Jag känner mig förnedrad och kränkt..

Sitter här i min dotters säng, och beslutade mig för att skriva av min frustration för dagen. Att bli pissad på, sparkad på, då man redan ligger ner, är tyvärr något man får vara med om, när man hamnar på socialförvaltningens bord.

När man gjort ALLT som maktmissbrukarna gett order om, och jag både har arbetstränat, gjort en arbetsutredning, psykologiska utvärderingar, gått smärtskolor, kartläggning MIA (mobilisering inför arbete) mindfulness, ACT, stressrehab mö.. Och när man har 3 ortopedläkare, 2 smärtläkare (men nu finns det inte mer man kan göra för mig), 3 olika fysioterapeuter, 2 arbetsterapeuter, psykologer, terapeuter mm som står bakom en, och man fortfarande klassas som FULLT ARBETSFÖR.. Ja då blir man likförbannat utskickad från systemet och är tvungen att vända sig till Socialförvaltningen, där du nästan får be om ursäkt för din existens.

Jag har så många diagnoser, och den sista ”utmattningssyndrom” var ju ett helvete att åka på IGEN. Vägen har varit lång till ett tillfrisknande, MEN jag är långt i från bra. Stress gör mig sjuk. Därför är jag så grundlig och urbota noga då ansökan ska in till soc varje månad. Tyvärr fick jag en ny handläggare i våras och jag blir så ifrågasatt, kränkt och får aldrig tala till punkt. Så hur i helvete ska jag kunna bli bra i min utmattning, då det är ett helvetes stressmoment varje månad, med soc?

Ett exempel har jag då, ifrån idag. Jag får hem ett beslutsmeddelande på att de ger mig ett avslag på min medicinfaktura ifrån Apoteket/Collector Bank. Det var likadant förra månaden, men då var jag inte kapabel att överklaga. Men nu, då rann bägaren över. Min handläggare är inte den som tagit de 2 senaste besluten.

Ringde därför upp min handläggare idag, och ifrågasatte vad det vad som skiljde sig från medicinfakturorna, HON tidigare godkänt, och dessa 2 sista. Ja då säger hon först :-Jamen jag har ju haft semester de två senaste månaderna, så att jag har ju inte med det här att göra.. JAG BRANN AV!

”OM de tidigare ALLTID godkänt denna faktura, då beloppet ALLTID är detsamma, varför finns inte det noterat någonstans då, så att dina ersättare kan få den infon, att det är en återkommande utgift?”

”Jamen nu är det så här, att du ansöker ju månadsvis, och då är det din uppgift att kunna specificera dina utgifter” Att bli talad som till ett barn är INGEN BRA IDÉ då det gäller mig. Och jag sa, det har inte skett någon som helst förändring i denna utgift sedan jag redovisade/specificerade denna utgift, då du tog över mig som handläggare, förutom att du inte gjort de 2 sista månadsberäkningarna.

Det blev dålig stämning och hon fick sin chef att ringa mig, som också hon talade till mig som att jag vore en idiot. Jag skulle komma in med en specifikation, och då KANSKE DE SKULLE BEVILJA 176 KRONOR.

På riktigt? Jag hör inte hemma på soc! Jag är inte arbetsför! Jag har ansökt sjukpenning sedan jag blev utslängd okt 2017. Jag envisas med att skicka in ansökan med läkarintyg hela jävla tiden, inte en missad dag. De har snott min SGI, jag är inte berättigad sjukpenning, men det SKITER JAG I, jag ska fan visa att de inte knäcker mig.

Jag har ansökt, överklagat, gjort omprövningar. Jag har ansökt om sjukersättning 2 ggr, men fått avslag, och jag har överklagat till förvaltningsrätten. Ska lämna in en ny ansökan om sjukersättning, så fort jag pallar. Och sedan kostar ju läkarutlåtandet, som måste hänga med som bilaga, 1000kr. Hur jag nu ska få tag i dem..

Jag är fast med soc. Och där jag bor, där är det assistenshärvor, bidragsfusk så det bara visslar om det, mutor mm, men jag, jag ska minsann ta min onda kropp, gå ner på stan med min rollator trots att jag är riskgrupp, och be apoteket hjälpa mig med att skriva ut dokumentation från medicinregistret och högkostnadsdatabasen.

