Att utsätta sig..

Varför utsätter jag mig för sånt, som jag vet gör mig ledsen? Det är bara att acceptera detta utanförskap, som bara har blivit värre med åren..

Det gör ont!

SÅ SÅG BÖRJAN UT PÅ MITT BLOGGINLÄGG, JAG TÄNKTE SKRIVA I HELGEN!

MEN.. orken liksom försvann, och sedan har jag haft annat att tänka på.

I måndags så opererades mitt äldsta barnbarn. Självklart fanns det en oro, då hon blev sövd och grejer. Men det gick bra. Hon är en sådan duktig och tapper tjej.

Medan hon och hennes mor var på sjukhus så hann jag baka beställningen jag fått från henne. Äppelmuffins ville hon minsann ha, då hon kom hem fr sjukhuset.

Jag hämtade mina andra barnbarn, och sedan gick vi hem och fixade fika tills de kom hem fr sjukhuset. Jag stannade ett tag, men gick sedan hemåt. Igår ville de inte ha besök och idag hade jag tänkt gå dit, men det kom annat emellan.

Jag fick låna pengar av min far idag, då ALLT härhemma var slut. Hade t om börjat på sista toarullen. Jag hängde med mina päron till Willys för att handla på fm, och då vi hade handlat så drog jag och farsan till Jober Max.

Jag behövde ett par hela vinterskor, då jag slängde mina söndertrasade vinterkängor igår. De luktade satan! Eftersom det var hål i dem, så fick jag ju ställa dem vid elementet varje gång jag kom in, de var ju dyngsura!

Men igår fick jag nog. Det stank satan i hallen! Skorna åkte ut! Och pappa min, han har länge tjatat på mig att vi måste få tag i nya skor. Idag fick jag väl tillslut ge med mig, då vintern säkert inte är slut ännu. Jag vet inte hur jag ska kunna betala tillbaka, men det måste jag..

Usch.. Har sån jävla huvudvärk. En del utav mig tror att det beror på allergin, då jag varken får ta aerius eller lergigan just nu. Har varit utan sedan i måndags morse, då jag har en alllergitest jag måste göra i morgon. De ville ju inte ha några missvisande resultat, så därför är dessa mediciner inte att tänka på.

Men jag tror även att skalleknacken kan bero på att jag känt sådan oro för min biståndsansökan. Ansökan som lämnades in måndagen den 15/2. Då jag ej fått återkoppling och inte har kunnat kommunicerat med soc, så har oron för pengar ÅTERIGEN knäckt mig. Fan, det här är inte mänskligt. Jag har mailat, ringt och försökt göra allt för att få kontakt med soc, det slutade med ett mail idag, till en av cheferna.

Till slut fick jag prata med någon, och hon kunde iaf berätta att beräkning var färdig och att pengar var på väg. Å hör och häpna, efter samtalet hade pengarna kommit in på mitt konto. Och det första jag gjorde var att föra över pengar till mor och far, för matinköpen i morse.

Och nu, nu MÅSTE jag bli av med huvudvärken. Det är fan migrän. Känns som jag ska spy.

Fy fan vad jag hatar min situation..

Lev väl..

Mer kött på benen..

Idag hade jag ett sånt in i helvete bra samtal med en fd mentor från Södertälje Kommun. Alla hennes ord, hennes support, råd och stöd gjorde att jag nu har så mkt mer kött på bena.

Efter samtalet med bästa MT så blev jag helt eld och lågor. Jag har nu en plan. OCH jag har även kommit till insikt då det gäller mitt privatliv. Det måste bli en del förändringar kring mig. Att lita på folk? Där måste jag verkligen hitta en gräns..

Men det känns bra. Så bra att jag gjorde slut på mina sista spänn på en semla. Men jag var värd den. Men fy vilket träligt väder det är ute. Fan King fick liksom missfärgade tassar av slasket, och jag fick kämpa på som en jävla gnu, för att kunna ta mig någonstans. Modd, slask och åter modd..

Hade ju helst velat ha lite snarr, men semla fick det bli. Och nu, efter att ha sovit ett tag, så studsade jag upp för att sätta på ugnen. Jag har en skvätt pommes kvar, och så tog jag fram lite grillad kyckling fr frysen, som jag tänkte göra ”extrakryddad” beasås till. Blev så sugen..

