Nyårsafton..

Idag är det nyårsafton, och min morgon startade rätt så tidigt. Skulle ju rasta King, gå till återvinningen, hämta min tårta, gå hem för att dammsuga och duka.

Ja, det är ju min födelsedag idag. Jag blir 52 år gammal. Jag har en humor och ett sätt som om jag vore 25, men en kropp som är typ som 100. Men vad fan är grejen liksom? Har ALDRIG känt mig gammal..

Redan från det att jag slog upp mina ögon, så haglade det in gratulationer på sms, fb, insta och genom telefonsamtal. Alltså, hur privilegiad är jag? Hur tacksam kan man egentligen bli, för all denna omtanke. Ni gör hela mitt hjärta varmt, och hela jag känner sån KÄRLEK.. ❤🙏

Min dotter och mina barnbarn kom först. Minuten efter kom mor och far. Jag fick superfina teckningar av barnen, och av familjen så fick jag en JÄTTEBURK med mina favoritgodisar, chokladskumnallar och aprikoser, och ett presentkort, vilket var hur fint som helst att få. Så tacksam.. ❤❤❤

Av mina föräldrar fick jag otroligt fina rosor, en bingolott plus en klippning vid tillfälle. Hur snällt? Blev så glad och tacksam. Jag behöver ju klippa mig, och jag behöver ju kläder. Och bingolotto, ja det har jag bestämt mig för att se nu, då jag fan inte törs lägga mig tidigt, ifall det kommer in nåt brinnande på balkongen.

Igår fick jag även ett paket, med brevbäraren, från min kusin Tess. Hon är mer som en syster för mig. Jag fick dock inte öppna förrän idag, och det var fina döskalleörhängen. ❤ Så gulligt!

En vän till mina föräldrar, Monica, kunde tyvärr inte vara med oss idag, då pandemin bromsar det hela. Hon har inte träffat min dotter och barnen på länge. Det gäller att tänka. Men hon var ändå ”med” oss, och jag skickade med tårta till henne. Hon gav mig en chokladask, och hade köpt choklad nallar till barnen. Såna där stora med folie på ❤🙏

Mina päron åkte hem först. Och när det var dotra och barnens tur att åka, så skickade jag med egengjorda moccarutor och kakor, eftersom min dotters far, och syskon, skulle vara där ikväll och fira nyår.

Jag blev själv, kände hur sjuk jag känner mig, började fixa i ordning efter fikat. Skar upp en bit tårta till min granne Margareta, som är så himla go. Hon fick även en moccaruta. Och Margareta, ja hon hade bakat muffins precis, så att vi liksom bytte fika med varandra ❤

Jag gick upp till mig, diskade upp allting som vi haft vid fikat, och fick ett mysigt samtal utav min barndomsvän Janet. Hon är den syster jag aldrig fick. ❤

Nu kände jag mig redo. Redo att åka in till akuten. Andning, slem och med en hosta som är förjävlig, så har jag känslan av att jag kan ha fått lungpaj. Men.. jag värmde pizza, började glutta film och kände mig lite piggare. Och då det skjuts så in i helvete nu, så lär det ju komma in massor med brännskador till akuten ikväll, så det vore nog bättre att undvika, både lång väntetid, fyllon och exponering utav covid19. Jag väntar tills imorrn, så får vi se.

Jag borde även hålla mig hemmavid, I detta galna fyrverkeri/smällar inferno, ifall det slängs in något på balkongen.

Och King, den stackarn, han får en helt toppen kväll, med sin älskade matte, barnen och katterna. Och förhoppningsvis smälls det lite mindre hos dem.

Nähä.. se klart den fina filmen på 11:an nu då. Ta sig igenom bingolotto, då jag fick en lott utav mina päron.

Wish me luck..

Gott Nytt År!

Lev väl..

Minnen..

Har precis placerat arslet i soffan, har precis kommit hem efter att ha varit på ICA Maxi med mina föräldrar. Hualigen! På vissa ställen flockades folk som fan, jag zick zackade emellan de som inte hade vett nog att hålla avstånd. Jag handlade inför min födelsedag, samt att jag handlade några saker åt min granne Margareta.

