Vilken lyx..

Joråsåatte.. I natt löpte grannen amok igen!!! Vad I helvete är hans problem? Ett konstant bankande, som började 22.30 och slutade typ 02.00. Om jag sovit? NÄ, KNAPPT EN BLUND!

Jag unnade mig dock att sova mellan 06.00-09.00, med spring på toa varje timme förstås. Och då jag klev upp så blev det fart på kärringa, vad fan det var ju grejer jag ville hinna göra innan jag skulle gå ner till Gittan, min frissa som ligger längst ner i huset. Den salongen hon har ligger bredvid Robbans kolgrill, och jag har klippt mig hos henne i många år.

Nåväl, frulle, bäddning, dusch och ut ett varv med rollator och King. Det hanns precis med och sedan var det bara att ta hissen ner. Vilket lyx! Åh så skönt det var! Hårtvätt med massage, och en klippning där hon tog bort slitet och färgat hår. Det är ju nämligen som så att jag vill ha grått hår nu. Jag älskart! Mina tinningar är vita redan och jag har lite fläckvist grått i skallen. Hade jag haft råd så hade jag velat lagt i lite grått, men det kommer dröja sååå länge innan jag kan göra något sådant. Mina föräldrar betalade denna klippning. Så jäkla snällt och gulligt ❤ men samtidigt så är det så mycket skamkänslor, inom mig, att behöva ha föräldrar som betalar, de är ju för fan pensionärer. Och jag är 52 bast..

Före klippning..

Jag satt hos Gittan och njöt, och det var såååå trevligt att ses och prata lite. Hon hade ett sån där skitsmart visir, som täckte hennes näsa och mun..

Då jag var klar med klippningen så gick jag upp och duschade, och sköljde ur håret, jag hade ju liksom bara gjort en knut på skallen då jag var färdigklippt, och ville fixa frippan häruppe.

Efter klippning..

Jag fick ett fräscht, igenomklippt hår. Tack till mor, far & Gittan ❤

När jag hade duschat så plockade jag fram den billiga, färska, och med dåligt datum kycklingen, jag köpte häromdagen. Och just då jag stod där och skulle börja,så ringde det på dörren. Jag öppnade och där stod vår nya fastighetstekniker, som jag lovat vår förvaltare att visa runt. Jag bad honom vänta i trappen, så att jag kunde få på mig kläder. Vips! Färdig!

Han var så jäkla trevlig, och hur intresserad som helst, utav huset. Vi gjorde en husesyn, som vi avslutade hos mig. Han tyckte att jag bodde jättefint. Då han gick in i mitt sovrum, så fixade han mitt element.

Ja, det här blir nog skitbra. Att hyresvärden har EGNA fastighetstekniker framför ett inhyrt företag som sköter allt, det tycker jag känns bättre. Det är bara 3 killar, som verkligen har gjort sitt, på det här företaget, som har haft hand om fastigheterna. Så trevliga, de kommer att vara saknade.

Nåväl.. rundturen var över och jag skickade ett mail till förvaltaren och bara gav en tumme upp. Berättade att rundturen var gjord och att han verkade kanon.

Nu blev det dags för kycklingen, och fan så gott det blev. Resten av kycklingen blir matlådor.

Nu var det dags för en promme med King. HELVETE vad mycket snö det kommit. Jag gick och köpte en semla till mig, och till min fina granne Margareta. Vägen till kondis var hemsk. Så oplogat. Jag kände hur fötterna fick jobba, och min vä fot och ben SKREK av smärta. Och mina händer, de värkte så de domnade. Det krävs ju så mkt styrka att ta sig fram. Min vä tennisarm gjorde så jävla ont, att jag hittade ett sätt, där armen typ vilade, och jag fick slita på mer med hö arm. Den hö tennisarmbågen har jag ju haft I 2,5 år, så den gör ju inte lika ont.

Jag pratade med bästa Evelina, på Roffes, en stund, köpte semlorna och började gå hemåt. King liksom studsade fram av glädje, och jag.. Jag såg till att rollator hjulen gick i samma spår jag gått i innan.

Semla leverans till Margareta, och jag moffade I mig min semla, och bara knöksomnade efteråt. Shit, helt slut efter prommen liksom.

Något annat jag är slut i, det är huvudet. Min hjärntrötthet har gjort sig påmind idag, jag liksom freakar ur i skallen. Och nu var ju avslaget från förvaltningsrätten, som kom igår, boven till det hela. Fan.. det är som att hjärnan lägger av. Har svårt att förstå information, leta upp länkar och skit på internet, och mitt tal blir åt helvete. Alla ord liksom försvinner. Och inte blev det bättre av att jag fick ett brev fr Smärtmottagningen. Jorå, 1 mars kunde min läkare ha ett videomöte med mig, och inför det mötet krävdes det att jag laddade ner en app.

Men för I helvete. Jag vill inte pyssla med appar. Då jag blir så här tiltad in my brain så funkar den nada! Detta brev stressade min, redan så trötta hjärna, att jag la brevet åt sidan. Alltså om ni bara visste hur dum i huvvet jag känner mig. Blir så ledsen!

Nåväl.. Jag lade mig efter semlan, låg och vilade och liksom vaknade till och hade ett sånt dåligt samvete. Plus att jag frös. Jag gick ut i köket och ställde mig och diskade mig varm. Armen skrek av smärta då jag lyfte det minsta lilla, händerna gjorde ont, fötterna klarade knappt av att stå mer än 5 min åt gången, så att jag fick köra lite övningar. Bröstkorgen började göra ont pga fibron, och för att det nu hade gått 6 timmar sedan jag tog smärtis sist. Men efter 45 min så var jag klar! Well done! Klappar mig fint på axeln efter denna kraftansträngning och känner hur min kropp är slut. Det var den sista disken, sedan dotra och barnen var här och åt i måndags. Shit! Ja, det är jävligt bekymrande för mig, hur länge ska jag egentligen orka ta hand om mitt hem?