Mitt äldsta barnbarn var på sjukhuset idag och tog covidtest, inför hennes kommande op. Hoppas allt går vägen nu. Min fina, söta och underbart goa 7-åring. ❤

I övrigt så kan jag ju berätta att det inte händer ett jota, då det gäller min fröodling. Men jag minns hur det var förra året, helt plötsligt sa det bara BAAAAAM så växte allt som fan.. Så att, inget är som väntans tider.

Nåväl.. I tisdags var jag hos min ortoped. Han undersökte, klämde och tittade. Och jag, jag skrek som en stucken gris. Helvete så ont det gjorde. Och då jag låg på rygg och liksom skulle vinkla upp tårna mot taket, då rörde sig knappt min vä fot. Så stel. Min läkare tittade oroligt på mig och sa att han kunde ge mig en cortisoninjektion i foten som lindring mot smärtan, men att han samtidigt sa att det kommer ju göra så ont på dig om jag injicerar. Så att.. nej tack!

Dr Björn har ju sprutat in injektioner i mina tåleder, vid tidigare tillfälle och då både skrek jag, och grät.

Men nu iaf så visade det sig att jag har ont runt hela fotledsområdet. Och då slätröntgen bara hade visat en liten ”påbyggnad” vid fotknölen, så sa jag att ”jag känner att det är något kronfel med min fot, du måste hjälpa mig med en MR”. Dr Cars sa :- Vi måste helt klart göra en datortomografi på dig och sedan skickar jag remiss till Ortopedtekniska, gamla Ortob, så får du hjälp med inlägg i skor och ev ett par skor. Härligt när det händer saker.

En annan grej jag måste berätta, var att då Dr Cars kom in i rummet, då från början, så sa han :- Nämen hej, kul att se dig, jag har faktiskt tänkt på dig och undrat hur du har det. Jag har några patienter som jag minns lite extra. Så gullig och omtänksam!

Nåväl.. Jag tackade för hjälpen och fick med mig diverse papper. Ett papper om hur jag skulle gå tillväga med bokning av nytt besök, då röntgen gjorts. Och en utskrift på att jag ska bli kallad till ”ortob”..

Fort som fan gick det. Ortob ringde i onsdags, dan efter liksom. Och kallelse till DT kom i går, torsdag. Nu jävlar är det mkt på G. Måste försöka boka in nya tider med min fysioterapeut också, gällande tennisarmbågen vä arm. Dr Cars tyckte att jag skulle fortsätta min behandling på Actic Medical, och ge det en chans. För att nu vill de helst inte ge cortisoninjektioner, och det vet jag ju. Med min hö arm gick jag ju och fick cortisoninj var 6:e månad. Den är ju bättre, men det behövs inte mkt för att jag får ont.

Vad I helvete är det här för liv? Ont i armar och händer, fötter och i vä ben. Nacken och fibro i hela kroppen. Hjärntrötthet och symtom fr utmattning. Kämpar mig fram. Vill ha rätten till ett bättre liv. Ska jag både leva i kroniska sjukdomar, med smärta och ha dålig ekonomi? Varför blir jag motarbetad hela jävla tiden?

Jag har en STOOOOOR disk i köket. Klarar knappt diska vissa dagar. Får ont i hela kroppen av att diska. Har bekymmer med att kunna stå på mina fötter, då jag diskar 😔 Och får kramp i händer och armar av att diska..

Gnäll, gnäll, gnäll.. Ja, den här bloggen är min ångestlindring. Frågor på det?

Men.. nu har jag iaf en planering framåt, gällande mina fysiska besvär, så nu känns det ju lite bättre. Jag blir lyssnad på.

Och nu, då jag vet hur jag kan plocka fram några ess i ärmen, då det gäller min övriga kamp, så ser jag nästan fram emot att ge vissa människor ”pisk på fingrarna” pga hur de behandlar mig.

Och när det kommer till mitt privatliv, så kommer det att ske förändringar även där. Mkt jobb och slit kommer det att bli. Men ni ska veta en sak: JAG GER ALDRIG UPP!!!!

Men nu, nu ska jag fixa lite käk. Men satan i gatan så godissugen jag är..

Lev väl..

Helt jävla kaiko..

Helt jävla otroligt! Jag är helt jävla kaiko. Sömnen är åt helvete..