Jag är ju inte dum i huvvet va, för efter detta förnedrade samtal ringde jag collector bank, de kunde inte hjälpa mig. Apoteket.se kundtjänst kunde inte hjälpa mig, men Ehälsomyndigheten kunde hjälpa mig. De skulle skicka mig blanketter, där jag skulle fylla i vad jag behövde hjälp med, skicka dessa blanketter i retur, och då skulle jag få papperna hemskickade. Eller hur? Hur lång tid skulle inte det ta, så att jag gick alltså ner på stan, gick in på mitt stammis apotek, och de hjälpte mig med utskrifter utan att blinka.

1,5 års utdrag blev 40 A4 sidor, i info gällande mig, läkemedeluttag och kostnader. Jag hade förberett ett kuvert med de 2 olika besluten, om avslag, gällande 2 månaders medicinfakturor på 176kr vardera, och jag hade även förberett ett brev om att jag önskade få dessa dokument hemskickade, då de kopierat dem. BAAAAM! Tog tag i det direkt, men självklart kostar det på att bli så här arg, ledsen, frustrerad, då det gäller den behandling jag får utav vissa handläggare, på försörjningsstöd.

Jag får ut 10 000kr/mån. 6400kr/ mån i hyra. 2500 kr i övriga fasta avgifter. Det blir dryga 1000kr i matpengar FÖR EN HEL JÄVLA FUCKING MÅNAD! Och att då inte hjälpa mig med min medicinfaktura, innebär att jag ska ta dessa 176kr fr mina matpengar på 1000kr. Det är MASSOR med pengar för mig.

Men nu så, nu kan inte jag göra något mer för nu. Ska bli spännande att se resultatet.

Men nu ska jag försöka sova en stund, medans morfinet lindrar nervsmärtorna, och alvedonen lindrar lite av fibron, och att astma inhalatorerna hjälper mig med en lättare andning, att Lergiganet håller stressen borta, annars måste jag ta sobril också.

Men.. om typ 1,5 timme vaknar jag i smärta, och sedan får vi se hur bra mina små ”troll” sover. Min dotter jobbar ju sin sista natt i natt.

Lev väl..

Det gör mig ledsen..

Ligger här i sängen, hemma hos min dotter. Hon jobbar natt, och då sover jag hos mina älskade barnbarn.

Ingen av dem har kommit upp ännu, men jag antar att det bara är en tidsfråga innan lillfisen studsar upp, och försöker komma på anledningar för att få sova hos mig. Mina älskade små, går igenom en tuff tid, som jag absolut hade önskat att de hade sluppit.

Min dotter separerade från barnets far, för 3 månader sedan. Mycket sorg hos alla inblandade parter, men självklart vurmar jag mest över min dotter och barnen. Att se vilket tungt lass min dotter drar, men samtidigt bemästrar, gör både ont och gör mig stolt. Hon är nyss fyllda 31 år, ensamstående med 3 barn, jobbar skift på 75% och pluggar heltid. Just nu pluggar hon till barnskötare, men målet är ju att plugga vidare till förskolelärare.

Mitt älskade barn, min kämpe, så mkt skit i livet du fått ta. Jag våndas fortfarande, då det gäller hennes uppväxt med en far, som inte var frisk. Och nu, får hon (och hennes barn) uppleva samma sak IGEN, fast med sin partner/barnens pappa.

Jaha, nu såg jag den vackra skuggan, i dörröppningen, utav min lillfis. Han är 3 år gammal och är full med kärlek, ja precis som hans två systrar. Jag gick upp, satte honom på toaletten, tog honom till hans säng, stoppade om denna underbara pojken, strök honom på kinden och sa :-”Försök att sova i din sköna säng hela natten nu, du kommer att sova mkt bättre i din säng, du vet ju att mormor hostar så mkt på natten. Älskar dig hjärtat.”

Min dotter och mina barnbarn är mitt liv, och jag gör vad som helst för dem. Jag bara önskade att jag inte hade mina jåvla handikapp, min hemska smärta och min urusla ekonomi. Jag skulle vilja vara mer rörlig, kunna göra mer saker med barnen, inte vara så ”beng i huvvet”, med både svårt med fokus, att läsa, att prata och att hänga med, då det t ex gäller spel, Ipads mm.. Jag anstränger mig så in i helvete för att vara ” den där mormorn som är rolig att hänga med”. Jag orkar inte stå längre stunder längre, trots att jag har rollatorn, det är ofta jag sitter på sittbrädan, på rollatorn, och beundrar mina barnbarn på avstånd. Jag önskar att JAG var den som jagade dem. Att jag fick leka kull, kurragömma, sparka fotboll mm..

