Att döma folk..

Det är så jäkla enkelt för vissa att döma folk de inte känner. Och i veckan hamnade jag i en situation, som både gjorde mig arg och ledsen..

Det började med för ett par månader sedan. Jag frågade min handläggare på försörjningsstöd om jag skulle kunna få hjälp med mina tänder. Min handläggare, som är världens bästa btw, sa åt mig att ringa och kolla om det fanns möjlighet att få en tid, och att man därifrån skulle kunna fixa med kostnadsförslag och grejer. Av tidigare erfarenhet, då det handlar om tandläkare och soc, så var jag lite ängslig över att ”behöva göra det där första samtalet”.

”Det där” samtalet, då jag skulle vara tvungen att presentera mig som soc fall. Men vad fan hade jag för val? Om jag inte gjorde något, så kanske det inte skulle gå att rädda mina tänder. Jag har ju liksom tandlossning pga alla mina mediciner. Men nu, nu hade ju liksom flisor från tänderna lossnat, så att nu var det fan bråttom.

Jag ringde Folktandvården först, och de bara sa blankt nej, pga att försörjningsstöd anser att folktandvården har för höga priser. Jaha, helt stört enligt mig. Speciellt då jag vet hur många människor det är som har gått dit, och fått tänderna lagade gratis.

Nåväl. På’t igen ba! Jag fick råd av flera vänner och jag ringde två nummer, och jag blev så kränkt. ”Om jag inte kunde betala för mitt besök, där och då, så kunde de inte göra något”. För att de tog inte emot ”socialfall”. Alltså, fattar ni hur folk beter sig? Jag hade inlett samtalet med att förklara (vilket jag fan inte hade behövt) att jag hamnat mellan stolarna, då Fk hade ”slängt ut mig” och att jag nu gick på försörjningsstöd. Att ”blotta sig” på detta sätt var oerhört jobbigt, och att sedan få höra det svaret? Fy fan, säger jag bara!

Ja just ja, det var ju som så också, att då jag hörde av mig till min handläggare om vad FTV sagt, då sa min handläggare: jag får tyvärr inte berätta för dig vilka tandläkare vi samarbetar med, utan du måste leta efter en tandläkare själv. Och med min hjärntrötthet så kändes detta helt sjukt.

Men.. Sedan fick jag en idé. Fan, min gamla tandläkare, som jag hade som ung, honom kan jag ringa. Jag ringde dit, och hans fru svarade. Jag förklarade situationen, jag tog upp att bror med familj går där, och även mina föräldrar. Hon kom ihåg mig. Hon sa dock att jag inte kunde få komma till hennes man, då han sitter som bedömare på soc, då det handlar om kostnadsförslag. Men.. om jag kunde betala själv, vid första besöket, så skulle jag få träffa en annan bra tandläkare hos dem..

Ja, så var det då dags. Jag gick dit. Jag undersöktes i munnen, de tog röntgenbilder på mina tänder, men även en panoramaröntgen på skallen/ käkar. Och min nya tandläkare, han fixade kostnadsförslaget omedelbart bums. Herregud så nice, vilken lättnad. Och med tandvårdsbidrag plus intyg fr socialstyrelsen, där de intygar att medicinerna påverkar min tandhälsa, så behövde jag bara betala 225kr. Och förstå, vad skönt det kändes att jag kunde betala direkt.

Då jag gick ut från tandläkaren, så styrde jag kosan mot soc. Det var inte en käft därinne, så att jag vågade gå in. Jag pratade med en sån himla go kvinna och jag förklarade läget, och räckte över mitt kostnadsförslag. Jag mailade min handläggare om att kostnadsförslaget var inlämnat. Det tog några veckor, men de godkände kostnadsförslaget. Yippie! Fan så nice.

Jag fick en tandläkartid och var nervös. Fick ta en 5 mg sobril. Men jag var lugn. Tandläkaren hade inte tänkt att använda bedövning, men det sa jag att jag behövde. Jäklar vad han jobbade med mig. Han var effektiv. Och när han var klar så var jag helt inställd på att få en ny tid, men då sa han : ”Nu är du färdig hos mig, jag har lagat 3 tänder som var trasiga och nu ska vi bara boka in dig hos tandhygienisten”.

Jag fick en tid hos tandhygienisten rätt så omgående och den tiden bävade jag för. Men, jag gick dit. Jag fick massor med bedövning och när hon stack mig så gjorde det bara sååå jävla ont. Jag skrek. Men resten av behandlingen gick ju jävligt bra, ja förutom att hon sa : ”Lena, nu när jag har rensat din högra del utav käken, så har jag hittat en början till ett hål, så att nästa gång du kommer så får vi be din tandläkare att kolla upp det här. Jag fick en ny tid till tandhygienisten och hon sa att jag skulle ta med mig min tandborste och min tandkräm tills nästa gång, för att de skulle visa mig hur jag skulle sköta mina tänder i fortsättningen. Och den ”lektionen” skulle kosta 400kr, men jag behövde bara betala 200kr.