Jag går upp tidigt. Jag vill ju hinna med att baka en plåt med moccarutor till min far. Min far som fyller 79 bast på tisdag, den 16 februari. Min coola farsa som en gång var raggare i Västervik, och satte staden i skräck. Han åkte runt och sprängde växthus bland annat.

Återigen pank. Dotra och jag fixade ett par trisslotter och ett kort från oss. Men då jag fick dåligt samvete över att det var så lite, så bakade jag alltså moccarutor. Jag hade även med mig det ”obligatoriska” hjärtat med jungfrututtar i, fast till Alla ❤Dag är de ju hjärtformade.

Kom till päronen vid typ 12.30. Då var min bror där och hjälpte päronen med installation utav Telia bredband, på deras nya 65 tums TV. Fan så bra det blev. Vår käre kusin Rolle hade också kommit över, vilket var sablans nice. Han var långledig över helgen. En målinriktad kille som jobbar inom hemtjänsten på Lidingö, precis som sin bror Fernando. Men Rolle, han pluggar även på distans och blir färdig USK:a i mars.. Sååå duktig!

Brorsan drog då inställningarna var klara. Vi kan ju egentligen inte ses i dessa tider, men vi höll alla ett behörigt avstånd. Mor och far har ju antikroppar, men inte vi andra.

Det blev dags för lunch, en smarrig potatisgratäng med kassler. Mums! Och efter det blev det fika med de moccarutor jag hade med..

Vi umgicks ett tag, men då mor och far kollade på skidskytte så började jag bli rastlös satan, och bestämde mig för att gå hem. Jäklar så varmt det var ute nu då. Fan, när jag gick DIT då var det -13 och då jag gick hem så låg det på 0 grader.

Tog en lika lugn och skön promme hem, som jag tog dit, men jag var bara tvungen att komma ut denna vackra vinterdag. Solen sken ju hela tiden. Visst i helvete gjorde det ont i foten, men då min utmattningssyndrom KRÄVER en promme, minst, per dag – så var det bara att knata på.

Min ena smärtläkare, och min läkare på VC, har gjort klart för mig att jag MÅSTE ut och gå, då balansen är en färskvara.

I morse bestämde jag mig för att fasa ut Lergiganet. Inte för att det behövs, då man kan sluta tvärt med dem. Men jag vill börja med en halv tablett morgon och kväll, från att ha stått på en hel (50mg) x 2, sedan i våras förra året. Börjar alltid dagen med Lergigan pga att jag är orolig, får stresspåslag för att jag är rädd för att ramla ihop och vara yrslig. Har ju blitt mkt bättre, så att det känns bara som att jag tar dem på ren rutin. Men, eftersom jag ska göra ett allergitest den 25:e så får jag inte ha tagit Lergigan eller Aerius 4 dygn innan provtagning. Min tanke är då att fasa ur/trappa ner, för att sedan sluta helt.

Fan så jobbig natt det här blev då. Såg mellon, som var betydligt bättre idag, än förra lördagen. Sedan blev det sängen. Somnade, gick upp en halvtimme senare, somnade om och drömde värsta mardrömmen och vaknade med ett ryck. Sedan har jag inte kunnat somna om. I hate this..

Något roligt att berätta dock. Jag har fått en ny fb vän. Fick en förfrågan av Lova 10 år, och visst fick hon bli min vän. Denna söta tjej är dotter till de som ägde Doris. Fina Doris som jag tog hand om, under skitknasiga omständigheter. Har skrivit om dem förr. Doris bodde hos mig 1 år typ, och ägarna, som har gård i Ärla, är hennes ägare. Och Lova minns detta, att de åkte till mig för att se om Doris hade det bra hos mig. Och söta Lova minns även att jag hade hand om deras hund, som nu är tbx på gården sedan många år tbx. Doris är Lovas favorithund på gården. Känns lite mysigt att hon minns, och att hon vill ha kontakt ❤

Nähä.. nu har vi glidit in på ett nytt dygn. Och idag är det Alla ❤ Dag mina vänner. En stor kram till er alla. Nu får jag banemej försöka hitta sömnen. Åtminstone några timmar till.

Lev väl..

Det är fan kört..

Under flera veckor, säkert månader, så har jag ju upplevt hur försämrad jag blivit i min vä fot. Min vä fot och ben är ju nervskadad. Men det här är något helt annat.