Jag sover här varannan vecka, tisd, onsd, torsd natt hos barnen, men då jag har lämnat dem vid skolan och dagis, på morgonen, då går jag hem och sover, av ren utmattning. Och sedan på’t igen på em, jag går hem till dem, eller ev hämtar dem fr dagis och skola, eller så träffar jag hela ”gohögen” härhemma.

Jag har nu varit uppe 5 ggr sedan jag lade mig vid 21.00. Jag har lyssnat på min dotters granne, som aldrig lägger sig, eller sin 2-åriga son. Jag tänker på situationen min dotter befinner sig i. Hon kämpar som ett svin, och har gått ner så mkt i vikt. Men vartenda jobb hon lämnar in, då det gäller skoluppgufter och prov, får hon MVG i. Jag är så stolt över henne, men det är med en sådan jävla sorg jag ser hur denna separation både tär på min dotter och barnbarn.

Barnen är duktiga och tappra, för det mesta, men det behövs inte mkt förrän de bryter ihop och är ledsna. De riktigt bryter ihop. Älskade barn. De är för små att bära denna börda på deras axlar, och min dotter behöver inte genomgå den skit, IGEN, som förstört så mkt i hennes liv/uppväxt.

Jag finns här, med de medel jag har. Det är inte ork och pengar, utan BARA EN MASSA ÄRLIG KÄRLEK. Jag älskar mina 4 mirakel, så in i helvete. Och jag ska kämpa, trots sjukdom, handikapp, smärta, och med avsaknad av pengar, tills jag dör.
Å må djävulen ta med sig sitt jävla covid-19, med sig i helvetet, och låt inte denna sjukdom drabba min dotter, mina barnbarn eller MIG. Heller inte mina föräldrar.
För att får jag den skiten, då lär jag kanske inte överleva, och då finns det INGEN som kan ta hand om min älskade lilla familj. *känner oro*

Men nu måste jag försöka att somna om. För att det kan ju hända att mina älskade barn kommer upp fler ggr i natt.

Ta inte livet för givet!
Lev här och nu!
Ta en dag i taget!

Lev väl..

Gårdagen var hemsk..

Igår kväll kändes allt så jävla hopplöst och jobbigt, så att detta var mitt inlägg då, på fb :
Stod och diskade precis, och kom till insikt. Precis vid det här tillfället, på året, fast förra året, kraschade jag så mentalt att jag knappt kunde gå, stå eller göra ett skit.
Mkt undersökningar blev det och nu vet vi ju att det var UTMATTNING. Det som kickade i gång det hela, är detsamma som gör att jag har känningar nu igen. Jag vill inte hamna där! Så sjuk som jag varit detta år, önskar jag ingen. Legat inne 2 ggr, haft ambulansen här många ggr, jag har varit nära döden 2 ggr, man har misstänkt cancer, blodproppar i lungor, jag har haft blodpropp i benet, hade lunginfl i 10 v och har nu hostat i 1 år, magen måste kollas upp, jag har förmodligen utvecklat astma mm mm.. Och detta är det som har varit UTÖVER min nervsmärta och övriga diagnoser.

Jag har haft möjligheten att få gå stressrehab, men just nu känns det som att jag är tbx ner ”i hålet”. Jag måste rädda mig själv någonstans på vägen, fast jag är behövd någon annanstans. Ekonomin är fortfarande fucked upp. ÖVERMÄKTIGT JÅVLA SKIT som jag vill klara mig ur.
Jag är så jävla rädd. Och som min läkare nyligen sa : du har varit väldigt sjuk Lena.. 😔😳
Fast.. vem bryr sig. ”Åh, nu beklagar hon sig igen”.. OCH JA, DET GÖR JAG, FÖR ATT HUR JÄVLA FÅ MÄNNISKOR ÄR DET SOM BRYR SIG? Ni är ett gäng.. tack ska ni ha för allt ❤❤❤

Idag är det huvudsakliga problemet pengar.. Så jävla jobbigt att vara pank, då det minst tar 10 dagar tills jag får en utbetalning utav soc.
2 kr på kontot, mitt barnbarn fyller år i morgon och min dotter på fredag.
Jag har ont i huvudet och jag har en kronångest, men än så länge har jag inte haft något yrselanfall.Jag har iofs gjort MASSOR för att fly rädslan, idag, för att ramla ihop.
Soc ansökan klar, tvättstugan är klar och även min ansökan om sjukpenning, som jag skickar in i REN TROTS MOT FK’s agerande, gentemot mig. De slängde ut mig okt -17.
De har tagit ifrån mig min SGI och de pissar på mig hela tiden. Vet inte hur många avslag jag fått, hur många omprövningar jag lämnat in både till Fk och Förvaltningsrätten..