Kom hem, plockade upp varor och hamnade i soffan. Jag skulle behöva lägga upp fotjäveln högt, eftersom den värker satan, men jag slemmar igen och hostar satan då jag lägger mig ner, så det får vara.

Morgonen började med samtal till min Vc kl: 07.00, de ringde upp vid 08.00, fanns knappt läkartider men sköterskan skulle prata med min läkare om att sätta in cortison IGEN..

Så less.. det kom ju upp ett minne idag, på vad jag gjorde förra året, och då låg jag inne. Såg bilden på sjukhussängen och blickade tbx i tiden. Shit, då ville de utesluta lungcancer, för att då hade jag hostat I 2,5 månad. Jag hade både haft en virusinfektion och en 10 v lång lunginflammation. Usch ja, 14 månader sedan, och jag hostar och slemmar fortfarande, och nu nöjer sig vården med att de har kunnat utesluta astma, KOL och hjärtfel. MEN VAD FAN ÄR DET FÖR FEL DÅ??

Skitsamma.. sköterskan skulle återkomma. Pratade även med Victoria på ortopeden, och nu behövde de en remiss fr Gabriel för att jag ska få träffa min ortopedläkare Björn. Känns ju som att jag kliver på en svårt stukad fot, varje gång jag landar med foten på marken. Gör så jävla ont.

Känner mig rätt mättad på det mesta. Trött på folk som är respektlösa, trött på vädret, min dåliga ekonomi och på mina bekymmer med min hälsa..

Men men.. nu ska jag kolla om det finns någon film att se. Sedan blir det en promme..

Lev väl..

En gråmulen dag..

Natten var väl sisådär, hostan är ju helt åt helvete och det ”bubblar” konstant i luftrören. Tog ett bra tag för mig att somna..

Nåväl, natten var lika jobbig som vanligt, då jag sover som apskit. Låg och funderade på grejer som har hänt på sistone, och bestämde mig för att göra något åt det. Så att först var jag hos polisen, och sedan gick jag hem till dotra och barnen.

Jag & barnen såg filmen Klaus, och den var kanon. Hjälpte dotra lite och så uppdaterade vi varandra om vad som har hänt sedan i söndags.

I går kväll gick jag och Margareta, I huset, runt och försökte ta reda på vad den ”brända pepparkakelukten” kom i från. Efter drygt en timme så tog vi beslutet att jag skulle ringa 112.

Jag förklarade läget för SOS operatören, skittgullig kvinna, och jag sa att jag bara önskade få dit någon som kunde ta reda på vad lukten kom ifrån, men hon skickade ändå kavalleriet.. pinsamt. Jag ville ju bara att någon skulle komma och lukta och utesluta brand. Securitas och brandkåren kom.

Jag förklarade läget så gott jag kunde, vilket inte var så lätt, då andra grannar lade sig i. Vilket jävla spektakel. Bad om ursäkt för att jag hade ringt, men då sa en utav brandkåren tjejerna att det var deras jobb. Så trevliga. Man misstänkte att någon bränt vid något, och sedan har regnet/skitvädret liksom lagt ”locket på” i ventilationen. Nåväl.. skönt att det inte var någon brand iaf.

Jag var med om ett trauma som liten flicka. Jag var ute åkte bil med min pappa och farfar, och de brydde sig inte om att jag sa ”det luktar brandrök”. Det hela resulterade i att bilen började brinna, lågorna slog upp fr motorhuven. Jag fick panik. Och så fort jag känner brandrök, så reagerar jag. Och det brann ju faktiskt i proppskåpet, här I huset, för några år sedan. Så att.. det var skönt att brandkåren kom, och det är skönt att ha en extra näsa i Margareta, världens bästa granne..

Nåväl.. upp & studs i morse, fix, morgonrutiner och off we go. Det regnade, men det gjorde ingenting alls. Film med barnen, hjälpte dotra lite och då dotras pappa och lillasyster kom, så gick jag hem.

Det var jobbigt att gå hem. Har svårt att gå på min ”sjuka fot” och ska ringa ortopeden och se om Dr Björn eller Dr Alex har tid att träffa mig. Min goa fysioterapeut mejlade jag med igår, och vi skulle höras då han är åter, efter julledigheten, den 4 januari.