Fotleden är stel och ond. Jag kan inte tippa foten upp och ner, och samtidigt så känns det som att jag har hela fotleden i ett skruvstäd som är så in i helvete åtdragen. Samtidigt så har du känslan av att hälen är typ krossad, och att den smärtan fortsätter upp i hälsenan och upp i benet. Alltså det gör så jävla ont. Vill skrika, gråta, skaffa mig en yxa och kapa av min fot, och min vä arm.

Denna smärta gör mig knäpp. Som tur är så ska jag träffa min bästa ortoped Dr Björn Cars på tisdag fm. Han har varit min ortoped sedan 2014. Han hjälpte mig få igenom en remiss till den superproffsiga ortoped på Nacka Sjukhus, som en vän tipsat mig om. Denna ortoped tyckte att den ”muppen” som opererat mig, hade gjort en felaktig op. Denna läkare berättade DIREKT hur han skulle ha gjort, och hur han skulle kunna hjälpa mig med en ny op. Men den op skulle vara väldigt omfattande och stor, vilket han ansåg att jag inte skulle klara av i dagsläget, pga min höga smärtproblematik.

Men nu.. nu är det fan inte nådigt. Alltså, op skulle innebära att man flyttar på hälen och även plockar diverse delar fr kroppen för att få ihop en NY fot. Livrädd. Men jag är så frustrerad utav min smärta, och jag känner att jag inte längre kan gå. JAG KAN INTE GÅ!!! 😥😥😥

Jag går sönder. Hur I helvete ska det här bli? Då jag hade varit och träffat familjen en stund, så gick jag hemåt. Mådde så illa av smärtan jag har att jag slängde mig i soffan direkt. King är ju kvar hos dotra och barnen.

Jag tvärslocknade av smärta. Hela jag är ju i ett smärtmood. Fot, ben, armar o händer. Kan knappt funka utanför ramarna. Och oron för vad som ska hända med min framtid är så stor, att de ger mig stresspåslag. Och det i sin tur ger mig yrsel. Är rätt så ostadig på benen!

JAG ÄR TAMEJFAN HELT KNÄCKT! Vetefan vad jag ska göra längre..

Lev väl..

Men vad fan då..

Ligger här I mörkret, I min sköna säng. Lade mig typ 21.30, efter att ha varit ute med King, men kan inte somna..

Men vad fan då!! Äsch, lite är självförvållat eftersom jag tog en låååång PN i em.

Jag och King tog en promme i kylan, för att ta ut pengar på ICA Jättens bankomat. Men pyttsan heller, blev inga jävla pengar där inte. Prövade 2 ggr men automaten tog inte mitt kort. Skumt, det funkar ju på ICA Maxi. Nåväl.. Lika lång väg tillbaka.

Men.. inte fan gjorde det något, både jag och King var ju påpälsade.

Det enda som var jobbigt var/är min hemska smärta i min nervskadade fot. Perkkele. Fotleden är stel som fan, kan inte göra vickande rörelser, kan knappt gå på foten, plus att det känns som att någon kört in knivar i hälen på mig. Tror inte att det kommer bli roligt det här.

Men.. I morse så hade jag ställt in min reminder, i tel, på att jag skulle ringa ortopeden. Och det gjorde jag. En sköterska skulle ringa upp, och det gjorde hon. Jag berättade om min historik och hur ont jag hade. Och hon fixade så att jag får träffa min Dr Björn ❤🙏 Redan på tisdag! Så jävla bra! Jag har haft honom för min fotproblematik sedan 7 år tbx. Han har gått i pension, men jobbar ibland. Shit, vilken tur jag hade..

Så att.. efter samtal med ortopeden, och prommen med King till Jätten så såg jag lite på TV, och tvärslocknade. PN i 2,5 timme liksom. Ja inte konstigt att jag blir slut kanske, med tanke på hur slut jag blir av smärtan.

Nåväl.. I morgon blir det stan, eftersom jag behöver ta ut lite cash. Har ju bara en sedel kvar typ, sedan är det ebb i kassan. Men men.. inget nytt där inte. Sedan ska jag träffa fina Sara en stund, och därefter så blir det hämtning utav barn. Har inte träffat dem på 1,5 v, och jag har ”abstinens à la carte”. Jag ska ta med dem hem till mig. Jag bakade en kladdkaka ikväll, så att vi ska ha något att fika med i morgon. Och deras mor, hon kommer hon med, efter jobbet.