Nu sitter jag här i soffan och slappar. Skriver av mig en smula och ska snart ta mig ut för Kings sista pisspromme. Vad vore jag utan denna kille? Han är ju en av anledningarna till att jag måste ta mig ut, en annan anledning är att träna balans, och få bort yrsel. Min läkare säger, du MÅSTE promenera varje dag då balansen är en färskvara. Och DET VET JAG, för att då jag kraschade i min utmattningssyndrom okt -19, då låg jag länge. I veckor. Kunde inte stå och gå själv några av dagarna, så att min mor fick åka sjukresor med mig som ledsagare. Så tänk på det om ni blir dåliga psykiskt, försök åtminstone komma ut och röra på er, det är jätteviktigt!

Nähä, nu blir det till att gå ut i snön. Hörde att de plogade för ett tag sedan, så nu får vi se om jag kirrar biffen. Vill fan inte ramla och bryta mig.

Lev väl..

Motgångar och åter motgångar..

Så trött denna morgon, fan jag som skulle upp 06.00 och se till att vara på sjukhuset tidigt som fan. Jo, eller hur! De sista veckorna har jag typ vaknat VARENDA JÄVLA TIMME hela nätterna! Blir så jävla less. Och när nu larmet skrek mig i örat, i morse, så kände jag mig typ överkörd av en buss. Jag ställde om larmet, men det var ju hus I helvete med det här att somna om. VAD I HELVETE HÖLL JAG PÅ MED?

Kom ju strax på att ”satans jävla skit” i morgon ska jag klippa mig, och på fredagar har drop in röntgen stängt. SKIT OCKSÅ!!! Ställde mig på mina ostadiga ben, yrslig till tusen, ut i köket och medicinera, gav King mat och studs in i duschen. Käkade frulle, blåste håret, fick på mig kläder och off we go. Jag gick förbi lillfisens dagis, och som tur var så var de ej ute, ville ju inte att han skulle bli ledsen, om jag bara gick förbi. Jag och King gick till dotra, jag släppte in King och gick raka vägen till sjukan. Fan så jobbigt det var, modd och isiga trottoarer, det e fint det! NOT!!!

På sjukhuset anmälde jag mig i receptionen och tog mig ner till röntgen 2, som återigen hade öppnat. Då Pandemin var som värst i början, då stängdes ju drop in röntgen tillfälligt, och all röntgen sköttes från röntgen 1. Det var mkt folk. Obehagligt många. Men som tur är, så har jag ju min rollator att sitta på, så att distanseringen var inga som helst problem. Träffade även Eva fr min Vc, så att jag hade trevligt sällskap..

Och så blev det då min tur. Jag skulle ju röntga min fot, och det kan ni fethajja att de gjorde. Shit vilka vinklar de ville ha bilder på. Det var inte direkt smärtfritt, om man säger så, men fort gick det. Nu får jag verkligen hoppas att det inte är dåliga News..

Nåväl.. det gick fort och jag styrde sedan kosan mot receptionen igen, ville höra hur det var med Johanna, en tjej jag känner, som jobbar där. Stackarn hade fått en fraktur på en kota i ryggen. Önskade henne att hon skulle krya på sig, och att hon skulle ha det så bra det gick. Sa hej då till väktaren, som stod i entrén, och så knallade jag ut fr sjukhuset. Åh, vilket härligt väder. Lite lagom kallt och bitande i kinderna, AND I LÖÖÖÖÖVE IT!

Kom ner till stan, studsade in på mitt apotek. Hämtade ut en hel papperskasse med mediciner, handlade några små yoghurtar till barna, en cola och lite bröd. Nu styrde jag kosan för att hämta barnen. Tjejerna först. Sedan lillfisen. Och då vi genade över Badparken så fick de åka lånad pulka och stjärtlapp i några åk. Sedan blev det hem till dotra, och mellis stund.

Jag stannade kvar ett tag efter det att dotra kommit hem. Hjälpte storasyster med hennes väv, hjälpte till att vika tvätt och pratade lite skit. Men.. nu var det dags att gå hemåt. King var superglad i snön, och lika klockren i lydnad, som vanligt.

Och när jag kommer hem, så låg ett brev fr Södertälje Sjukhus/Smärtmottagningen, innanför dörren. Ett bokat videomöte minsann. Ja, hur svårt ska det vara liksom? Men men, tur att jag åtminstone får PRATA med den smärtläkare, som haft mig som patient i drygt 5 år.

Och sedan hoppar jag tillbaka till gårdagen. Tror ni inte att jag fick avslag fr Förvaltningsrätten igår? I det ärende jag överklagat socialförvaltningens avslag, gällande bistånd till ett läkarutlåtade som jag behöver som bilaga i min sjukersättningssnsökan. Så Alltså.. VARFÖR STOPPAR SOCIALFÖRVALTNINGEN MIN CHANS TILL EN EV SJÄLVFÖRSÖRJNING????

I min värld kan detta förbannade jävla samhälle dra åt helvete! Välfärd? Ja kanske för de som bidragsfuskar, och de som kommer som nyanlända. Men för oss sjuka och pensionärer finns ingen välfärd. Vi är inte värda ett skit. Spotta och kränk oss ni bara! Men så länge ni pissar på mig, så kommer jag kämpa. Det är samhället som ger mig den ilska som krävs för att jag ska orka kämpa!