Shit, jag kände sådan tacksamhet och sådan lättnad. Snart var jag färdigbehandlad. Jag gick till min tandhygienist, i veckan som var, och hon lade bedövning efter bedövning. Det ilade en bra stund, innan bedövningen hjälpte. Antar att det beror på min övriga smärtproblematik. Det gick fort att göra det hon skulle. Jag frågade om hur det skulle bli nu, om det nu var ett hål, ja inte vet jag, sa hon. Jag skulle ta det med hon i receptionen, ”men jag skulle ju veta det att kostnadsförslaget nu var utnyttjat”. Ja det visste jag ju..

Och så skulle jag då ta fram mina tandborstningsprylar. Jag har ju 2 tandborstar, då den ena borsten är den jag har vid mina övernattningar hos min dotter. Båda tandborstarna var bra, likaså mina tandkrämer. Har 2 olika. Kör den ena på morgonen, och den andra på kvällen. Det var bra, så länge det var flour i dem. Nu fick jag visa hur jag borstar tänderna, och då visade hon bara hur jag skulle vinkla tandborsten för att få rätt resultat. Alltså ett ynka råd..

Jaha, då var det då dags att gå. Jag tackade så mkt och berättade hur tacksam jag var för deras hjälp. Tandhygienisten gav mig små tandkrämstuber och några tandstickor. Hon sa : ”Lena, säg till i receptionen att jag har sagt att du får en förpackning utav tandstickor av mig”.

Jag kommer ut i receptionen, jag förklarar vad min tandhygienist hade sagt om att jag skulle få en förpackning med tandstickor, och att jag skulle betala 200kr för en instruktion i tandborstning. Tjejen tittar på mig, så där nedvärderande och säger : ”Det här måste jag ta med L (tandhygienisten). Helvete kände jag bara. Hela tandläkarmottagningen visste väl, vid det här laget, att jag var ett soc fall, men att det var SÅÅÅÅ ILLA, att hon måste höra direkt fr L att det jag sa stämde??

Det kändes skit att stå där. Men L kom med ut till receptionen och hon sa : ”Lena behöver inte betala 200kr för instruktionen och hon ska få en ask med tandstickor med sig då hon går”. Så go tjej!

Men då jag sedan ställer min fråga, hur gör jag nu då? L hittade ett hål och det kanske jag skulle behöva få lagat? Svaret blev, ja ditt kostnadsförslag är utnyttjat, så att det det här får du betala för. (Nähä?) Men då jag står där, helt villrådig, så frågar jag: ”Hur mkt kan det kosta att laga det hålet då?” Ja det visste hon ju inte. Jag kände mig så liten där och då. Så fattig! Så mindervärdig! Så hopplös! Och jag var såååå nära till gråt.

Det blev för mkt. Jag hade varit så glad, tacksam och jag hade känt en sådan befrielse av att ha klarat det här, och att det var över. Jag hade tackat alla. Riktigt visat min tacksamhet. Men då jag gick därifrån kändes det så taskigt. Receptionisten var tvungen att kolla med L om det verkligen stämde att jag skulle FÅ dessa tandstickor. Och att INGEN gav mig direktiv för hur vi skulle gå vidare? Jag har ju för fan ont i detta hål, som upptäckts vid rensning utav tänderna.

Tom.. ja, tom kände jag mig efteråt, och fortfarande. Varför beter sig människor så illa ibland? Där står jag, 53 år gammal och med svansen mellan benen. Det är såna här tillfällen som får mig att känna att jag inte vill finnas på denna jävla ruttna plats.

Att döma människor, utan att veta historien bakom, SÅNT HATAR JAG!

Tänk er för innan ni dömer någon..

Lev väl..

Mitt älskade rehab..

Då så, efter en slaskig, men trevlig promme, så är jag då framme. Jävligt nice att få träffa Mats igen. Jag har nog haft honom 4-5 år nu, om inte mer.. Nu har jag liksom mer färdiga fakta och diagnoser, så att vi kan fortsätta, där vi avslutade sist..

På vägen hit så ringde dotra, vilket blev ett trevligt stopp. Då jag gick vidare så ringde vår nya fastighetsskötare upp. Han ville veta om störningarna i lördags. Han tyckte att det var ”bra att du vågade gå ner o säga till dem själv”. Ha ha, så gulligt sagt! Jag bad honom dock att se till att ALLA företagare som hyr lokalerna längst ner, skulle få ta del av de bestämmelserna vi har på ett dokument i trappen. Och det skulle han fixa. Han tyckte att det var bra att jag sa till.. Sedan mötte jag min läkare på bron.