Nähä fan, lite sömn kan nog vara bra. Önskar bara att jag kunde lösa ETT STORT PROBLEM, men i detta fall MÅSTE jag nog tro på KARMA..

Lev väl..

Nostalgi på högsta nivå..

Ligger här i soffan och känner mig helt däst efter min tallrik med gröt. Och inte har Covid19 hemtestet kommit än, beställde det ju i fredags.

Började på ett blogginlägg igår kväll, men jag orkade inte skriva klart. Det blev ingen mello, bytte kanal rätt fort. Jag låg och funderade på mitt samtal jag hade haft med Kjelle Brell, och minnena bara for igenom skallen.

Hur denna man ”räddade mig” från det liv jag levde som ensamstående mamma, 21 år gammal. Jag fick roligare saker att tänka på, än den separation jag gick igenom, från min dotters far.

Både jag och min älskade lilla flicka trivdes så in i bengen vid Karlssons gatukök, här I Södertälje. Vi började ta oss dit, våren -91. Ett sånt härligt place, nere vid slussen, med en härlig personal i grillkiosken (en familj) och sjuhelvetes trevliga knutters..

Vi lärde känna alla härliga människor och rätt som det var så sa ”Knutte” att ”varför sitter du här, du borde följa med oss ut och åka”, och i nästa stund så sa Kjelle Brell :- Gå hem och byt om så kan du få åka med mig, jag kommer och hämtar upp dig. Vetetusan vad jag hade för hjälm och ställ då, det minns jag inte. Måste ha fått lånat något.

Hur som helst, det var en början på en skithärlig tid. Åkte med då jag kunde, och vi var överallt. Mkt neråt Katrineholm, Flen, Hälleforsnäs, Kolbäck, Kolmården mm..

Det var skitkul, och de jag åkte med från första början var:

Kjelle Brell – The one and only, Knutte Macke, Madde, Annelie, Appel, Sanne, Svante, Pärtan, Tony, Fredde, Julle, Kjelle ”Lusen”, Rickman, Mustonen, Tom ”Tompa”, Tompa Nilsson, Kokko, Erik, Pjotor, Göran ”prinsen”, Micke ”CBR”; Kurre, Carina, Micke, Fredrik ”bruten”, Älgen mfl.

Sedan blev det mer åka med även Zeke, Frank, Kia, Lasse, Roger, Manne, Gunilla, Ecke, Matte..

Det var tider det! Så jäkla roligt! Och vilka härliga minnen sen då. Och, det är så jävla kul att man fortfarande har kontakt med Kjelle, ja och några till. Jag ÄLSKAR att åka hoj. Hade ju 2 pojkvänner, med hoj, som jag åkte med (ja inte samtidigt då rå”.. Men Kjelle var den som introducerade mig för dessa underbara människor, Tack Kjelle ❤ Och tack för vår vänskap som i år firar 30 år!!!

Men i dag är det så satans mkt nytt folk, men några är kvar, och några känner jag till på annat sätt, Osmo och Leffe t ex, som hänger med folket nu.

Efter år med Mc folket, så snöade jag sedan in på bilintresset. Det blev raggarbil, blev ihop med en raggare, och vi hängde mkt på Big Wheels.

Tina, Johan, Lelle, Hinken, Sanna, Jana, Maria, Vithagen, Lasse, Saša var bara några jag hängde med då. Också en vild men skitkul tid.

Sedan träffade jag J. En kille som jag flyttade ihop med, köpte hus med och som verkligen blev som en riktig bonuspappa till min dotter. Men den relationen slutade inge bra.

Hade rätt så många relationer efter det, som inte gick så bra. Träffade bla en 8 år äldre man, som bodde i Sthlm, med både raggarbil och hoj. 5 år som särbo med honom blev det, och idag vill han inte ens ha kontakt med mig.

MEN.. jag ångrar ingenting. Livet har varit väldigt givande för det mesta, och jag har lärt känna MASSOR av härligt folk! ❤❤❤ Tack till er alla!

Joråsatte, samtalet med Kjelle gjorde att jag låg och tänkte tillbaka, och jag drömde mig tillbaka, och kom på mig själv att ligga och le.