Jag HATAR Sveriges jävla regering och Fk? JA DE KAN DRA ÅT HELVETE!

Så ja, nu har jag ventilerat av mig lite, så att nu kan jag krypa ner i soffan och stoppa om mig, med en satans massa filtar. Ja just ja, ÄNTLIGEN har jag fått frikort på medicin igen, räcker ända till okt -21. Fina fisken! Då har jag en utgift mindre att oroa mig för. Och klippningen i morrn, ja den betalar mina päron. SKAMLIGT! JAG SKÄMS!

På återseende!

Lev väl..

Höggravid, och utsatt för sexuellt ofredande..

Igår em så gick jag och King till återvinningen. På vägen dit fick vi möte med en grupp på 6 personer. Jag tog King åt sidan, så att vi slapp gå så nära varandra, och där var han den jäveln. Den jäveln som ofredade mig sexuellt då jag var höggravid. JÄVLA ÄCKEL!

Minns händelsen som igår. Jag och min sambo hade åkt ner till stan, med buss, från Fornhöjden. Ja, vi bodde i en stor etta där, i Gamla Fornhöjden. Det var skittidigt på morgonen, och jag och min sambo hade precis skilts åt vid Folkets Hus. Han jobbade som sotare, och skulle till jobbet, medans jag tänkte att jag skulle ta buss 751 upp till mina päron, och fördriva dagen hos dem.

Där står jag nu, vid busshållplatsen, vid Folkets Hus. Det är supertidigt på morgonen, och inte en enda människa stod vid busshållplatsen, förutom jag. Men plötsligt, så ser jag en kille komma från Bangatan, snett mittemot där jag står. Han styr kosan mot mig, genar över vägen, och liksom glor på mig hela tiden. Han kommer närmare och närmare, och min intuition gör att jag ryser av att möta hans ”miffoblick”. Man kunde verkligen se att han inte var som alla andra.

Ju närmare han kom, desto mer obehag fick jag inombords. Vek till slut bort blicken, och hoppades att idioten skulle gå. Helt plötsligt hör jag ett så konstigt fräsande/stönande läte ifrån honom. Han står nära nu. Då står den jäveln och runkar!!!!

Jävla idiotjävel!!! Jag blir förbannad, höjer rösten och säger ”VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED, DIN JÄVLA IDIOT!!! Jag känner oron inom mig, tänkte, tänk om den här jäveln kommer att våldta mig nu. Jag höll mig om min stora mage och var självklart rädd för att de skulle hända mitt barn någonting.

SJÄLVKLART triggade jag hans onani, genom att bli arg och skrika. Det gick för honom och han liksom tog sarren i sina händer, och förde dem mot ansiktet, hela tiden stirrandes på mig. Han luktade på händerna, och flinade. Nä nu jävlar, jag måste fan härifrån, tänkte jag. Och jag gick iväg, bakom busshållplatsen och ner i backen som ledde ner till en gångtunnel. Jag minns att en gammal tjejpolare, från skoltiden, kom och hur jag berättade vad idioten precis gjort, och vi gick tbx till busshållplatsen tillsammans. Han försvann. Men kvar stod jag, helt skärrad.

Jag tog mig hem till mina föräldrar, lånade deras telefon, ringde polisen, gjorde en anmälan och berättade om hans signalement. Jag fick komma ner till stationen och man höll förhör och visade bilder. Jag hittade honom, visade polisen vem det var, och polismannen berättar då att han, detta äckel, anmälts för detta ett flertal tillfällen. Pga hans ”handikapp” (en liten utvecklingsstörning eller vad fan det var) så kunde han TYVÄRR inte åtalas för något.

Och igår nu då, så ser man idioten igen. Och inte nog med det, då jag gått min promenad med King, och min mor, så blev jag sugen på en cola. Går ner till Kolgrillen för att köpa en burk, OCH VEM SITTER DÄR OM INTE HAN!!!

Jag kom på mig själv, att jag stod där och glodde på honom. Jag hade en god lust att gå fram till detta jävla äckel och konfrontera honom, men så hörde jag honom, då han pratade med sitt sällskap, och då insåg jag att han fortfarande var så jävla ”bombad”, så att det hade nog inte fått honom att förstå iaf.. ETT JÄVLA ÄCKEL är vad han är!

Lev väl..

Sorgsen..

Ligger här, som en strandad val, efter eftermiddagens promenad. Skulle BARA gå med återvinning och låta sambon kissa av sig en smula. Men, så hörde min mor av sig och hon hade 2 sparade portioner med mat till mig, och det säger jag absolut inte nej till. Vi bestämde att vi skulle typ gå halva vägen var, men då min mor hörde att jag skulle bli tvungen att gå hem med King först, innan jag gick och handlade, så var hon så himla gullig som hängde på, till Matöppet.

Det blev ju lite lättare så liksom, och det blev jag väldigt tacksam över. Vi gjorde så att vi handlade och att jag med henne dit vi möttes. Sedan gick jag och King hemåt.

När jag tog av mig skorna så kändes det hur mkt ondare jag egentligen hade. Hade ju haft pjuck på mig, med specialinlägg. Jag slängde av mig mina handledsortoser, som jag måste ha för handlederna och armarna. Och nu, ikväll, gör det så ont i vä armen att jag inte ens kan byta kanal på fjärren, med vänster hand.

SNÄLLA!!! Ge mig mina fötter tillbaka. Vill kunna ta mina promenader. Jag har ju för fasen ALLTID älskat att gå.