Jag ger ALDRIG upp, trots att livet är ett helvete för det mesta..

Lev väl..

Empatisk..

Jorå.. det har jag ALLTID varit. Det har inte ens behövt vara någon jag känner. Se som i onsdags, jag gick ÅTERIGEN förbi den bostadsrätt där en skitgullig gammal man bor. Han har stått i sitt köksfönster och ALLTID vinkat åt mig. Träffar jag honom ute, så pratar vi länge, likaså när vi har stött på varandra på affären. Han riktigt ”bubblar” av prat då vi ses, och jag har ALLTID tagit mig tid för att lyssna.

Men nu, nu har jag inte sett honom på någon månad, och när jag har tittat in i hans köksfönster så har det inte stått någon där, jo en dag så var det en mörkhårig tjej som tittade ut, då jag tittade in, hon måste trott att jag var knäpp. Men i onsdags då jag gick förbi, så såg jag en kille som gick paralellklass med mig i högstadiet, Saša. Han var på väg in i porten bredvid, och jag vet ju att denna huslänga är bostadsrätter, så att jag frågade : – Jag måste fråga, visst gick vi i paralellklass i högstadiet? Ja, svarade han. Då jag förklarat för honom att jag kände igen honom sedan dess, så frågade jag honom om denna man, I porten bredvid.

Men, han visste inget, men sa att det troligtvis kunde vara så att han gått bort. Jag hoppas att han i såfall fick somna in, och inte fick lida. Fan, det kändes i hjärtat. Så fin gammal farbror.

Sedan gick jag in på Filialen Second Hand, i Västergård. Förklarade att jag hade en hel del barnkläder, som jag skulle vilja skänka, efter mina barnbarn. Hon jag pratade med trodde inte att det skulle gå att sälja just där, men att jag gärna fick lämna in kläderna där, så kunde de ta kläderna vidare till Second Handen i Viksängen. Då bestämde vi att jag skulle komma dit med kläderna.

Och då jag skulle till att gå, så sa hon : – Barnbarn? Du ser alldeles för ung ut för att ha barnbarn.. Jag bara skrattade och sa att jag hade 3 stycken. Dessa ord värmde liksom en smula. En liten bekräftelse på att jag inte blitt en gammal hagga ännu..

I övrigt så har veckan rullat på. Min dotter har haft sin nattvecka, vilket inneburit att jag sovit hos barnen, hämtat och lämnat på dagis. Fullt upp. Sedan har jag även vattnat åt mina päron. Jag var väldigt skitslut i fredags kväll. Hade ont och kände av stress. Blev lite rädd. Fick ett stresspåslag som gav mig yrsel, så att gårdagen fick gå i lugnets tecken. Fixade lite smått, var och handlade, bäddade rent och dammade lite i sovrummet, men mestadels låg jag på soffan.

Idag, så ska jag möta upp dotra och barnen på fm, barnen ska vara hos mig några timmar så att min dotter hinner plugga. Nu har det gått 3 månader sedan hon separerade och jag är den enda som hjälper henne. Så jävla tragiskt! Jag HATAR att hon har det så här, men jag tänker ställa upp på dem tills den dag jag dör..  Synd att inte ”andra” gör det också.

Är rätt så sliten men får ta hand om mig själv på bästa sätt, använda mina ”verktyg” vid stress och fortsätta att stötta min dotter och barnbarn. Vill finnas där för dem. Barnen är ju stora, och självgående, så att våra mysiga stunder ger mig ju en riktigt fin energiboost i mitt annars så tuffa liv.

Medans jag är med dem så förtränger jag smärtan, så gott jag kan, men får ett riktigt smärt helvete efteråt. Men de är mitt liv, precis som att bry mig om mina medmänniskor. Jag har många människor jag möter och som jag pratar med. Det är som att de drar sig till mig. Många härliga samtal blir det..