Jag är tacksam för allt positivt jag har fått vara med om, I mitt liv. Känns lite jobbigt att inse att jag nog aldrig kliver upp bakpå en hoj igen, trots att jag skulle ÄLSKA det.

Mina funktionshinder sätter dock stopp för detta. OCKSÅ!!!! Det är sååå mkt jag inte kan göra längre, och det kan göra mig sååå ledsen.

Men vad fan.. Det är inge synd om mig. Jag har fått livets gåva 4 ggr. Min dotter och mina 3 barnbarn, och de är mitt liv..

Tack alla fina människor för alla roliga år.. ❤🙏❤

Lev väl..

Total flipp..

Ligger här i soffan och mår skit. Börjar liksom tro att jag kanske har Covid19. Tisdag och onsdag hade jag halsont och vanliga förkylningssymtom, torsdag var jag lite mer förkyld och började även hosta lite smått. Fredag kände jag mig ordenligt förkyld, feberkänslor och jobbig hosta. I natt hostade jag slem så att jag nästan spydde. I morse var jag helt slut, gick ut med King vid 06.30 och lade mig igen. Hostade satan ett tag, men somnade och vaknade efter några timmar. Men nu har jag sån hemsk huvudvärk, yr, dålig mage och illamående också.

Jag har bett dotra att hämta King, så att jag slipper gå ut med de här senaste symtomen. Har så svårt att gå i modden ändå liksom.

Alltså igår fick jag en jävla flipp. Jag hade skrivit om att jag var förkyld och BAAAAAM så får jag hintar om att jag borde testa mig! Jag blev förbannad, just där och då pga att här kommenterar några ÄNTLIGEN något på min sida, ni som ALDRIG skriver annars, och typ ALDRIG lajkar eller någonting. Men nu, oj oj oj..

Jag kan väl få insjukna i det jag ev har fått först. Det finns ju nämligen andra sjukdomar i världen än covid19. Jag VET att det var av välmening men ni stressade upp mig. Jag, om någon, har varit livrädd för att ha blivit smittad. Jag har inte haft en enda vän härhemma, sedan 2:a februari förra året. Jag är ju för fan riskgrupp, klart som fan att jag hade bokat in en covidtest nu, då jag har fått lite fler symtom. Har inte haft någon feber iaf.

Och, det är inte så jävla BARA att boka den där hemtesten heller, för att vet ni? Min hjärna är inte med mig. Jag har fått en hjärntrötthet i samband med min utmattningssyndrom, vilket innebär att jag INTE KAN följa instruktioner, fokusera och förstå. Det är komplicerat som fan. Det är likadant nu, då jag skriver och måste tänka på bokstäverna, innan jag ens skriver.

Jag önskar att ni kunde få vara jag ett dygn, och förstå hur jävla jobbigt det är att vara jag. Vill inte vara en MARTYR i era ögon bara för att jag skriver om det.

Nåväl.. Ni får tycka vad fan ni vill, för att det är flera av er som inte förstår.

Nåväl, över till något annat. Igår fick jag 2 ”kärleksbrev” ifrån Capio Vc. Inte illa att få 2 loveletters samma dag. Det ena var en kallelse till allergitest och det andra var ett läkarintyg, till den sjukpenning jag kommer att ansöka om, men inte få. Jag har haft giltiga läkarintyg sedan dag 1, och det MÅSTE ALLTID finnas nya och uppdaterade intyg, så att Fk aldrig kan sätta dit mig på det.

Usch.. känner av ett tryck i bröstet just nu. Antar att det är en smula ångest. Ni anar inte vad som rör sig i mitt huvud. Och det är det som gör mig mest förbannad, stissa upp mig går bra, men att sedan finnas där och bry sig? Nä just det.. PATETISKT!

Hursom, jag gjorde en sammanställning över de diagnoser jag har kod på (i brist på annat roligt):

M797 Fibromyalgi

M771 Lateral epikondylit hö och vä

R522A Nociceptiv smärta

R522B Neuropatisk, långvarig smärta

F438A Utmattningssyndrom

Sedan tillkommer ju diskbråck I nacken, karpaltunnelsyndrom i bägge händer och Endometrios. Fin lista det där..

Blir fan deprimerad för mindre. Men nu.. nu ska jag vila. Vänta på min hemtest och på att Emelie ska hämta upp King UTOMHUS.. Lika bra att förklara mina handlingar, då vissa tycks tro att jag är helt bakom flötet.