Men men.. ligger här och känner mig så sorgsen. Kommer absolut fortsätta att ligga här resten av kvällen, för att jag kan knappt stå, eller gå, på dessa jävla fötter.

Men i morrn.. då är det en ny dag.

Lev väl..

Triggningspunkter..

Å då menar jag inte sexuellt.. Taskigt va? Tihi..

Satan i gatan vad min fysioterapeut jobbade med min vä arm och nacke i går. Mina nerver och muskler är inflammerade som fan. Lite massage, tänjningar och ”direktpåtriggning” utav de ondaste punkterna i armen blev det. Han frågade snällt först, och jag bara sa ”GÖRT”, vet ju att triggning kan vara en behandlingsform av många. Han fick dock känna på det ”onda ögat”, för att HELVETE så ont det gjorde. Nu har jag fått fler övningar, gäller bara att komma ihåg dem. Ny tid bokad SÅKLART! Han är bara sååå jävla bra..

Nåväl, då jag var klar så fortsatte min promme med blöta skor och strumpor. Gjorde en polisanmälan, och lämnade in det knark jag hade hittat. Metamfetamin var det. Pratade även med polisen ang ett ungdomsgäng, som de två senaste åren, varit lite too much. Önskar att ALLA bidrog till att göra Sverige till en tryggare plats..

Kom hem och hade så jävla ont, låg helt apatisk. Kunde knappt stå på benen. Senare, framåt kvällen, så hämtade dotra och lillfis mig. Vi hade en mysig kväll tillsammans, och när dotra åkt till jobbet, och barnen somnat, så lade jag mig också.

Än en gång sov mina älsklingar i egen säng HELA natten. Efter morgonbestyren, I morse, så studsade vi iväg till skola och dagis. Deras mamsing fick studsa ner I bingen och sova, efter sitt nattpass. När barnen var lämnade så fortsatte jag och King hemåt.

Jag packade upp mina övernattningsgrejer, vilade lite och sedan var det dags för videomöte med min läkare Gabriel. Han började med att fråga hur jag mådde och han sa att han önskade att han kunde hjälpa mig med alla mina smärtor och besvär. Han frågade vad han kunde hjälpa mig med, och det var ju en del.

Så att, nu är följande i rullning:

Remiss tbx till smärtmottagningen, önskar bara ett möte med min fd smärtläkare kring min försämring gällande fibromyalgin.

Remiss på röntgen, gällande min försämrade vä fot.

Remiss till ortopeden, både gällande fot och arm.

Ett meddelande till astmasköterskan om att jag önskar ett allergitest, husdjur, mögel mm.

BAAAAM! Så var allt fixat! Jag tackade så mkt och vi skrattade lite och mina 12 min med min läkare var så jäkla effektiva och bra. Vi önskade trevlig helg till varandra och sade hejdå.

Sedan gjorde en sockerkaka, på sista äggen och sista margarinet, och medans den var i ugnen så duschade jag. Sedan blev det stan, var tvungen att köpa tvättmedel, så att nu finns det inga pengar kvar någonstans. Gick och hämtade barn i ösregn, har nog fan aldrig varit så dyngsura, någon av oss. Vi gick hemåt mig, och efter att ha hängt upp alla våra kläder, så fixade jag varm choklad, fika och mys med film.

Plötsligt ringde det på dörren. En gammal vän dök upp från ingenstans, och jag var så orolig för att släppa in honom. Men vi tog varsin stol, satte oss i mitt sovrum med säkert 3 m emellan oss. Han hade så mkt att berätta, sedan vi sågs, och hördes sist, och barnen gick det ju ingen nöd på. De såg ju på film.

”E” gick, och mötte dotra i dörren. Jag fixade lite mat, vi åt och sedan spelade dotra och barnen spel. Mitt äldsta barnbarn satt dock instängd och lekte, i klädkammaren, hon ville verkligen vara I fred. Viktigt det där, hon har blivit en stor tjej nu.

Sedan var det dags för hemgång, för familjen. Jag och King följde med till bilen, och sedan tog vi en pisspromme på det, och nu ligger jag som en jävla pascha i soffan, men det är jag värd. Och imorgon, då har jag sovmorgon, ända tills jag vaknar UTAN larm.

Softa soffan blir det nu dock..

Lev väl..

Började med lämning av barn, och avslutade med besök hos polisen..

Wow! Så in i helvetes slut, och smärtan är helt grönjävlig.

Morgonen började 5.50 i morse, upp o studs, fixa i ordning sängkläder, medicinera, väcka barnen (som sovit i sina egna sängar, hela natten, i 2 nätter nu.), mata djur och käka frulle med familjen. Jag packade lite saker som jag behövde ha med mig hem, medan dotter hjälpte barnen med kläder, hår och tandborstning. De klädde på sig, och jag med såklart, så sen var det dags att gå ut i blötan och halkan..

Dotra hade ju varit ute med King, så att hon hade rekat vägen åt mig. Hon hade kollat vart det var isgata, så att vi klarade oss till skolan utan att ramla. Vi gick iväg och var på skolan vid samma tid som vanligt, men jävlar så halt det var på skolgården..

Nåväl.. tjejerna var nu inne i sina klassrum, och lillfis och jag började gå mot dagis. Helvete! Mina jävla kängor, som köptes på Skopunkten för 2 år sedan, läcker som ett jävla såll. Kände, på prommen mot dagis, att fot och strumpa var genomsura av vattnet. Skit också!! Det gjorde så jävla ont. Mina nervskador/huden klarar inte beröring, jag fick så ont att det BRANN i hela foten. Att ha strumpa och sko på foten, är ju ett helvete, men det är ännu värre då jag har en blöt strumpa i en blöt sko, där det blöta känns ännu mer mot huden. Det blir för tight beröring för foten. Men vad fan kunde jag göra åt saken? Jag och lillfis gick till dagis, och som tur var så tog personalen emot honom och klädde av honom. Vi sa hej då, och jag började gå ner mot stan, jag behövde mjölk och toapapper. Och Coop hann jag ju med innan jag skulle gå mot Sydpoolen/Actic Medical.