Jag gick förbi mitt favvokondis på vägen hem, och nu är min födelsedagstårta beställd. I morgon ska jag få komma i väg till ICA och handla lite pryttlar, så det känns nice.

Åh.. måste bara berätta, igår blev jag sååå lycklig över ett mail som jag fick av en av mina bästa vänner. En man. Det han skrev gjorde att allt skit, inom mig, bara försvann för en stund. Han skrev:

”Jag tycker du är öppen å rakt igenom ärlig med ett enormt hjärta. Du är bästa och mest lojal vän man kan ha. Men borde kanske ta vara på sig själv lite mer.
Stor puss å kram på dig. Love you 💞

Det var hans svar på min fråga om hur han tycker att jag är.. Så go!!

Sedan i söndags har jag även bestämt mig för förändring. Allt går till vissa gränser, för vad man tolererar och accepterar. Övertramp och skitsnack HATAR jag och befattar mig inte med det som ger mig negativ energi. Men SJÄLVKLART vet flera vänner nu om varför jag fattat mina beslut.

Snart är det ett nytt år, och det blir sååå jävla bra att leva det på ett helt nytt sätt. Nolltolerans. En dag I taget. Och så långt borta fr skit man bara kan komma. Livet ska fortsätta att levas efter bästa förmåga, och med de bästa människorna i min närhet.

Så glad och tacksam över att ha er, som står mig närmast. Love u all..
Och ni andra, FAR ÅT HELVETE!

Lev väl..

Att komma till insikt.

Att komma till insikt kan ju ta ett tag, ja ibland en jävla massa år. Men det bästa är ju då man verkligen känner att man liksom inte mäktar med vissa saker längre. Och det som hände i em, fick mig att helt ändra uppfattning, om sånt jag tyckt varit viktigt, och som jag har lagt mig i tidigare..

Blev ledsen, arg och besviken idag. Att liksom bara få ”ta emot”, som jag fått göra flera ggr denna julhelg. Men.. det tar bara en stund, som rinner skiten av mig.

Nu sova.

Lev väl..

Julen, en högtid på både gott och ont..

Idag är det juldagen. Jag har inte skrivit blogg på hur länge som helst, men jag har inte orkat.

Det har varit lite väl mkt den sista tiden, sorgen över att leva i fattigdom, då man så gärna skulle vilja ge sina nära och kära fina klappar, har varit en av de tuffa grejerna. Men även känslan av att leva fattig och sjuk och vara beroende utav försörjningsstöd.

Jag har blivit så illa bemött utav den handläggare jag blev tilldelad i somras, men sedan hände en grej som fick en chef att se över mitt ärende, och vips så fick jag kontakt med en ny handläggare, som hoppade in för att min ordinarie var sjuk. De förstod väl till slut att det var något som inte var ok.

Sedan så stod jag i kö, förra onsdagen, vid pingstkyrkan, för att kunna ha möjligheten till att få mat till jul. Jag fick en ”biljett” och fick hämta en kasse med lite julmat i, i tisdags. Så tacksam. Pingstkyrkan, Svenska kyrkan och LT är sponsorer till detta.

Jag var även ute i god tid och nominerade mina föräldrar till varsin jultallrik, som kördes hem med hemleverans, så att den fick dem i onsdags. Södertälje har en medborgare/krögare som bjuder ensamma pensionärer på julbord, på Folkets Hus varje år, men pga pandemin så fick det bli hemleveranser utav julmat istället, och jag blev så glad att jag hann få med mor och far.

I går firade jag, min mor och far, jul hos min dotter och mina barnbarn. Det var så gott och trevligt. Och jag blev så glad och tacksam över de klappar jag fick.

Idag så har jag vilat, samtidigt som jag har kurerat mig, så gott jag kan. Har fått en jävligt mkt jobbigare hosta, och så fort jag lägger ner huvudet på kudden så ”slemmar jag igen”. Skitjobbigt. Har även fått tbx min ”brinnande tunga”, muntorrhet och en skitsvår läpp. Läppen blöder, svullnar och vill inte alls läka. Tanken slog mig om jag nu har drabbats av covid. Jag ska fan boka in mig på ett test.