Lev väl..

Surfitta..

Oj.. vad mörkt det är här i va:rummet. Jag vaknade precis efter en PN, då jag fan fick nog av att lyssna på detta bilande. Vaknade I morse av att de bilade kl: 07.35. Och sedan har de konstant kört på idag. Det är inte en klagan, snarare ett konstaterande. De gör ju bara sitt jobb..

Nåväl.. I fm tog jag en lite längre promme med King, mot vad jag gjort de senaste dagarna. Då det är oplogat och en förbannat dålig terräng, för mig, mina trasiga fötter och min rollator, så har jag inte kunnat gå så långt. Efter prommen med King, så gick vi bara in och torkade hans tassar, och sedan gick jag ut igen..

Massor med snö, ca: – 10 grader, det är en sån härlig kombo, ett perfekt väder. Jag är ju lindrigt förkyld och jag var tvungen att gå och handla. Toapapper bland annat. Jag höll avstånd och hade munskydd på.

Jag skulle gå till min närmaste butik, men det visade sig att den var stängd pga vattenläcka, suck! Det var ju så jävla svårt att ta mig dit, då det är så oplogat, och nu så fick jag ju ta mig ännu längre bort, till ICA Jätten. Grrrr! Så in I helvete svårt att ta sig fram, det blir tvärnit med rollatorn konstant. Får styrena i magen och du kan fan inte rulla skiten en mm ens, utan du får BÄRA rollatorjäveln. Hur bra är det med mina värkande tennisarmbågar och onda fötter liksom?

Nåväl.. Kom till Jätten och blev lite extra glad att panten räckte till en nätpåse med gul lök. Säkert 10 lökar i denna påse.. Så bra! Å ekonomiskt!

Nu var det då dags att gå tbx, samma väg jag kom och det var slitigt. Jag ångade på och ställde mig åt sidan vid övergångsstället, vid rondellen i Västergård, det område jag växte upp i som liten. Jag vilade mina fötter och jag såg hur en bil närmade sig, gulligt nog saktade han in, men jag visade en gest med handen, att de fick åka. Jag blir så glad då folk är så snälla i trafiken, för att det är verkligen såååå sällan annars. Och då jag är beroende av rollatorn, för att ta mig över vägen, så kan jag ju inte slänga mig ut på övergångsstället som vissa människor gör. Jag hinner ju för fan knappt över gatan vid ett trafikljus.

Joråsåatte, nu var det då dags för bil nr 2 att komma. Jag gjorde tecken att gubben kunde köra, men han ställde sig envist och väntade på mig. Försökte peka på rollatorn och fötterna, så att han förstod att jag inte orkade/kunde gå över just då, och vad händer då? Jo, hans kärring blänger och svär åt mig, därinne på passagerarsidan!!!! Men för I helvete, tänkte jag, byt plats med mig då, kärringjävel!! Vilken jävla surfitta! Ja, jag skiter I att jag kallar henne så, för vad I helvete var hennes problem? Nåväl, de åkte. Och jag kunde fortsätta min slitsamma väg hemöver.

Kom hem till lugnets vrå, kollade på Tv och tog sedan min PN, då bilandet gjorde mig så jävla trött i huvudet. Ja, och nu har även denna dag snart gått. Ska ta mig ut en sväng och kolla om det varit någon här och tagit bort de läskiga istappar som hänger ned från taket. Upptäckte nämligen igår kväll, då jag skulle kvällskissa King, att det droppade vatten på mig, då jag precis kom ut fr porten. Hur fan kunde det ens vara möjligt, då det var så kallt ute?

Jag tittade då upp mot hustaket, shit vilka istappar! 50-70 cm långa. HELVETE! Tänk om någon av oss i huset skulle bli träffade av de där, det skulle ju typ bara bli köttfärsmos. Vi tog en kort promme och jag gick upp och ringde felanmälan. Kort därpå ringde en skittrevlig jourkille och sa att han skulle åka ut och spärra av. Skitbra! Jag skrev även ett mail till förvaltaren ang detta, men då hon aldrig återkopplade så ringde jag henne, i morse, och ”hon hade inte fått något mail”. Men.. nu fick hon infon, och då jag gick till affären vid 11.00, då hade inget hänt, så att nu ska det bli spännande att se om istapparnq är borta.