Åter till Södertälje Rehab, som tidigare hette Telge Rehab. Fasen vad de har hjälpt mig, ända fr scratch. Det började med sjukgymnastik i hemmet, då jag var nyopererad. Sedan har det varit smärtskola, tider hos arbetsterapeuterna, besök hos kiropraktor, flera sjukgymnaster/fysioterapeuter och lymfterapeut. Och nu har ju många av de gamla ”rävarna” slutat och börjat på andra ställen. Men inte Mats inte.

Jag känner mig väldigt hemma här, då jag även skaffade mig en arbetsträningsplats i receptionen. Var dock länge sedan, och man konstaterade ju att jag inte kunde jobba, då jag var i stort behov utav vård, så att jag blev inte aå långvarig i receptionen.

Jag har med mig röntgenbilder idag, som tydligt visar en NY skada vid hälen. Men, nu hoppas jag att vi kan komma fram till något bra idag. Det är mkt som behöver ses över. Och när nu både smärtläkate och ortopederna har uttalat sig, och förklarat att de ej kan hjälpa mig med något mer, så måste jag skaffa mig mer ”verktyg” att klara av den här skiten.

Men.. snart dags.

Lev väl..

Totalt nollad..

Ibland blir det too much. Å just nu har jag en sådan period.

Jag har vänner som är svårt sjuka, den ena svåra diagnosen efter den andra. En av mina vänner går igenom en behandling med bromsmedicin, då hon fajtas med en elak sjukdom. Mitt ex har fått en stroke, och hans reaktion på det hela, är att han inte vill höras alls. Sedan har jag 3 tappra vänner som har fajtats med bröstcancer 2 ggr vardera. Denna jävla sjukdom HATAR jag.

Sedan är det saker som upprör, och som gör mig helt galen av ilska. Får man verkligen bete sig hursomhelst, bara för att man är missbrukare? Hur jävla många liv ska en människa få förstöra?

Sedan är det alla tider jag har att springa på. Läkarbesök, kuratorbesök, fysioterapeutbesök, tandläkare, tandhygienist, ortopedtekniska mm. Sedan har jag fått JAGA min nya ortoped om det där satans läkarintyget, han lovat att skriva, sedan 22/12. Nu har den nya ortopedläkaren kontaktat min gamla ortopedläkare, som ringde mig härom dagen. Fina Dr Cars, som följt mig i 7 år. Han sa att han saknade sitt jobb på ortopeden och därför kommer och jobbar på timmar ibland, han är 67 år nu. Och.. I nästa vecka, då han är på ortopeden så ska han ordna ett intyg.

Jag var ju hos min allmänläkare i måndags, och fick ett intyg utskrivet. Jag fick 2 original, men 3 utskrifter a 4 sidor. Då han hade klippt och klistrat lite i texterna, då mkt skulle bort, och mkt skulle skrivas dit, så missade han att få ditt rätt datum på det första intyget. Detta ser jag då jag kommer hem, och lägger då mina 3 upplagor med 4 sidor i varje hög, för att jämföra text. BAAAAAM, hjärnan visade sig vara ur funktion. Fanns fan inget fokus. Texten flöt bara ihop. Och det enda jag gjorde, där och då, var att bryta ihop och gråta.

VARFÖR är jag så satans dålig på allt? Varför fungerar inte mitt huvud? Svamlar, stammar, tappar ord och är totalt oförmögen att göra saker, vid stress. Kan inte läsa eller tyda en instruktion. Det tog 5 dagar för mig att ”kirra” detta med att gå igenom intygen. Det fixade jag idag. Känslan är att jag bara vill spy på allt.

I tisdags fick jag mitt vaccin nr 3. Allt gick bra, men jag ifrågasatte varför jag helt plötsligt fick moderna, svaret blev ”vi sparar Pfizer till de yngre”.. WTF! Varför, fick jag inget svar på. Dagen efter kom biverkningarna. Fy så dålig jag blev. Kunde inte lyfta armen, svullnaden vid nålsticket såg ut som en halv tennisboll i svullnad. 40 graders feber och sån jävla frossa att jag knappt kunde hålla mig kvar på toaletten, då jag behövde gå dit. Upplevde trångt i luftrör, men det tog jag min bricanyl för.

Mkt I veckan, och otroligt mkt gå. Detta resulterade i att jag hade bestämt att lördagen, idag, skulle bli en vilodag. Jo visst serrni. Kl: 09.00 blev jag väckt av att någon bilade. Och efter 6,5 timme utav konstant bilande så gick jag ner till hantverkarna, som håller till i restaurangen, och sa att jag inte orkade lyssna längre, och att tidigare hantverkare som jobbat i huset enbart ha fått jobbat med ”tysta” arbeten på helgen. Det slutade med att jag fick prata med deras chef, och han var såååå förstående.

Känner även en stor sorg idag, då jag fick veta att en vän gått bort. En sådan genuin och vacker människa, som har fått varit med om så mycket. En tjej som inte riktigt fick den hjälp hon behövde, ifrån samhället. ❤ Fina Chris. Vila i frid. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta ❤

Denna dag blev inte riktigt som jag hade tänkt. Jag har fått ladda batterierna, men jag vaknade efter en stunds PN I soffan, och bara kände mig så jävla ensam.