I övrigt har jag blivit jävligt illa behandlad och hotad, av en fd nära person, vilket jag absolut inte kan släppa. Jag önskar att skiten bara rann över. Att bli anklagad för något som jag inte har gjort, och ALDRIG skulle kunna göra, gör mig bara så fruktansvärt ledsen. Har inte jag nog?

Jag är inne i en fruktansvärd smärtfas, och ibland önskar jag att jag slapp lida så jävligt. Jag har så ont då jag går, att tårarna vill tränga sig fram. Det är mest vä fot och vä ben, men också fibron i bröstkorg, den ilskna smärtan från mina tennisarmbågar, speciellt i vä arm. Det är jobbigt med en brännande tunga och en sårig läpp, och aptiten är nästan noll. Jag har även börjat fått artroskänningar i hö höft, plus att min skalle inte är med mig. Jag är förvirrad, gör konstiga saker, glömmer, tappar orden och jag känner mig så jävla ”dum i huvvet”..

Men.. det var nog julstressen, med dålig ekonomi, som kickade igång den här skiten med huvudet. Men sedan har jag märkt att då jag blir upprörd och arg, då kickar min hjärntrötthet in. Jag funkar typ inte alls ibland.

Nähä, nu tror jag att det får bli ett par varma mackor, lite film och sedan sängen. Har ju lovat att vara med mina barnbarn i morgon kväll, och det måste jag försöka klara av.

En liten pisspromme med King lär det ju också bli. Och hoppas på att vi inte blir beskjutna av smällare och fyrverkerier, för att här i Södertälje så skjuts det hela tiden, och ofta slänger de ut smällare fr deras bilar. Och King , han är skotträdd..

Lev väl..

Är så in i bengens rastlös i själen..

Lucia idag.. Men inte sjutton hann jag se något fint tåg i morse inte. Gick upp för sent.

Fan så skum dag det är idag.

Det började igår kväll, gick och lade mig typ 22.30. Låg och slemmade, harklade och försökte hosta bort rosslet jag hade i luftrören, ända till 00.30, sedan måste jag ha slumrat en stund. Men sedan var det te att springa upp o kissa, harkla o spotta. Vad I helvete nu då? Skulle jag bli förkyld?

Jag låg kvar i sängen tills JAG ville gå upp, och när jag väl var uppe så lossnade det lite skit fr ”mina rör”. Jag och King käkade frulle, och jag slog en pling till min mor. Berättade att jag kände mig lite förkyld. Man blir ju orolig och lite”manisk” i dessa tider, och även fast mor och far har haft corona, och har antikroppar, så ville jag självklart berätta att jag tror att jag blivit förkyld.

Något annat som jag reagerade på, var att jag inte längre känner den ohyggliga smärtan lika mkt idag. Kan det bero på att jag ledsnade på smärtan och satte in Naproxen på mig själv igår kväll? Antingen har den där smärtan med Fibromyalgin, Corona eller nåt annat skit att göra.. Jag blir fan orolig, samtidigt som att jag tänker ”måtte denna fruktansvärda smärtan i min kropp vara corona”, för att detta kan jag klara. Vill fan inte bli smittad och bli inlagd och grejer. Oron för coronan finns ju där hela tiden..

Ringde dotra i morse också, och sa att de kanske inte borde komma hit idag eftersom jag känner mig lite förkyld. Har ju inte träffat dem sedan i fredags, och om vi nu inte ses förrän på tisdag, så slipper de ju bli sjuka. Förhoppningsvis. Dotra har ju sin nattvecka, denna vecka, och jag ska ju sova hos barnen tisd, onsd och torsdag.. Vill ju kunna hjälpa. Sedan är det ju snart jul liksom.

Julen ja, usch och fy. Vi ska äta hos dotra, jag, mor och far. Vi ser till att ha knytis så att alla har med sig något. Men det finns en sak som grämer mig, jag har inte råd med julklappar till barnen. Är så jäkla stressande. Mår skit över det, såklart.

Nåväl.. en dag I taget. Och idag är det mkt I skallen. Har varit ute på promme, pratat med min BFF/syster och sedan bara slappat i soffan. Jag liksom deppar ihop en smula då man inte riktigt får gjort, det jag önskar. Skulle vilja få in julgranen fr vinden, och få upp tomtar och grejer, men jag kan inte få ner det själv. Bara att inse hur försämrad jag är..

