Vart i helvete är alla?

Paniken som uppstår inom en, då man inte har ett jävla öre, sedan 1,5 vecka tillbaka, och min handläggare på soc inte återkopplar.

Den 7/5 lämnade jag in vårdkvitton på 900kr till soc. Mina tidigare handläggare kollade kvittona och satte in pengarna på kontot omgående. Men jag hade det på känn, att i och med bytet till ny handläggare så skulle detta gå åt fanders.

Jag ringde handläggaren 1 vecka efter det att jag lämnade in kvittona. Inget svar! Jag skickade mail, inget svar!

Fick ju skita i det bekymret ett tag, och sätta igång och göra klar min ansökan om bistånd för juni. Denna ansökan lämnade jag in den 18/5. Inte ett skit händer. Ingen återkoppling! Skrivna mail och lämnade tel meddelanden.

Jag började få panik inombords. Stressen över att inte få in pengar i tid, då autogiroräkningarna skulle dras, gjorde mig sjukt orolig. Maten hade tagit slut. Saldot på kontot hade varit 23.73kr i 1,5 vecka. Att ”mista” 900kr i vårdutgifter, från ”matpengarpotten” på 1500kr. 600kr kvar till mat på en hel jävla fucking månad liksom.

Alltså.. jag bröt ihop inombords. Hade skitjobbigt med stressen i det här, och utvecklade såklart en så in i helvetes jobbig magkatarr. Fick knappt i mig någonting. Stresspåslagen gjorde mig yr, vinglig och förvirrad. Och magkatarren gick över i såna jävla diarreer, som jag inte trodde skulle gå över. Gaviscon, höjning utav omeprazol och proviva i några dagar, sedan blev det bättre.

Och hur mkt jag än skrev på fb, så var det bara 2 personer/vänner som reagerade med handling. Min gamla vän Patrik stack till mig lite pengar, och min vän Gittan, hon kom hit med en hel papperskasse med mat. Så tacksam men samtidigt så skäms jag så in i helvete emellanåt.

Alltså, ska det vara meningen att jag ska leva under existensminimum, då det är vårdens fel att jag inte kan jobba? Å inte ett skit har jag hört om min överklagan, gällande sjukersättningen heller.

Å det kan ju fan inte vara meningen att mina vänner ska behöva hjälpa mig med mat. Men vad fan hade jag varit utan dem? ❤❤❤

Jag är dock fruktansvärt ledsen och besviken på att jag är så ”ensam”. Fan, hade jag jobb, och någon vän behövde min hjälp, så skulle jag ge den utan att blinka. Självklart är vi människor olika, men inte ett sms, mail eller samtal har jag fått.

När man exponerar sig så som jag gör, berättar ärligt om min situation och om hur min utmattningssyndrom har gjort mig så satans stresskänslig, att jag har svårt att fokusera, koncentrera mig och har en hjärna som inte är med mig. Mitt rop på ”hjälp” har verkligen inte lyckats. SE MIG! JAG ÄR HÄR! I BEHOV AV VÄNNER & KOMPISAR MED MEDKÄNSLA!

Jag går på stressrehab nu. Jag har ett helt nytt team med fysioterapeut, psykolog, smärtläkare och en rehabkoordinator. De ska hjälpa mig att bli bra igen. Är så utbränd. Känns ibland som att min hjärna är helt tom. Jag blir rädd för hur jag har förändrats.

Men.. det här var bara en liten klausul. Min soc handläggare har alltså ingen empati, hon återkopplar inte. Ringer jag o lämnar meddelande om att jag vill att hon ringer upp, så gör hon INTE det. När jag skickar mail, och ber om återkoppling, så sker inte det. Å när månaden började gå mer mot sitt slut, så brann till slut min skalle i går.

Jag ringde min handl, inget svar. Jag ringde 4 gruppchefer, inget svar. Jag ringde högsta chefen, hon visste ingenting om försörjningsstöd, bra va? Jag pratade till slut med en man i receptionen, och DÅ helt plötsligt, då var det någon som lyssnade. Han tyckte att det var förjävligt, att jag blivit behandlad så här. Han skrev upp det jag sa, och lovade att se till att någon skulle ringa upp mig.

Och tro det, eller ej, min handläggare ringde OCH SKÄLLDE UT MIG! För att hur skulle hon kunna göra sitt jobb om jag bara ringde och störde hela tiden!!???

Helvete! Nu jävlar fick det vara bra! Det brann i mitt huvud. Och då jag återigen tog upp det här med hur stressen påverkar min hälsa, då avbröt hon gång på gång. Till slut sa jag åt henne : – Skulle jag kunna få prata till punkt?

Till slut fick jag ur henne, att hon hade gjort en utbetalning, men att banken tar ju några dagar på sig så hon visste inte NÄR.. Men igårkväll fick jag pengarna. Puh!

Fan alltså.. måste byta handläggare. Vill ha någon som kommunikationen funkar med. Så jävla viktigt!

Å i morse, då jag vaknade, och kollade mitt konto, då hade ALLA räkningar dragits. Puh! Fatta om det inte hade funnits pengar, så att det inte hade gått att dra pengar, då hade jag fått sätta mig ner och ringa alla. Med svansen mellan bena.

Hur som.. Idag kunde jag följa med mina päron och handla, jag har bakat dagiskakor och ska baka bullar lite senare. Mina barnbarn har önskat vad jag ska baka, och i morgon är det ju kalas för L 7 år och O 3 år. Ska bli så mysigt att ha kalaset utomhus, så att jag och mina föräldrar, som är riskgrupp, kan vara med.