Nähä, en lugn dag I min ensamhet är snart slut, har iofs King, så jag ska inte klaga.. Är dock väldigt tacksam över att min dotters pappa kom ner fr Uppsala igår, och att han nu tog barnen natten som var, och natten som kommer. Jag har ju hjälpt min dotter med barnen i 7 mån tid, efter hennes separation, så nu då jag blev sjuk så kom han istället, så att nu kan jag slappna av då det gäller det iaf.

Nähä, ut en sväng, och sedan blir det Tv för hela slanten. Hoppas att alla är rädda om varandra, både då det gäller restriktioner, distansering och i trafiken.

Lev väl..

Hur jävla dum får man bli?

Hur I helvete kunde jag ens fråga min läkare, nu på morgonen, om han tyckte att jag kunde sova hos mina barnbarn I natt, trots min förkylning? JAG VISSTE JU SVARET!

Fick ont i halsen igår.. Sedan fick jag frossa, blev lite slemmig i luftrören och kände mig hängig. Blev så frustrerad och irriterad över att detta kom nu, då min dotter har nattvecka och är i behov av min hjälp. Som tur var kunde en av hennes bästa vänner sova hos barnen I natt, men så trodde jag någonstans att jag skulle kunna ta barnen i natt. Hur jävla dum får man bli? Jag har ju följt restriktionerna 1 helt år nu, varför skulle jag skita I dem nu? Nä.. Jag skiter inte i dem, men min dotter behöver min hjälp.

Nåväl.. får släppa det nu, då jag inte kan göra något för tillfället.

Här bilar de så in i helvete! Börjar få riktigt jävla ont i huvudet. Men jag ska inte klaga, tänk på de stackarna som utför jobbet. Vilket slit!

Var ute en sväng King på fm, typ en promme på kanske sammanlagt 200m. Som tur är så har jag ju en intelligent hund vid min sida, och han begriper verkligen ”attskajaggöranågotsålärjaggöradetnu” Det går liksom inte att ta sig fram. Vi fick tydligen uppåt 2 dm snö i går, och tro mig, det märks.

Precis då vi skulle till att gå ut, i morse, så ringde astmasköterskan E upp. Hon ville boka in en pricktest för mig, då jag måste fortsätta utredningen kring andning, slem och så. Fick en tid den 25/2 men vetetusan om det kommer att gå. Skulle tydligen vara tvungen att fasa ur Lergiganet, så att jag kan vara utan det 4 dagar, innan testet ska göras. Skit också! MÅSTE ta Lergigan varje morgon och kväll, pga min utbrändhet, stress och stresspåslaget som får mig att bli yr och orolig.

Nåväl.. funkar det inte, så funkar det inte. Min läkare ringde ju upp en stund efteråt och han sa något om att man kunde se pålagring och något om 1,5cm, på röntgensvaret. Begrep inget, men remiss till ortopeden hade han ju redan skickat 28 januari. Jag är alldeles övertygad om att det behövs en MR, då min fot är helt åt helvete. Min läkare sa även att läkarintyget, som jag skulle ha till min sjukskrivning, var skickat.

Detta läkarintyg är något som han skriver för månader åt gången, allt för att det inte ska finnas en endaste jävla lucka i min historik. Även fast att jag ALLTID nekas sjukpenning, så ansöker jag om det. Ska fan ha ryggen fri. Fk har bråkat med mig sedan 2016.

Detta minne kom upp idag. Jag var med på löpsedlar, I mitten uppslag, då jag vände mig till vår lokala tidning LT, då jag hade det som värst.

Det har fan inte varit en dans på rosor, ett tag hade jag både Af, Fk och Soc emot mig. Men just denna artikel hade en kvinna skrivit, efter att ha läst om mig. Henne blev jag sedan vän med.

Näväl.. Jag är sjuk, frustrerad, irriterad och full utav tankar. Jag ältar mkt och lite till, och med detta jävla oväsen så blir jag fan dum i huvudet. Har en sjuhelvetes huvudvärk nu också.. Nåväl, hoppas att jag blir frisk fort, så att jag kan få vaccinera mig mot covid19, för att det vill jag inte ha.

Nähä..vila en stund kanske, nu slutade de nämligen att bila.

Lev väl..