Ensamheten suger så in i helvete..

Men något som gör mig glad är när det är runt -17 grader, med en glittrig snö och en sol som värmer. Men, då det är fruktansvärt kallt hos min dotter, och man redan fryser innan man går ut, och vädret därute är -3 och det blåser nordanvind, då blir man inte så kaxig.

Och till er som ska påpeka det jag uttrycker mig om, på min sida på fb, er blir jag bara så less på. Jag ska väl kunna skriva det jag vill utan pekpinnar? Behövs inte att man retar mig mkt då jag mår så här, för att jag kroknar.

Nähä, äta upp den lilla skvutt med risgrynsgröt, jag har i kylen, kanske.

Lev väl..

En av mina kärlekar..

En av mina kärlekar, är kärleken till den frihet, närvaro, sinnesro mm som jag känner då jag är ute och går. Jag har ALLTID älskat att gå.

I den situationen jag lever i, idag, så är det väldigt smärtsamt att gå. Med bägge mina fötter och mitt vänstra ben. Men.. Jag ör alltid ute i god tid, stannar, gör övningar för mina fötter, vilar, fotar och stannar ofta och pratar med människor. Jag har fått beskedet att jag kommer att hamna i rullstol, men så länge jag kan gå, då ska jag fan gå.

Idag hade jag tider på Vc, på andra sidan stan. Jag hade tid på smärtmottqgningen, på sjukhuset. Jag behövde lämna in ansökan och gå till apoteket. Under 5,5 timme var jag borta. Jag gick 1,1 mil.

Då jag tar de sista stegen, utanför mitt hus, så känns det som att jag ska svimma. Och då jag väl kommit in, slängt alla kläder i tvättmaskinen (då jag varit bland sjuka människor, så känns det fräscht att tvätta upp det jag haft på mig), och när jag hade fixat mig lunch så var det bara soffan som gällde. Och där har jag legat tills nu. Bara varit på muggen, och då har jag haft så ont i fötterna att det gjort ont bara av att nudda golvet.

Men.. det är inte bara mina fötter som arbetat idag, det är hela min kropp. Mina händer värker pga karpaltunnelsyndrom och det ska bli skönt att fixera dem i skenorna. Mina tennisarmbågar värker också, kroppen har fått jobba extra mkt idag, pga stormen. Men det värsta nu, det är den förbannade fibron som känns skit just nu. Bröstkorgen känns som att någon pressar ihop den med tvingar, och det gör att jag får en jobbig andningspåverkan.

Så att nu, nu har jag tagit alla mediciner och hoppas på att det iaf går att gå imorgon. Min far hämtar mig, för att skjutsa mig till Scania, där jag har tid för tredje dosen.

Såg lite vårtecken idag minsann..

Lev väl..

Alla andra vet bäst, eller?

Undrar hur många fittiga blickar jag fått genom åren, sedan jag började gå med rollator. Äldre damer som tisslat och tasslat bakom min rygg. Den värsta händelsen var nog då jag mötte en förskoleklass med ledare/fröknar, I mina föräldrars bostadsområde. Jag gick igenom en gångtunnel, då denna förskoleklass passerar mig. En liten flicka frågar, ”varför har hon en sån där, som hon går med?” Vi har ju passerat varandra, då förskolefröken svarar henne : ”Vet du, det är inget fel på henne, hon har bara en sån för att få åka gratis på bussen”!!

Ja, fattar ni? Och jag vart så jävla paff, helt oförberedd att denna ”sk förskolepedagogen” skulle säga en sådan vidrig sak. Och vad fan sänder hon ut för snedvridna signaler, vad fan lär hon våra barn?

Sedan har ju folk kommit fram ibland och frågat med en skitattityd, ”jaha, vad är det för fel på dig då”? Jag glömmer heller inte en grej som hände för flera år sedan, då jag var med i LT, I 3 delar. Man kunde, redan då, läsa om min kamp mot soc, Fk och Af. Och så satt min mor och väninna och fikade på ett fik, då jag hade passerat med lillfisen som bebis, I hans vagn. Då hade två tjejer suttit bredvid min mor och hennes väninna, och tjejerna säger helt plötsligt, : ” kolla där, där är hon Lena Berge, hur kan hon helt plötsligt gå utan sin rollator/sina kryckor?” Jag vart så förbannad då jag fick höra om det här. Men undrar hur jävla många människor det var, som hade så mkt frågor och onda ögat mot mig, då jag helt plötsligt kunde gå med barnvagn! MEN FÖR I HELVETE, JAG HADE STÖD AV VAGNEN, DÅ JAG GICK..

Ja, så mkt oförstånd det har varit genom tåren. Folk som har lattjat amatörläkare. Folk som ständigt har varit på mig, ska du inte söka hjälp någon annanstans, du har ju rätt till en ”second opinion” bla bla bla. Som om jag inte har gjort ALLT? Det är nu snart 7 år sedan, sedan operationen. Och det har varit helvetiska år..