Men.. jag tvättade igår em/kväll, så att jag kan ju roa mig med att vika tvätt och diska.. GUD SÅ KUL!!!

MEN.. Måste ju berätta för er, att mina fd jobbarkompisar, tänkte på mig igår. Så fina och godhjärtade. De hade julbord på jobbet, med catering. Och då det blev mat över, så packade de det i lådor och så kom finaste Maria förbi med det, då hon åkte hem. Så gott! Sådan omtanke, och vilken tacksamhet jag kände sen då. ❤

Nähä.. kanske lika bra att ”kicka” igång denna flohabba, och se till att få något gjort. Sedan får jag hoppas på att slemmet kommer upp också, då jag rör på mig..

Jag vill även få med att det här med pandemin är jävligt tufft. Det känns som att den kommer närmare och närmare, och jag önskar verkligen att vi alla gör allt för att få stopp på smittspridningen.

Hoppas nu på att min förkylning snabbt ska gå över, och att min hemska smärta i överkroppen ska försvinna. Räcker så gott med fötter, ben, händer, nacken och hela kroppen, behöver inte ha mer smärtproblem än det.

Och.. sedan så hoppas jag på att min läkare ringer direkt han fått svar på mitt ultraljud, utav hjärtat, som jag gjorde I fredags..

Lev väl..

Vilken vecka!!!

Har precis ätit en halv pizza och fick lust att skriva av mig lite i min blogg, innan jag tänkte titta på lite romantik på TV. Kanon att 7:an visar mysiga julfilmer varje kväll vid 18.15. Såååå skönt att se något som är mysigt och avkopplande..

Jäklarns vilken vecka. Jag har/haft nya smärtor, som började med att jag fick en tennisarmbåge på vä arm. Har ju haft känningar av den ett tag nu, och det är så jävla illa att jag inte ens kan klämma ut tandkrämen ur tandkrämstuben.

Sedan fick jag ont längre upp i armen, I armhålan och vidare ut över bröstet. Muskulaturen är helt i smärttillstånd, och den värsta bröstsmärtan började i helgen. Till slut så orkade jag inge mer, hela jag blev apatisk, jag däckade av smärta. I tisdags så gav jag upp.. jag tänkte bara : ”Vem ska jag ringa”? Så att, det fick bli 1177. En jättetrevlig sköterska lyssnade snällt på den historik jag drog, sedan sa hon : – Jag tycker att du ska åka in, du behöver iaf utesluta lungemboli (propp i lungan).. Klart som fan man åker in då liksom.

Jag ringde mina päron och frågade pappa om han kunde skjutsa in mig, men att jag var tvungen att duscha och gå ut med min dotters hund först. Jag hade inte orkat duscha på 3 dygn pga att smärtan gjorde att jag inte orkade. Jag duschade, gick ut med King och packade ALLA mediciner. Jag ringde min far och han kom och hämtade mig och rollatorn, behövde ha den att stödja på för att jag var så orkeslös, sedan har jag ett helvete med smärtan i fötterna och i vä benet, så att jag måste ha stöd.

Pappa släppte av mig vid akuten. Fick vänta utanför, med min tagna lapp. Jag fick vänta ute tills mitt nr visades i fönstret, och då fick jag gå in och prata med tjejerna i receptionen. De lyssnade, gav mig patientband och ett munskydd. Jag berättade för dem att jag absolut inte ville vara där, och att jag är riskgrupp.

Jag blev visad till en plats, i en korridor, på andra sidan utav en dörr. Jag satte mig och en vän ringde mig. Mitt i samtalet kom en manlig sköterska som kände så väl igen mig. Inte så konstigt då jag hade klippkort på akuten fr okt -19 till juli -20.

Han kollade syressättningen och temp, och han frågade massa frågor. Han gick iväg till en dörr bredvid, där jag satt, och sade : – Kom Lena.