Men nu, nu ska jag sätta fart. Ska göra mig i ordning och ta hand om mina älsklingar, medan min underbara dotter ska få lite lugn till att plugga. Hon är stark. Hon kirrar det här. 3 barns mamma, ensamstående, jobbar skift på 75% och pluggar heltid, puh!!

Men ikväll  då ligger jag här i min ensamhet och vändas, gråter och blir sönderstressad över att jag bara har 2 spänn kvar på kontot. När det gäller ekonomin, så är det säkert det som ger mig mest stresspåslag.

I övrigt vill jag bara skrika
FUCK DRUGS!

Lev väl..

Jag tillåter mig själv..

Precis ätit lunch, det fick bli en liten macka med ost, plus lite kräm med mjölk. Räcker gott som lunch.

Har idag fått en ovärderlig hjälp av min älskade dotter, att handla för mina sista matpengar. För att få så mkt som möjligt för pengarna, så är ju Willys ALLTID nr1. Finns inga andra options liksom. Nåväl, jag fick åka dotras nya bil, och ses en stund. Det var supernajs!

Fr om i morgon så ska jag ju sova hos dotra, eller rättare sagt barnen, då dotra ska jobba natt. Mornar och dagar blir jag hemmavid. Har ju lite andra åtaganden också, som vattning och gå promenader med ”The King”..

Gårdagen var toppen, då jag gick till päronen och vattnade, plus att dotra skjutsade de minsta barnen till mig, då jag var där. Jag hade med mig lite fika, och vi flängde runt på flera roliga lekplatser, som låg längs vägen hemåt mig.

Då vi kom hem till mig så nattade jag lillen, och förberedde för lunch. T ritade, dotra och L dök upp. Vi åt tillsammans och hade en mysig stund ihop. Mina energidepåer är påfyllda och det känns najs..

Man blev liksom så där lugn i själen igår. Natten blev dock rätt så kaos, då jag har en skitjobbig granne, som typ har bankat till och från i natt. Han bankar satan, i sitt tak (på 5:e månaden) och det låter satan. Han började vid 01.00 och höll på till 05.00. Riktigt störigt, då sömn är det minsta jag får. Att jag sedan, för en gångs skull somnar, nä då ska jag bli väckt.

Nåväl. Mysig dag i går. Handlat idag. Och nu, nu ska jag sätta på mig lite sköna kläder och gå ut och gå med King. Det är ju höst ute, strålande sol och lite härligt kyligt som gör det lättare att andas..

Men.. nu känns det som att det är dags att pysa ut en sväng. Jag tillåter mig själv att bara go with the flow idag, har nämligen lite strul med huvudet idag.. stressrelaterat.

Lev väl..

Åt helvete..

Såja.. nu har jag vattnat hos päronen idag, och inga andra åtaganden är inplanerade. Barnbarnen hämtades på skola och dagis av deras far, och tisd-torsd nästa vecka så ska jag sova hos barnbarnen, då dotra jobbar natt.

Men idag, fanns det inga som helst mer planer, och inte i helgen heller för den delen. Piss! Jag går verkligen ner mig, då jag inte behövs, eller då inget är planerat. Då hamnar jag i den här jävla soffan, och sover bort allt ledig tid.

Jag har alldeles för ont för att orka städa och diska. Hela jag blir ”som bedövad” och jag hamnar i ett sånt jävla lågvatten. Inget blir roligt härhemma liksom. Och då jag är så begränsad i min ekonomi, så kan jag inte unna mig en pizza mer, denna månad. Aptiten finns inte tillräckligt mkt för att jag ska orka laga mat just nu heller.

Fan, fibron är ett helvete i bröstkorgsområdet, nervsmärtan är en mardröm i fot och ben, inflammationen i ryggen och höften gör sitt, även smärtan i min hö fot är skit just nu och astman? Ja den är åt helvete! Usch.. ingen bra dag idag.

Är även orolig för den smärta jag upplever i magen, dels endometrios smärtan men också en smärta som sitter högre upp. Är helt jävla säker på att jag har något i magen. Den har ju helt klart fått sitt, med tanke på den dos av morfin jag tryckt i mig de sista 3 åren. Får hoppas att jag får göra koloskopin snart, remissen skickades ju i juni.

Nähä, rycka upp mig ge King lite mat, som även den snart är slut. Får ta någon knäckemacka och lite fil eller nåt..

Hoppas fan helgen blir bättre än så här. Det var verklugen inte så här jag ville att mitt liv skulle bli.

Lev väl..