Nåväl.. Jag började denna morgon med en promme till Jätten, sedan blev det hem och vila upp mig lite, i fötter o ben. Sedan satte jag igång med soc ansökan.
Men sen, fy vale. Då blev det te att jobba med hjärntrött hjärna, och det tog ju bara 3 timmar. Ja ni ser ju själva hur mkt det var att sätta sig in I. Nu har jag förenklat min läkares uppgift tills i möra. 👍❤

Men ni, ni som INTE tror på mina smärtor, kan ju se här hur många beteckningar /diagnoser jag har..

M791H Myalgi i fot/fotled
M797 Fibromyalgi
M771 Lateral epikondylit, hö + vä
R522A Långvarig smärta, nociceptiv
R522B Långvarig smärta, neuropatisk
F438A Utmattningssyndrom
S863 Skada på muskel och sena.

Karpaltunnelsyndrom
Diskbråck I nacken
Endometrios
Hälsporre
Hammartå

Ja de sista saknar, eller kanske inte har någon beteckning. Det visar sig i möra.

Nu klappar jag mig nöjd på axeln, och säger BRA JOBBAT LENA! ❤
Och till er elaka jävlar som snackar massa skit, och kallar mig hypokondriker, säger jag bara FUCK YOU! 🖕🖕🖕

Lev väl..

To fix me..

Började nynna, så lämpligt, på en av mina favoritlåtar. ”Fix you”, samtidigt som jag satte fast mina ortoser över handlederna. Och kom och tänka på hur mkt bättre sömn jag får, med dem på. När jag är FIXERAD.. Jag får ju ont och det domnar, om jag någon gång råkar glömma att ta på dem..

Och nu i torsdags, då jag var hos min nya ortopedtekniker Keith, så fick jag ju en ortos till min nervskadade fotled. Då han satte på mig den, så bara blev det ett högljutt Aaaah! Han tittade lite konstigt på mig och trodde väl först att det gjorde ont, men då jag sa ”DET ÄR SÅ SKÖNT” Då förstod han ju hur det hjälpte att fixera min onda fotled. Och det bästa med allt, var att det kostade GRATIS!!

Jag är så tacksam gentemot soc, som nu hjälpt mig med tandläkaren och även med fotbäddarna. Har ju velat komma till tandläkaren sååå länge. Nu hoppas jag bara att jag får pengarna, som jag lagt ut för att kunna betala fotbäddarna. Har inte en spänn kvar.

Jag är tacksam för familj, vänner, kompisar, stöd, kärlek, omtänksamhet och massa annat fint ❤

Min mor och far var hos mig på lunch idag. Det var mysigt att få vara tillsammans en stund. Vi var lite djupa en stund och pratade om sånt som är så viktigt. Jag fick jättefina tulpaner också, på tulpanens dag.

Då mina föräldrar åkt så ringde min vän Gittan, och vi pratade på en stund. Och sedan fixade jag med disken, så att jag kunde köra min fina diskmaskin. Och helt plötsligt, ja då var klockan redan ”dags för tvättid”.. Tvättade och tumlade mina sängkuddar typ. Sedan ringde min vän Janet, hon var på jobbet. Jag hade ju försökt nå henne för några dagar sedan, men vi pratade en snabbis bara.

Men nu, nu har jag lagt mig Tanken är att mitt ryggonda ska vara borta imorrnbitti. Går upp i ottan i möra, måste hinna med en promenad, innan min hjärntrötta hjärna ska få slita med allt administrativt som MÅSTE göras imorrn..

Lev väl..

Inte plättlätt direkt..

Om folk bara visste hur mycket jobb det är, som ligger bakom en sjukersättningsansökan.

Jag skulle ha fått hjälp utav min otroligt duktiga smärtläkare, som jag haft i 7 år. Han märkte på mig, både psykiskt och fysiskt att jag behövde hjälp. Han kallade in all dokumentation fr mig. Ansökningar, avslag fr Fk och avslagen fr Förvaltningsrätten. Han hade påbörjat att lusläsa min dokumentation, då han plötsligt insjuknar, tvingas till akut op och sedan kom han inte tbx mer. Han gick i pension, som han skulle gjort för länge sedan.

Det blev en sorg för mig att höra att han var sjuk, eftersom han betyder så mkt för mig, men också för att han inte var kapabel att hjälpa mig längre. Men, han skrev ett väldigt bra brev, som kommer att vara med som en bilaga, I min nya sjukersättningsansökan.

Jag hade i samma veva varit på röntgen, gällande fötterna och min ortopedläkare Dr Cars kunde inte hjälpa mig, då han gick i pension. Fick träffa en ny läkare, Dr Paul. Han skulle höra med Dr Cars om de inte kunde skriva ett intyg ihop, trots allt. Men.. det hände inget. Innan jul tog jag kontakt med ortopeden och jag fick en tel tid med Dr Paul. Han ringde upp mig kl: 16.30 den 22/12 och vi pratade lääääänge. Han antecknade och förstod.