Hade tid på Actic Medical, och min fysioterapeut, vid kl 10.00. Jag var där alldeles för tidigt. FAN SÅ ONT JAG HADE DÄR INNE I FOTEN .. Nåväl, nack stretch, töjningar, övningar och hemska triggningar utav min armade kropp. Mats hittade 2 ställen, I armen som gör ondast, tennisarmen och den andra muskeln på insidan utav armen. Helvete!!! Då han tryckte på armen, så fick Mats onda ögat. Men men.. Måste ju göra det här. Vi pratade om andra smärtor I kroppen och Mats sa bara : Hela din kropp är en enda stor smärta. Nu ska jag köra mina övningar och ska tillbaka den 1/2.

Nåväl, toabesök, sprita händer and off we go. Nu var det te att hålla tungan rätt i munnen, och att inte halka. Lättare sagt än gjort, på gångvägen var det ju skithalt, jag fick helt enkelt gå på bryggan.. Där var det också halt må ni tro, men eftersom jag skulle gå till polisen så var den vägen bäst. Så, uppför backen, och sen gå försiktigt till polisen. Jag fick komma in på en gång. Förklarade att jag hittat knark i tisd em, men att ja ville lämna det som idag.Det var Metamfetamin. De gjorde en polisanmälan och så pratade vi en hel del om området där jag hittade skiten. De hade en önskan om att man hör av sig då man hittar skiten, för att är en patrull i närheten så kan de komma och hämta skiten på stört, och kanske söka av området. Annars kan man ta med sig skiten dit, så gör man en anmälan på polisstationen. Visst detta är bara en pissdroppe i havet, av allt knark vi har i samhället, men då jag HATAR skiten, så håller jag ögonen öppna.

Jaha då var det klart. Och nu var jag verkligen inte stöddig, sååå jävla ont, och såååå slut. Jag gick hem, stapplade in, fixade lunch i form av kräm och mjölk, och sedan blev jag liggandes, helt apatisk tills nu, då klockan snart är 14.00. Mina fötter värker, nervskadade foten brinner satan och jag skulle behöva ta mig en dusch.. Sedan ska jag ju till dotra och barnen igen, men fan, jag måste nog vila lite till. Hua, så slut jag är!

Jaha, nu är då presentkortet (Södertälje kortet) jag fick av dotter och barnbarn i juklapp slut. Har bara köpt mat. Känns sååå jävla tråkigt att inte haft råd att köpa några kläder, men jag har ju haft sån tur att jag haft något att handla mat för ❤

I natt är det natt 3/3 hos dotra. I morgon natt sover jag hemma, och jag LOVAR att helgen ska ägnas åt återhämtning.
Usch.. var är min energi? 😔😔😔

Lev väl..

Inte en uns av kraft..

Merde!

Igår gick jag upp vid kl: 05.50. Larmet på klockan hann inte ens skrika, utan jag kände mobilens vibration i madrassen innan första signalen kom. Upp & studs, min lillfis låg ju bredvid mig, men han reagerade inte ens. Lilla fina killen, som stundtals ligger och håller mig i handen under tiden han sover.

Jag studsade upp, tog alla mediciner, matade djuren, tog på mig kläder och började att plocka ihop mina grejer. Då dök mellantjejen upp, ”mormor får jag spela på min Ipad”, ja, svarade jag, tills vi ska käka frulle, men om du sätter på dig dina kläder så hinner du ju hålla på en stund.

Nu var det dags att väcka lillfisen, och det var inte det lättaste. Jag bäddade i ordning min dotters säng, och plockade ihop mina sängkläder, och lade undan dem tills nästa vecka, då min dotter har ytterligare en nattvecka. Men nu var det dags, upp med lillfis och storasyster.

Vi käkade en grötfrukost nr 3. Det är så kul, för att jag hade med mig havregryn hemifrån för att jag ville ha grötfrukost denna vecka, och då ville ungarna också ha. Kanonhärligt med nyttig frulle ju! Ja och nu hade ju förstås deras fina mor kommit hem fr sitt sista nattskift, för denna vecka. Efter frukost var det då hennes, och barnens stund, då hon fixar med tjejernas långa hår, borstar tänder och fixar.. Medan jag tar hand om lite disk, så dotra ska slippa vakna till att se disken.

Men.. Sedan blev det dags att sätta fart med påklädning. Mkt kläder blev det, då vi hade -9 grader och en hel del snö. Vi hängde gympapåsen på rollatorhandtaget och la min rygga i rollatorkorgen, and off we go.

Denna morgon fick King stanna hos dotra, då jag hade lite jag var tvungen att göra på stan. Orkar inte springa fram och tillbaka, och på detta sätt så hade jag ju King med mig hem i em..då stan var avklarad.

Vi gick mot skolan, barnen dröjde sig kvar i snöhögar, och jag fick påminna dem att vi var tvungna att gå så att vi hann. De var på ett strålande humör, och då vi kom till skolan så kom det massor av fina barn och mötte upp, och genast vart det cykelkull, där även lillfis 3 år var med. Det var liksom en vanlig kull, men man var alltså på pass då man satt på cykelstället.