Yes.. fick komma in direkt. En skitbra läkare lyssnade på vad jag hade att berätta, plus att han lyssnade på mina lungor. Han började känna och klämma på arm, axel, armhåla och över bröstmusklerna och vävnad. Jag bara skrek. Gjorde så in i helvete ont. Jag sa att jag trodde att det här smärttillståndet berodde på min Fibromyalgi, och det trodde han också kunde vara en möjlighet. Fibron har alltså flyttat på sig en smula. Men ingen lungemboli där inte.

Och från det att jag kom till denna stol, där sköterskan kollade mig, tills dess jag blev utsläppt av läkaren, genom en dörr direkt ut till parkeringen, så tog den en kvart. Tack gode gud för att jag slapp vara kvar där.. I coronatider..

Ok.. inga pengar till taxi hade jag, mörkret hade lagt sig, och det började snöa, äsch.. behövde fan skingra tankarna och blåsa ut all oro, och använda denna sargade kropp till MAX. Det var bara till att börja gå. Var så jävla förbannad över min situation. Och som inte det räckte, närå klart som fan att blixtlåset i jackan, pajade helt. Blev arg och ledsen, men bet ihop.

Jag gick över den stora, blåsiga bron, och nu hade snön gått över till snöblandat. Och när jag gick över kyrkogården så började jag se en massa fina julbelysningar. Jag blev fokuserad på det fina och började fotografera, och genast blev jag på bättre humör.

Veckan har nu gått och igår kväll fick jag ett sånt jävla raseriutbrott på en närstående som vill få min hemska smärta, fibromyalgi smärta, att vara psykiskt. På riktigt? Blev så kränkt, sårad och förbannad. JA, JAG HAR EN UTMATTNINGSSYNDROM JAG GÅR IGENOM, OCKSÅ!!!! Men vad i helvete har den med detta att göra? Ja, jag brann av! Som tur var kunde en väldigt god vän till mig, Lasse, förstå genom ett inlägg på fb, att ”nu jävlar är Lena förbannad, bäst jag ringer henne”.. Det var sååå skönt med förståelse..

Sedan låg jag väl och gluttade lite på nätet, och sedan somnade jag. Ett jävla springande uppe i natt, var det ju som vanligt, men somnade rätt fint vid typ 03.30. För att sedan vakna, och bli klarvaken, vid 05.57. 3 minuter innan larmet skulle skrika mig i örat.

Var ju tvungen att gå upp i ottan så att jag kunde göra några flugor på smällen, King skulle rastas och lämnas hos dotra, innan jag skulle vara på hjärt -och kärlcentrum. Jag hade ju en tid för ultraljud på hjärtat. Kom dit med god marginal, fick komma in tidigare, och genomgick en fruktansvärd undersökning. Att trycka sig runt, med apparaten, längs överkroppen, bröstet osv GJORDE SÅ JÄVLA ONT!!! Tjejen reagerade på att jag hade en andfåddhet, bara genom att prata med henne.

Jag tog mig hem till dotra, som var på jobbet, skrev mail till en hög chef inom försörjningsstöd pga att min handläggare ej skött utbetalningar eller återkopplat då jag haft frågor. Jag har ringt och mailat 8 ggr sedan den 2/12, utan återkoppling. Nåväl, mailet till hennes chef gjorde susen. Fick prata med en annan handläggare..

Jag tog en promenad, hämtade mina barnbarn, 2 tjejer, på skolan och sedan hämtade vi lillfisen på dagis. Och precis då vi kommit hem så kom dotra hem fr jobbet. Så mysigt och tryggt att höra dem runt omkring mig, jag frös, låg i soffan och slocknade. Hmm, trevlig jag var då.. Men ultraljudet var faktiskt en pärs!!

Men.. nu är jag hemma, har fått i mig smärtlindring, och har lagt mig hemma i min egen soffa. För att nu, nu är det dags för en mysig film, I hope..

Lev väl..

”Dum dum”, det är jag det ..

Usch.. sitter här, och är helt matt. Det gör ont i vä axelparti och neråt bröstkorgen, och även över hela bröstet, ja det är där min fibro vill vara just nu. Tyvärr går ju den smärtan in i tennisarmbågen och det hela blir som ett jävla smärtområde. Vä fot är bedrövlig, leden känns som den är av, och hälsenan smärtar, då jag går. Vä benet är ömt och väldigt känsligt för beröring. Hö fot vill också vara med på ett hörn, men där bråkar stortå leden mest. Men.. det är inte det största problemet idag.