Yes! ÄNTLIGEN tänkte jag. Men.. så blev jag nu tvungen, här på morgonen, att prata med sköterskan Eva (ortopeden) och höra hur det gick med intyget. Hmm, hon såg i hans journalanteckning att han noterat att han ska skriva intyg, men hon hittade inget. Nåväl, vi får väl se hur länge jag måste vänta på det nu då..

Det värsta är ju när det är många kockar som ska vara med och göra soppan..

På torsdag så ska jag gå till TeamOlmed, Det nya ortopedtekniska som finns i det nybyggda huset på Köpmangatan 8. De ska gjuta fotbäddar och hjälpa mig med ortoser till fotlederna. Sedan har jag en paus på ett par timmar, och sedan blir det något så kul som att gå till tandhygienisten. Shit, dit vill jag inte.

Men.. på måndag, ja då är det först ett läkarbesök med min bästaste läkare Gabriel, som jag hoppas, att även han kan skriva ett läkarutlåtande. Jag måste ju ha detta läkarutlåtande till min sjukersättningsansökan också, men soc betalar inte detta utlåtande. Kan ni då försöka förklara för mig, varför de inte gör det? Borde det inte ligga i soc intresse med självförsörjande? Det kostar liksom 1000 spänn.

Man blir rätt matt på det här. Jag har smärtor, jag befinner mig i en svår utmattning som gör att jag har problem att läsa, skriva, fokusera mm.. Men likförbannat ska jag söka hjälp av mina läkare, be dem skriva intyg, trots att jag skickat in läkarintyg kontinuerligt till Fk, sedan 2016. Nä då ska jag söka denna jävla sjukersättning, för att få ett nej. Och bara för att sedan vara tvungen att överklaga till Fk. Och då, ja då måste jag överklaga till Förvaltningsrätten, där jag flera ggr också har fått nej.

Och.. dessa handlingstider ska vi inte prata om. De tar 6 mån på sig att behandla ditt ärende, sedan kanske de kräver in ytterligare intyg, och då tar det ännu längre tid. Denna gång blir min 4:e gång jag ansöker om sjukersättning och jag ber till goda makter, att jag denna gång kan få hjälp. Måste se hur jag löser kostnaden till min läkare Gabriel bara. Och då jag varit hos honom, nästa måndag, då ska jag gå fr Vc till Sjukhuset för att träffa min otroliga kurator, på smärtmottagningen.

Så att.. ni som inte fattar varför jag klagar, kan ju få byta liv med mig. Jag ska vara sjuk, leva med mina diagnoser, få försäkringskassan att lyssna på mig. Jag ska samtidigt leva med så urpissig ekonomi, där jag inte kan ta mig från A till B, eftersom allt kostar pengar. Jag GÅR till ALLA mina besök, för att jag har inte råd med taxi, och buss åker jag inte pga smittorisken.

Så att.. försök förstå hur mkt jag kämpar för att få möjlighet till sjukpension. Fatta hur jag får stånga mig blodig.

Jag vill även skriva ett stort TACK, till er vänner, som gjorde denna jul och födelsedag möjlig. Tack utav hela mitt hjärta..

Lev väl..

Kändes som att jag vunnit en miljon..

Att få igenom kostnadsförslaget, gällande mina tänder, var en sjuhelvetes seger. Och speciellt med tanke på hur viktigt det var för mig att få hjälp med dessa främre tänder, som typ bara smulade sönder. Jag hade bitit sönder två framtänder, så att det lossnat flisor på baksidan av tänderna, och så hade jag en sån dör jävla hörn/kindtand som bitar lossnar från, så fort jag tuggar på något hårt.

Denna tandläkare, som jag nu var hos idag. Han tvekade inte att ta emot mig, trots att jag ör ett SOC FALL. Han var skitbra då jag var där för undersökning och han var så satans effektiv att jag hade med mig kostnadsförslaget direkt i min hand. Och det blev GODKÄNT.

Puh, jag bokade ju tid, och fick en tid fort. Dagarna har närmat sig med värsta kliven, och igår kväll/natt så kände jag av nervositeten/ångesten. Tog en 5 mg sobril så att jag skulle lugna ner mig. Inte då. Jag kastade mig fram och tillbaka, det kröp I benen, jag hade ont och jag kunde inte sluta tänka tanken, om att jag skulle ligga där i tandläkarstolen idag.

Jag sov väl några timmar innan det var dags att gå upp. Hade gott om tid på mig på morgonen. Ingen stress, så jag blev yr, vinglig eller fick rännskita. Jag duschade, gjorde mig gröt och fixade lite, tills mina päron hämtade mig. De skjutsade mig, och mor min följde med som support.

