyfsat ok. På fredagskvällen tog jag mina sista pencillin och i lördags fm ringde tandsköterska och gav mig tiden, idag kl 10.15.
Yes, fan vad skönt liksom! Jag blev lite stressad, undrade hur jag skulle finansiera detta, och skrev både till soc, och inom sociala medier. Men vad fan, det fick bära eller brista. Och skulle jag inte haft egna pengar, så att det räckte, så skulle min barndomsvän Janet gå in medan swish till tandis, och så skulle hon ju naturligtvis få pengar direkt då soc betalat mig.
Usch, Je suis fatigue.. äckeltröttheten försöker, just i detta nu, få mig att somna. Så trött att det blir svårt att se vad jag skriver. Alltså hjärnan både ställer till det så att jag blir oförmögen att kunna skriva på mobilen, samtidigt som ögonen knappt orkar att vara öppna.. JAG HATAR DET HÄR!
Nu var det då dags. Blev hämtad av tandsköterskan och då passade jag på att lämna över den kakan jag hade bakat till Josef, som tack för all hjälp. Jag skrev också en lapp, och la dit, där jag skrev om min tacksamhet jag känner emot honom. Han blev glad, och tackade så mkt. Speciellt glad blev han för brevet.
Sedan var det dags för Josef att lägga bedövningen, och SATANA PERKKELE VITTU!!! DET GJORDE SÅ ONT! Men bedövningen började ju verka direkt. Tanden drogs ut, kände ingenting. Och då det var klart så sa han : – ”Lena, du har en inkapslad infektion här, inte undra på att du hade så ont!” Ja, det gjorde ju SKITONT! Nu var det dags att tacka, och sedan följa med sköterskan för att betala. Och tack vare en vän, som skänkte mig 500kr häromdagen, tack P.B, och efter att tagit ut mina sista pengarna på kontot SÅ KUNDE JAG LÖSA UT MIG! Ni kan inte förstå hur skönt detta kändes! Puh!
Jag fick kvittot och tackade för mig. Styrde kosan mot hissen, och ut fr Lunahuset. Jag gick direkt till soc, hade med mig papper att skriva ett brev till handläggare, som följde med kvittot liksom. Ja, sedan lämnade jag in allt i luckan och gick hem.
Prommen hem gick sååå slow. Jag skulle ju faktiskt hem o vila nu, tandläkarens order. Men när jag kom till tunneln så mötte jag goa Maud. Hon är väl i min mammas ålder, tror jag. Vi stod o pratade en bra stund och hon berättade att hon hade läst om mig i LT och hon var så ledsen för min skull. Sedan sa hon ”the magic words”, MEN HUR MÅR DU LENA? Och då jag förklarade så grät jag massor, och M tröstade mig. Hon skulle be för mig.. Hon är kristen. En sådan vacker människa. Henne har jag liksom lärt känna, just pga tidigare tidningsartiklar om mig. Hon kom fram, för flera år sedan och hade reagerat på vad som stått. En jättefin kvinna, och medmänniska.
Vi sa hej då och jag fortsatte hemåt. Vilade lite, bytte ut blodiga kompresser några ggr, och sedan så hörde en barndomskompis av sig. Hon var på väg, med sin familj, till mig för att hämta en chili. Men nu, med det gjort, blev jag sittandes i soffan och med en kompress I käften, så börjar magen kurra. Snart så, ja då får jag dricka lite. Å då blir det vatten, alvedon och morfin. Sedan ska jag fan sova. Är såååå avstängd i pallet..
Just ja.. kom ju på en sak. Alltså kolla mina eccosandaler, gissa hur länge jag har haft dem. I 13 år!!!!!
flera kunde ha hört av sig till mig igår. Närrå, det var mer tyst än vanligt. Att sitta, där i soffan, I min ensamhet, med vetskapen om att jag ÅTERIGEN har blottat mig inför Södertäljes invånare. Jag skäms inte! Det är så här mitt liv ser ut! Det enda jag skämdes över, var alla dessa bilder på mig, där jag ser ut som en jävla heffaklump.
Den här artikeln har enbart ETT syfte för mig, och det är att ALLA ska få veta hur jävla mkt man kämpar, då man hamnar ”mellan stolarna” i vårat lands så kallade välfärd. Att som sjuk kämpa mot Fk är inte lätt. Man blir även någon som kan liknas vid en marionettedocka, då man är tvungen att leva på försörjningsstöd. Du har INGA rättigheter utan bara SKYLDIGHETER.
Jag hade velat att de hade fått med mera text, där förklaringen fanns om varför det blir lite mindre pengar över, än vad soc räknar med. Jag har utgifter som inte ingår i normen, och i och med att jag har skuldsanering, så MÅSTE jag betala ALLA utgifter. Något som jag visserligen har gjort hela livet. Anledningen till skuldsanering är ett privatlån jag tog för en herrans massa år sedan, på en väldigt låg summa. Men finns det inga pengar, så finns det inga pengar..Och pga att Swedbank vägrade ge mig en avbetalningsplan, så hamnade skulden hos Intrum.
Jahapp, I övrigt är ju käften bättre. Men absolut inte helt bra. På månd el tisd så hoppas jag att jag ska få dra ut den..
Jag fick följa med kära dotra och handla på fm. Det visade sig att det mest var för min skull hon åkte. Jag är sååå tacksam. För att nu har jag fyllt på mitt kylskåp som var helt tomt. Man får ju passa på att handla då det är bra priser.
Usch, blev helt slut. Regnet som kom i natt/tidig morgon, har ju bara gjort att det har blivit äckelvarmt ute. Resten av dagen blir jag inomhus. Även fast det här med handlingen, var det första jag har varit utanför dörren sedan i söndags, så räckte det sååå bra med det. Nu nalkas helgen och jag lär väl bara vara hemma, som vanligt. Hade önskat att jag hade lite jord, då några blommor behöver lite ny jord. Men att köpa en liten, liten påse, på Willys, som kostade 40 spänn?. I don’tthink so.
Det stämmer så bra, det en vän sa en gång, det spelar ingen roll hur mkt du vill umgås med dina vänner, för att VILL INTE dem, så kan du inte tvinga dem.. Åh så är det tamejfan!! Plus att man igår FLYDDE från mig, mer än någonsin, för att artikeln om mig gjorde det ”ännu jobbigare för dem”. Ja, stackars er, som inte vet vad ni ska säga, om någonting ni redan visste. Nu jävlar är det slut på mitt jävla engagemang för er, som tamejfan ALDRIG visar någon som helst empati. DET ÄR BRA NU!
Nu blir det inga mer skriverier på sociala medier idag. Bojkottning AB.
Men mina vackra blommor, jag fick av Christian häromdagen. (se ovan) De gör mig glad..
Lena Berge 