Jag har fått en väldigt fin kontakt med många utav barnen, och en speciallärare sa i höstas ”Alltså du borde jobba här, och ha hunden med dig, som terapihund”. Barnen flockas ju hos mig och King, och det var många hundrädda ungar fr början, som inte är det längre.

Men nu blåstes det i visselpipan. Min äldste ❤ kom och kramades, och jag sa : Jag älskar dig, ha nu en bra dag, så ses vi då du slutar. Hon tog sin gympapåse och ställde sig i led. Jag, mellansyster och lillfis gick till baksidan av huset, och nu var det dags för mellantjejen ❤ att ställa sig i led, och med den obligatoriska kramen, och ett ”älskar dig” blev det innan hon sprang i väg. Och så ropade hon ”mormor, glöm inte att vinka i fönstret”, och självklart vinkade jag och lillfis åt henne i fönstret, då hon gick upp i trappen till hennes klassrum.

Men nu, nu skulle vi gå till dagis. Mkt prat och skratt blir det med lilleman. Han är så rolig och gullig. På vägen till dagis, insåg vi hur jäkla svårt det var för mig att komma fram med rollatorn. Skitjobbigt! Fick även lyfta rollatorn ibland, pga att plogbilen plogat upp snö över trottoaren. Nåväl, vi hade ingen brådska, men jag var helt slut. Men vi var snart framme. Vi gick till lillfisens avdelning och jag hjälpte honom med hans kläder, I hallen. En pedagog stod en bit ifrån och hon sa att hon och lillfisen ❤ skulle gå och lämna hans kläder. Men först en kram, och ett ”älskar dig, ha en rolig dag idag”.

Nu, nu var det dags att gå hem. Lämningarna utav barnen är på väg hemåt, så nu var det bara att styra kosan mot hemmet då rå.

Kom hem, helt slut av trampandet av snö, och min jävla smärta. Men det var bara att sätta igång med min soc ansökan, den skulle ju lämnas in. Satt med papper som jag fyllde i, printade ut kontoutdrag, tog kopior på fakturor och kvitton. Och när soc ansökan var klar så tog jag mig en dusch. Det blev en macka, packa upp min rygga, lägga i ansökan, fixa det sista och sedan iväg.

Shit, klockan var snart 12.00 och jag måste hinna lägga på soc ansökan, på deras brevlåda (eftersom jag är riskgrupp), jag skulle handla lite och sedan hämta tjejerna 13.15. Puh! Var så slut! Får ju stanna typ var 3:e steg pga smärta i händer, fötter och pga att andningen är piss.

Men nu var jag framme. I tid. Det tog sin lilla tid för barnen att komma ut. Vilken tur att jag klätt mig så varmt, vi hade ju liksom fortfarande -9 grader. Eftersom klockan var så lite och min dotter behövde få sova lite till, så hämtade vi pulkan och tefatet på altanen. Öppnade till dotras lght och släppte in Murran, som stod och skrek, och ville in. Sedan gick vi mot lillfisens dagis, och nu var jag såååå jävla slut. Men jag kunde ju inte sabba det här nu. Fick inte visa barnen!

Jag ringde dagis, och världens bästa dagisfröken svarade. Jag förklarade läget och frågade om hon kunde komma upp med lillfis, till övre plan, och det kunde hon. Hon hade t om klätt honom. ❤

Vi gick mot pulkabacken. De hade så kul. Men efter ett tag så kände jag att jag började frysa. Pratade med en annan förälder där och sa att det fasen är kört så fort man fryser om händer och fötter. Hon höll ju med. Till slut så kastade jag in handduken, sa åt mina sötizar att vi måste gå hem, för att jag fryser.

Vi kom hem till dotra. Jag lade mig i soffan och skakade av att jag frös. Flera ggr så kände jag hur jag nickade till och höll på att somna. Jag var sååå slut. Ursäktade mig, men låg kvar. Jag frös så mkt att jag inte klarade av tanken av att behöva gå ut.

MEN VAD FAN!!! Jag var tvungen att rycka upp mig. Sa hejdå till ungarna, med kramar, gick ut och började klä på mig. Klädde även på King.

Dotra följde med utanför, och vi pratade en stund. Hon tackade så mkt för all hjälp ❤ och sedan blev det dags att gå hem..

Så slut, så frusen, så in i helvete ont. Jag gick som en Zoombie. Hade luvan över huvudet och halsduken över mun och näsa. Jag var liksom radiostyrd. Jag kom in, torkade Kings tassar och ringde min pizzeria i huset. Beställde en pizza för MIN SISTA HUNDRALAPP!!! Hade fan inte ett uns av ork kvar. Kroppen var så äckligt slut. Hämtade pizzan, åt och lade mig sedan i soffan. Jag kunde inte röra mig. Grät. Var så uttömd. Stoppade om mig med 3 filtar. Där låg jag i 4 timmar. ORÖRLIG!!!

Jag tvingade mig till sängs. Sov. Drömde. Fick gå upp och ta smärtlindring. Sov. Hade ställt larmet på 6.00, då King behövdes rastas. Vi gick ut. Jag medicinerade. Jag gav King mat. Vi somnade om och vaknade 12.00. Nu är kl 13.45 och jag är helt apatisk. Jag kan knappt gå. King känner nog på sig att det inte är som det ska, han liksom ligger på mig.

Men nu, nu MÅSTE jag rycka upp mig. Duscha och gå ut med King igen, men em och kvällen, den ska jsg spendera i soffan.

Detta inlägg är absolut inte skrivet utav självömkan. Det är så min vardag kan se ut. Och att få vara med barn och barnbarn är det som får mig att vilja leva. De är mitt liv. Min stora kärlek. Och jag skulle önska att mitt liv såg annorlunda ut. Jag vill inte leva i smärta, vara hjärntrött och inte kunna orka med det jag VILL. Jag lever efter bästa förmåga..