Jag hade med mitt godkända kostnadsförslag, ett intyg fr Socialstyrelsen ang tandvårdsbidrag (som jag bad min läkare fixa) och ett A4 med nedskrivna mediciner, de jag tar nu.

Jag fick komma in. Jag förklarade att jag tyckte att det hela var obehagligt och jag förklarade att det värsta var min muntorrhet och att jag var rädd för att det skulle bli skit o pannkaka. Tandläkaren sa : ”du behöver inte vara orolig, det hör kommer att gå så bra”. Jag frågade om han skulle bedöva mig, men det hade han nog tänkt strunta i, så att jag fick berätta om min smärtproblematik. Han la en skitfin bedövning. Shit, visst kändes bedövningen, men det var också det enda.

Jag kände hur jag spände mig, jag blundade hela tiden. Jag kände de olika storlekarna på borrarna och hörde ljudet. Han liksom jobbade så jävla nice. Jag upplevde det som att han höll på med fler tänder, men så tänkte jag att det berodde på min tandlossning och att han var tvungen att ”stärka upp” tänderna på nåt vis. Jag märkte att han höll på med någon fyllning och vips så var han klar! WTF!

Det gick ju bara så bra. Och när han säger att han lagat TRE TÄNDER på mig, så trodde jag att jag skulle börja gråta av glädje. Och när han sen säger att jag nu måste boka två tider hos tandhygienisten, men att jag annars var helt klar!?? What? Drömmer jag? Det kändes som att jag hade vunnit en miljon. Jag var så glad, så tacksam, och så in i helvetes stolt. I DID IT!

Fy fan så skönt! Nja, sedan bedövningen släppte så har jag haft lite ont. Men den värsta smärtan försvinner med min smärtis..

Men nu, nu ska jag sova. Jag är sååå nöjd med dagen.

Lev väl..

Nyårslöften..

Jag hade bestämt mig för ett sånt där jävla dumt nyårslöfte som att gå ner i vikt. Men, jag har andra nyårslöften som nu väger tyngre..

Visst skulle jag absolut behöva gå ner, men jag kommer aldrig kunna göra det genom ett nyårslöfte. Det kommer då det Kommer. Motivationen alltså. Finns viktigare saker i mitt liv, och det handlar om hur MITT liv ska bli så bra som möjligt.

I dag var jag lat. Gick upp sent. Satt och skrev över födelsedagar i nya väggkalendern, och ska även lägga till alla viktiga datum i min nya dagbok för 2022. Jag tog en dusch och gick hemifrån på em. Vet inte ens vad klockan var, så mkt sket jag i det. Snön som hade kommit i natt, var nu bara blask. Och då jag skulle passera Robbans Kolgrill, så jobbade hela personalen med att packa in ”hela köket” i en lastbil. Jag sa hejdå, IGEN, och han som drivit Robbans sista tiden sa : ”vi ses”..

Jag gick längst in på trottoaren men varenda jävla bil SKET TOTALT I oss fotgängare, som blev nedstänkta. Jävla idioter! Hänsyn, vad fan är det? Nåväl, där går jag iaf, då min mobil börjar ringa. Jag svarar och det är min mor. De skulle ut och åka och undrade vart jag var, de ville ge mig den goda oxfilén, som blev över på nyårsafton. Så snällt! De kom till brandstationen och levererade. Jag tackade så hemskt mkt, vi sa hej då och jag fortsatte gå.

Jag gick in på apoteket. Min salva hade kommit. Capsina, som innehåller chili, och som lokalbedövar mina nervskador på fot och ben. Ja de lindrar ett tag iaf.. Denna salva var slut på apoteket och i lager, för ett tag sedan, men av en slump så gick jag in på apoteket den 29/12 och då fanns det 2 på lager, så att jag beställde.

Ville inte, under några som helst omständigheter, missa salvan. Jag har ju haft den i många år. Jag betalade, gick in på ICA och köpte frimärke och postade läkarintyget till Fk. Sedan studsade jag in på Coop och köpte mig en liten potatissallad till oxfilén. Jag löste in den dubbeltriss jag fick, då jag fyllde år, och tog 2 nya triss. Personalen på Coop är så mysiga och vi önskade varandra god fortsättning.

Började gå hemåt. Släpade verkligen benen efter mig. Jag hade inget att passa. Jag såg det fina skenet fr Badhotellet och tog ett kort, IGEN! Får inte nog, det är ju så jäkla läckert.

Jag går ner mot stationen och reagerar på att 3 ungdomar går efter en äldre man. Jag släpper dem inte med blicken och jag märker hur två av killarna går lite åt sidan, medans den tredje ställer sig sååå jävla nära. Jag går över gatan, passerat den ena killen, så nära, att våra jackor nuddar varandra. Men.. det blir inget mer, killarna går därifrån. Puh! Ja jag hade aldrig i helvete låtit det hända nåt. Jag gick vidare, då mannen ropar på mig. Min tanke var, fan gjorde de något iaf?