Jag vaknade av att min dotter ringde, shit vad jag låg i djup sömn, just då. Är ju vaken mest hela natten i övrigt liksom. Nåväl, kände mig överkörd utav en ångvält. Går upp, medicinerar och gör mig lite gröt.

Men, hur fan mår jag egentligen? Wow, fan så läskigt. Tung i skallen, konstiga känningar, fördröjningar i skallen, allt går i slow motion. Bestämmer mig för att inte duscha idag, jag orkar inte ens tänka tanken. Jag går ut med King och jag känner oro och rädsla för att ramla. Fan i helvete!

Allt pga den jävla incident, som stressade upp mig som fan i lördags fm. Igår märkte jag av det stresspåslaget, då jag glömde ord, hade talsvårigheter, var förvirrad och bara allmänt väck. Men att skiten fortfarande ska hålla kvar sitt grepp om mig? Fan vad jag HATAR detta ”tillstånd”..

Jag ska fan hålla mig hemma idag och bara gå ut promenader med King. Skulle få tvätta några maskiner efter grannen, och det måste jag göra så att jag inte bara ligger. Måste utmana min utmattning och inte låta den ta över. Vill fan inte hamna i sängläge någon mer gång. Visst ska jag vila, men inte för mkt. Nä, jag får helt enkelt känna hur den här dagen ska bli. Lyssna på kroppen helt enkelt.

Men.. trots denna olustiga känsla så ringde jag collectorbank, och yes!!!! Nu är jag fri från de jävla empatilösa idioterna. Tänk själv.. Du har haft ett apotekskonto i säkert 25 år, men så tog collectorbank över Apotekets ärenden, och vips så blev det problem med att betala mediciner. Jag blev helt plötsligt obekväm, efter det att jag fick igenom min skuldsanering. Helt jävla otroligt hur man kan göra mot sjuka människor, som BEHÖVER kunna få avbetala sina mediciner. Jag har ju för fan flera kroniska sjukdomar, och är beroende utav att ha mina mediciner. Men, nu är jag ÄNTLIGEN en avslutad kund..

Usch, trökväder därute, men man blir ju lite piggare av adventsstjärnan som lyser i fönstret.

Hade ju familjen över på 2:a adventsfika igår, och då hjälpte min älskade dotter mig med att få ihop stjärnan. Jag klarar inte läsa instruktioner, och jag förstår dem inte heller. ”Dum dum”, det är jag det..

Nähä, att ta ”en dag I taget”, är mitt motto, som t om är graverat i min arm.. Men just nu, tar jag bara minut för minut, timme efter timme. Jag ska hålla mig sysselsatt, men göra saker i lugn takt.

Önskar att man hade en man att krama på, ligga i famnen hos och få känna lite trygghet. Jag är helt övertygad om att alla mina motgångar skulle gå så mkt bättre, att ta sig igenom, om jag inte var ensam.

I övrigt så kan jag ju säga att jag fick ett personligt tack fr journalist Tomas Karlsson, på LT, här i Södertälje. Det känns skönt att vi faktiskt har journalister som TÖRS ta upp problematiken vi har här i Södertälje, och säkert på andra orter också, då det gäller smittspridningen bland våra invånare, med utländskt påbrå. Dessa stora bröllopsfester med 300 gäster, där man helt ignorerar restriktionerna som gäller.

Men nu.. ska jag vila, lyssna lite på Malou, nu när det ska handla om blodproppar I lungorna. I övrigt klarar jag knappt av att se, eller lyssna, på henna pga att hon ALLTID avbryter sina gäster..

Andra advent i går. Vi går mot jul. Längtar efter att äta gott och bara vara med de närmaste. Vi blir sju till julafton.. Glädjen och förväntningarna som barnen kommer ha vid julklappsöppningen är ju underbart.

Lev väl..

Att inte vara omtyckt..

Har precis varit nere i tvättstugan och gluttat efter en ledig tvättid, men det fanns ingen förrän i morgon vid 12.00, och det blir väl iofs rätt så bra. Då har jag hunnit lämna barn på skola och dagis..