Och trots dessa besvär har jag ALDRIG kröka, knarkat eller gjort annat för att dämpa min smärta.

Det finns folk som undrar VAD JAG GÖR.. Som ifrågasätter sjukdom mm och försöker få mig att känna mig värdelös.. Ni kan fortsätta med det. För att även om jag skulle berätta om mitt liv, så skulle jag fortfarande vara någon som du ”hatar,” på fyllan.

Lev väl..

Vad hände med det varma mottagandet?

Dagens rubrik, till mitt blogginlägg, är från igår, en jävligt jobbig fm gjorde att jag sedan Inte orkade att skriva mer. 😔🤔  Men.. ikväll har jag mer energi. Jag ligger här I min dotters nyinköpta soffa, och skulle fan kunna tvärslockna bums.

Går tillbaka lite till gårdagen. Jag har nu haft såna svåra smärtor I min vä arm i flera veckor, så ohållbart att jag ringde ortopeden igår, ang detta, de ringde ju upp och berättade att det var över 1 år sedan jag tog min sista cortisoninjektion för min hö arm, och därför behövde jag nu en remiss fr min läkare. Alltså smärtan bedövar hela min jävla arm och ibland känns det av ända upp mot halsen..
Så jävla jobbigt. Nåväl, jag har bokat in mig på ett videolänkmöte med min läkare nästa fredag, så då är det mycket som ska tas upp.

Jag var ju i kontakt med ortopeden förra veckan också, men då gällde det ju min dåliga fot. Min nervskadade fot är så försämrad att jag knappt kan nudda foten mot golv/mark ytor.
Hela baksidan av foten, typ vid hälsenan, plus hela skelettdelen runt foten är så jävla full med smärta. Det känns som att jag kliver på en svårt stukad fot. Så att, då jag har videomöte med min läkare, så behöver jag även remiss till min ortoped, som jag har för foten. Jag är livrädd för att de måste göra en ny fotoperation, och det skrämmer skiten ur mig.

Min hosta och mitt slemmade har blivit mkt bättre, men då jag kom hem till min dotter och barnen igår, så kändes det sämre, då jag var nära katterna, så att.. jag måste be min läkare om allergitest. Tror nämligen att jag har något ”dåligt därhemma i lägenheten” också.

Joråsåatte.. Sedan kände jag att jag behövde få kontakt med smärtmottagningen. Jag kände att jag skulle vilja träffa min fd smärtläkare, för att få mer fakta kring min fibromyalgi, som bara blir sämre. Ringde dem i måndags, och fick en uppringningstid igår. Och den uppringningen var fan inge kul.
Vad hände med det varma mottagandet? Den goa sköterskan som jag träffat under så många år, var helt plötsligt så motsträvig. Hon tyckte att jag kunde söka info på nätet, och att hon kunde skicka hem broschyrer åt mig, sa hon. Allt för att jag inte skulle bli patient där igen, eller?
Fattar ingenting! Och jag kan ju erkänna att jag lackade ur. Jag ”försökte förklara” för henne om min hjärntrötthet, min utmattning,  kraschade så jävligt okt -2019.
Jag förklarade att jag inte klarar av att söka på nätet, har svårt att fokusera och svårt att förstå. Hennes reaktion på detta var ”ja men då måste du faktiskt ha en remiss” för att få träffa Hans. (min fd smärtläkare). Joråsåatte, sa jag åt na, att de ska hon minsann få. Vad fan är grejen? ETT ENDA JÄVLA BESÖK FÖR ATT FÅ VETA MER OM MIN FIBROMYALGI SOM KNÄCKER MIG? Vad I helvete händer med alla mina härliga vårdkontakter?

Nåja, en remiss till, att önska sig, vid videokonversationen med min läkare nästa fredag.

Just ja  en bokad tid till världens bästa fysioterapeut är inbokad på måndag, han ska få se min arm. Han kommer veta direkt, vad jag behöver för vård. Ja Mats har då fan ALDRIG svikit mig.

Hmm.. Sedan hade jag ju slut på mina p-piller, och fick ringa gyn i går morse, och se på fan, samma goa sköterska som för ett år sedan. Jag förklarade att jag fortfarande är singel och att p-pillerna endast är till som medicin för min endometrios. Hade hon några problem att fixa mig ett recept? Nä.. hon var lika go och hjälpsam som sist. Jag tackade så mkt för hennes fina hjälp och förståelse.

Så att.. nu kanske ni förstår gårdagens kaos? Orkade bara ta mig till dotra och barnen igår em. Men SJÄLVKLART skulle jag slå på arslet utanför huset, då jag gick. Fan så halt det var. Jag åt med dem, och sov med barnen då dotra jobbar natt. Och i morse lämnade jag de små liven till skolan och dagis, sedan gick jag hem och sov..

En slö dag var nödvändig. Och när klockan blev 14.00 så ringde jag lillfisens dagis och sa att jag skulle vara där om en halvtimme, och goa Katarina hade ju självklart lillfisen klar då jag kom. Dotra och barnen skulle bort ikväll, så jag gjorde bara sällskap till stan, hämtade mina p-piller på apoteket och gick hem till dotra.

Och.. precis nyss kom min fina familj hem, barnen ska i säng och dotra ska jobba natt. Och jag, jag hoppas att jag kan få sova några timmar i natt med, för under natten som var, så busade inga katter, som tur var..

Jorå, ett inlägg som förklarar.. Är i ett sånt jobbigt smärttillstånd, blir helt apatisk.