Gubben kommer i fatt och säger : ”vet du, jag har aldrig rökt i hela mitt liv, och så fick jag en halv cigg av killarna”. Jaha, svarade jag, jag röker inte heller. Då säger han : ”alltså, kolla mina skor, de är alldeles genomblöta, du har inga pengar till mig, jag är hemlös”? Jag hade inte ett öre på mig, och min skalle hamnade liksom i spinn, hur i helvete ska jag kunna hjälpa denna man”? Jag ber om ursäkt, säger ”sorry, jag har inget på mig, som du kan få, men du kanske kan gå upp till sociala centret på pingstkyrkan (och så pekade jag vart han skulle gå) på månd eller tisd, och be dem om hjälp”. Då säger han : ”äsch vad fan, där får jag ju inga pengar”.

Jag förstod. Han var ute efter pengar till droger eller alkohol, och då kände jag mig inte lika elak längre. För att DET bidrar jag inte till. Jag sa åt honom att vara rädd om sig och så fortsatte jag min promme hemåt. Det som rörde sig i mitt huvud då, var det min mor sa till mig en gång : ”Du skulle kunna bjuda in hemlösa att bo hos dig, och hade du råd skulle du låta alla flytta in hos dig”..

Ja, jag bryr mig.. Det har jag ALLTID gjort. Och vare sig om det handlar om att hjälpa en hemlös, eller att förhindra att någon utsätts för brott. Jag är inte rädd, jag blir ARG. Visserligen vet jag ju själv, vart gränsen går. Men jag är inte den som bara går förbi. Då ställer jag mig bara åt sidan och ringer polis, om det behövs.

Men nu, nu ska jag trycka i mig en smarrig Croque Monsieur..

Lev väl..

Vilken jävla bengbula..

Ja, det är precis det jag är. Jag har en väldigt jobbig period med svammel, förvirring och klumpighet. Blir både förbannad och ledsen

Torsdag kväll/natt, är jag så förvirrad att jag har ett helvete att få till att ställa in larmet på min telefon. Alltså, frustrationen var total. Höll på att börja gråta. I går, nyårsafton, blev jag så förvirrad, då jag fick mina grattishälsningar och ville vara snabb att tacka. Jag fick tänka bokstav efter bokstav, smiley efter smiley och jag var såååå trög! Det skrämmer fan skiten ur mig. Vad är det med mig?

Tog faktiskt upp min förvirring med mor o far igår. Kände mig tvungen. Vill att de förstår. Då alla varit här och grattat igår, så ställde jag mig vid spisen för att laga mig lite mat. Kycklinginnanlårfilé med creme fraiche, soja, grädde och kryddor. Mums! Jag hade öppnat skåpet till kryddorna, stod och stekte kycklingen och fick för mig att ta nåt fr kylskåpet, BAAAM! Fan också, vilket smäll. Hörnet på skåpluckan, rakt i tinningen. Det gjorde så jävla ont. Så jävla klantigt!!!!

Inge mer hände väl igår kväll sen, men i morse. Fuck! Jag vaknar 7.30 av larmet på mobilen, känner hur bröstkorgen är stel, andningen ansträngd och kroppen gör ont, som vanligt. Tar 2 alvedon för min fibro, och jag har maxdosen, sedan flera år tbx. Lägger mig en halvtimme till, och tänker att min fina vän Gittan, får stå ut med att jag inte har duschat.

Men nu var det dags att gå upp, och jag gpr ut i köket och öppnar min dosett. Häller tabletterna i handflatan, häller ur 2 alvedon fr burken, ner i handflatan. Skjuts in i munnen.. MEN FÖR I HELVETE, JAG DUBBELDOSERAR ALVEDONEN, HJÄLP!!! Jag ringer 1177 och sköterskan säger att det inte är någon fara men att jag ska få prata med giftmedelscentralen. De säger också att det inte är någon fara, men att jag kan avvakta, in i det längsta, med att ta en ny alvedondos. Shit så trött jag blev, och är fortfarande. Å vilken tur att det inte var nån fara.

Gittan kommer. Jag gör varma mackor med smör, julskinka, tomat och ost. Mums! Vi snackar och snackar. Vi tar lite tårta och pratar ännu mer. Sedan blev det dags för G att åka. Så trevligt att ha G här. Då hon åkt så hoppade jag in i duschen. Trodde att jag skulle få mer besök.

Då jag hade duschat klart så var det dags för att duscha. Blev lite piggare en stund och kom på, helvete, jag måste ju göra en ny sjukanmälan idag. Och skicka in läkarintyget. Så att VIPS så var jag inne på Fk’s hemsida, i min verklighet igen. 🤑

Fixade allt på en gång. Och då jag inte vill gå ut idag, så får Fk, läkarintygen i morrn. Måste ändå ner och hämta Capsina kräm, innehållande chili bland annat. Men nu, nu MÅSTE JAG VILA..

Lev väl..