Jag hade ju en möjlighet att tvätta igår, då en granne erbjöd mig sin tid. Men då hissjäveln stod still, så gick det ju liksom inte. Det är ju själva fan att man ska behöva bli så jävla INSTÄNGD då hissen inte funkar. Men alltså, på riktigt, ska ett sjuvåningshus behöva vara utan en hiss i 2,5 dygn, bara för att själva hissarmen, till dörren pajar?

Denna hissarm är ju antik, men de har bytt ut denna till en modern nu.

Det tråkiga med detta hissfel, är att jag och min supergoa granne Margareta, verkade vara de enda som ringde, och mailade hissfirman, förvaltarna, felanmälan och våran fina Annelie, som varit med sedan hennes far var förvaltaren, innan SBB köpte upp vårat hus. SBB ska verkligen vara glada och tacksamma mot finaste Annelie, som idag jobbar med lägenhetsuthyrare och allt annat.

Jag kan väl erkänna att jag, återigen, blev lite extrem, I mitt jagande på att få hissen lagad. Men så jävla kul är det inte att inte komma ut. Jag har behovet av min rollator, då jag går ut och går. Visst kan jag ta mina kryckor, men med trasiga armar och händer, så blir det väldigt svårt att se till att min belastning på fötterna blir minimal. Och jag tar mig inte långt. Brukar ha kryckor då jag får åka bil, för att handla och så.

Jag har då varit som en jävla igel, men jag blir fan vansinnig då man inte får återkoppling. Jag tog mig ner till entrén några ggr, pga att min fina granne Pia, fick gå ner till entrén och hålla igen hissdörren, så att jag kunde trycka upp den. Satte upp en lapp på hissdörren att felanmälan gjorts och att hissen TIDIGAST måndag kommer funka igen. Och det gjorde den ju, senare i går kväll.

Men nyss, då jag åkte ner för att kolla efter tid i tvättstugan, ja då hade någon rivit sönder min lapp. Och lappen hängde sönderriven på hissdörren. Blir så jävla förbannad och besviken på den/dem i huset som river sönder dessa info lappar. Alltså, släng skiten i sovpsäcken i tvättstugan istället då för fan! Ibland blir jag så trött, här gör man allt för att det ska vara ordning i huset, men jag börjar känna mig lika illa omtyckt här, som på mitt förra ställe.

En granne till mig sa då, åh det ska bli så skönt att få tbx det här huset som det var innan du flyttade hit. Inga fler elaka lappar där du skriver att man skulle städa efter sig i tvättstugan, och ingen som gapar och skriker i trappen.

Nä.. Men att jag jagade ut pundare fr porten, det var ju såååå bra. Ingen annan såg, eller hörde något. Och kvinnan som blev glad över att jag flyttade, var den som hade min roll innan jag kom. Så att, I detta hus är det nu hon som härjar.

MEN, det är väl en jävla skillnad på att vilja ha fungerande tvättmaskiner, en fungerande hiss, ett lås på källardörren (som nu varit borttaget i 1 år, och ej monterats dit något nytt) så att ligistungar inte tar sig in och förstör.

Nä.. det är bara att inse att jag inte är omtyckt. Kanske skulle jag skita I att felanmäla saker, och blunda som vissa andra gör i huset.. Det ska gnällas som fan, men man gör inte ett skit åt det..

Men.. bara att inse att man inte ska bry sig om sina medmänniskor. Det får nog bli att jag slutar bry mig. Men då jag har som mest ont, och min ADHD slår in och gör sig påmind så måste jag ha att göra..

Näväl.. nu blir det till att fixa lite härhemma, packa övernattningsgrejer, mediciner mm, för att nu är det dags för dotras nattvecka. Och jag ska sova hos mina underbara barnbarn. Blir hämtad med bil ikväll, så lyxigt så. Men på onsd eller torsd så måste jag ner på stan och reklamera min fjärrkontroll, till Tv:n, som pajat efter 6 mån. Tur att jag har kvittot kvar. Orkar liksom inte lyfta min TV varje gång jag ska byta kanal.

Nähä. Nu ska jag göra lite nytta..

Lev väl..