Lev väl..

Hynda?

Ja jag tänkte skriva ”knulla runt”, men då jag har släkt och unga fb vänner, så fick ju rubriken bli en annan. Det roliga är att jag har flera killkompisar som kan kalla mig hynda, men jag garvar ju bara..

Men.. att bli anklagad för att ha ”knullat runt”, där går gränsen, samtidigt som att jag blir så full i skratt över att brudar FORTFARANDE stör sig på att jag rörde mig så mkt med killar då jag var yngre. Har många fler killkompisar än tjejkompisar, och de tjejer jag är vän med idag, ÄR BRUDAR MED SKINN PÅ NÄSAN OCH SOM INTE SNACKAR SKIT!!

Visst var mitt liv lite wild and crazy, och jag stortrivdes. Fan finns inget som är så jävla nice som att umgås med raggare och MC folk. Först var det raggarsvängen, och sedan blev det till att hålla till nere vid Karlssons, mötesplatsen för alla som ville åka hoj.

Fort gick det, men det blev många mil bakpå, och jäklarns så underbart det var. Helt underbart sköna människor och en jäkla massa fin natur mm. Ja det var tider det. Och jag har faktiskt fortfarande kvar kontakten med många.

I och med att man var tillsammans med pojkvänner i raggarsvängen och i mc svängen, så syndes man ju även ihop med massa andra killar också, MEN INTE FAN HADE MAN SEX MED DEM FÖR DET..

En härlig tid.. Men en sak är så jävla säker, och det är att jag ALDRIG haft ett one night stand. Jag har alltid varit ihop med killen ett tag innan jag har haft sex. Så att.. Ni som påstår att jag knullade runt, ja ni kan ju fara åt helvete!

Sedan har jag träffat några killar, I livet, som inte har varit snälla. Har även haft bad boys som pojkvänner, men de bor inte i Södertälje..

År 2005 började jag hänga mkt med folk som bor i Sthlm. Killen jag var ihop med var 8 år äldre än mig, och mitt liv såg lite annorlunda ut. Jag ägde en egen butik i Sthlm och rörde mig bara med folk där.

Då jag sålde butiken och samtidigt separerade fr den man jag levt med i 5 år, så blev jag destruktiv. Mådde skit, och umgicks med folk som höll på med skit. Men de gjorde aldrig mig något. De finns kvar som vänner idag, och det är nog inte något av mina ex jag inte pratar med idag. Jo någon enstaka.

Jag är en helt ärlig tjej. Har inte knullat runt. Har levt loppan, men har också gått igenom mkt. Jag är tacksam för mitt liv, min dotter och mina barnbarn. OCH.. Jag är snäll tills dagen då jag blir kränkt. Sånt förlåter jag ALDRIG.

Så att.. mina tankar är i full rulle. För att, det var inte så länge sedan som det hände en grej som jag aldrig kommer att förlåta.

Men.. tillbaks till här och nu, jag är fortfarande blöt, efter prommen till apoteket, och prommen med King, då jag landade hemma, så att nu blir det en PN.

Lev väl..

Vad fan gör jag nu?

Ja.. nu sitter jag här i soffan. Är nöjd med dagen, som har rullat på. Fix på fm, slängde in en äppelpaj i ugnen, som jag, dotra och barnen åt upp, då de kom hit efter lunch.

Det är så skönt då de kommer, för att du har jag inte tid att tänka på det som jag grubblar ihjäl mig på.

Insåg i morse att mitt morfin i stort sett var slut. Hur I helvete kunde jag missa en sån sak? Nåja, det var väl bara att traska ner till apoteket då, men så slog det mig, FUCK, jag har inga pengar till det. Det enda jag har pengar till är ju till mina handledsortoser. Pengar som jag reserverat för detta. Ok, återigen mår jag illa och känner stress över min situation. Nåväl, det blev till att slänga in pengarna i fickan, och höra med dotra om de kan hänga med till stan, då vi fikat. Och de gjorde de!

Vi fikade, började sortera bitar till ett pussel på 1000 bitar, sedan var det dags att bylsa på oss. Massor av snö hade ju kommit. Och barnen måste ju få åka pulka. Vi gick mot apoteket först. Och där gick det ju åt helvete eftersom jag helt hade missat att jag behövde förnya mitt morfin recept. Så att.. då gick vi till stan i onödan. Fan fan fan! Nåväl, jag och barnen studsade in på Kringlans spel och löste in min bingolottovinst, en ny lott. Vi mötte dotra utanför och gick till Badparken.

Ungarna hade skitkul. Pulka och svart sopsäck, åkte de på. Och då de åkt ett tag och dotra fått nog, hon fryser jämt stackarn, så skildes vi åt.

Då jag kom hem så gick jag både in på 1177, samt ringde min Vc, om receptförnyelse. Jag lär ju ringa i morrnbitti med, fan jag har ju bara 3 tabletter kvar.

Nu har bingolotto varit, ingen vinst. Kommer inte spela det på jävligt länge. Det var säkert 10 år sedan jag spelade det sist. Nu håller Farmen på, och jag känner mig totalt ointresserad, så att det är bara till att gå ut med K och studsa I bingen. Ja, det blev en väldigt effektiv dag I dag, men surnade till nu ikväll. Fan vad det är mkt saker jag måste ändra på. Usch.. varför lär jag mig inte? Varför försöker jag vara trevlig, då gensvaret verkligen inte blir på samma nivå? Och, vad fan gör jag nu, om jag inte får ut receptet imorrn?

Orkar jag ens älta det här? Nä, det gör jag inte.

Lev väl..