Nähä.. vila en smula nu då. Så att jag orkar att baka ikväll. Är så jävla skumt bara, hur konstig jag känner mig i huvudet. Det kom efter det att ett ex ringde och berättade att han och hans nya skulle ut och grilla ikväll. Våran romans var typ ”syndig”, den höll i sig i typ 2 år och vi hade ett rätt ”fult” avslut, så därför är det lite jobbigt att höra då han berättar om sin lycka, då jag lever ensam, isolerad och har varit mkt sjuk.

Jag hoppas att allt blir som planerat med barnens kalas i morgon, och sedan hoppas jag att grannen och jag ska köpa pizza, från Robbans Kolgrill (som ligger i vårat hus), be dem göra slices till oss, så att vi kan sitta och käka och snacka lite skit. Utomhus.

Fan vad jag önskar att corona försvinner, att man kanske träffar någon snygging man kan pussa på och ha kul med.

Men nu blir det vila, och att försöka bli av med den lustiga känslan jag har i pallet.

Lev väl..

Bara att gilla läget..

Igår kväll blev jag helt jävla keff i magen. Lite scary då man liksom ställs inför frågan ”är det vanlig magsjuka eller är det corona”? Men jag har lärt mig att chilla ner, då jag får stresspåslag, så att det var väl för fan bara att springa som en jävla flipperkula mellan säng och badrum hela natten och morgonen. Kunde inte göra ett skit åt det, så att.. gilla läget liksom.

Vaknade lite oroad över en nära angörig, men det är tydligen lite bättre nu, idag. Jag hoppas att det inte ljugs för mig, bara för att jag inte ska få stresspåslag och ångest. Detta är ju liksom ett ”tillstånd” för mig, som jag måste lära mig att hantera.

Är lite trött idag och jag kommer inte anstränga mig ett skit för att ta mig ut eller så. Jag har legat väldigt mkt idag, både på gott och ont. Men eftersom foten är jävligt dålig nu, så är ju vila bra. Bör ju gå ut en gång per dag, men det vore inte skitkul att visa grannarna vilken duktig ”sprutlackerare” jag är.

Nu har jag iaf fått i mig lite fil och flingor, tidigare idag, och nyss åt jag en liten bit pizza. Jag tror nog att pizzan blev too much, för att magen knorrar satan. Men.. det var ingen magsjuka iaf. Det är nog min ständigt jobbiga ”morfinmage” som är problemet. Morfinet har ju den påverkan att mina tarmar stannar av liksom, vilket innebär att jag måste laxera morgon och kväll varenda jävla dag. Men så ibland, så är det precis som att magen har fyllts på för mkt likförbannat, och att det måste ut. Jag tycker inte att det är ett dugg upphetsande, då jag får fruktansvärt ont i magen och nästan har tuppat av av kramperna i magen.

Joråsåatte.. nu har jag legat här i soffan, mest hela dagen, och jag verkligen HATAR det. Rastlösheten är skitjobbig. Och hade det inte regnat ute, så hade jag gått ut på balkongen och tagit ut några blommor, inifrån lägenheten, och planterat om dem. Har några blomskott som behöver jord.

I övrigt går mkt tid åt till att tänka på dem man misst, att corona suger getpung, oron för att bli smittad eller över att någon anhörig, vän eller kompis ska få det. Jag är skitless på ensamheten.

Men, tro det eller ej, stressrehab är kanon. Och Qigong övningen jag fått ”i läxa” är kanonnice att göra. Och på måndag är det återigen dags för psykologmöte via länk.

Men nu.. nu ska jag nog sätta igång att göra något en stund. Sedan lägger jag mig tidigt. Vem bryr sig om att jag lägger mig tidigt liksom? Inte en käft. Jag gör precis vad jag vill, och det är nog det ENDA positiva med att bo själv. Och.. fan vad mkt bättre det går att skriva, då jag har mina läsglasögon på mig..

Lev väl..

Hugg av den jävla foten då..

I morse var jag typ vimmelkantig. Inget ville funka, och att vakna så är satans obehagligt. Men efter frulle, dusch och disk, så kände jag mig redo att ta mig ut. Fan så skönt det var ute.

Tyvärr hann jag inte gå många meter innan jag kände att min fot var så jävla ond att jag knappt kunde stödja på den. Tänk er hur ni stukar/vrickar foten och det liksom känns skit att ens sätta ner foten mot marken. Och med den känslan gick jag då min promme. Fan alltså. Självklart beror det på värmen. Värmen gör att mitt ben, och fot, som redan är svullet sedan 6 år tbx, expanderar. Det blir mindre plats för mina skadade nerver, och resultatet blir då en ännu värre nervsmärta..

När jag nu var ute och gick och kände denna smärta hela tiden, så kom jag och tänka på vad en sköterska på ortopeden sa till mig. (flera år sen nu) Hon sa : – Är det inte bättre att du amputerar foten. Ja vad säger man.. Tyckte inte det var kul att hon vräkte ur sig en sån sak direkt.

Hursom.. styrde kosan mot skogen för att hitta lite hallongrenar. Finns ju buskar överallt. Och jag tar ju inga grenar som kanske är grenar man vill plocka bär ifrån. Och där grenen kanske inte är superfin. Och när jag fått tag på mat till mina pinnbebisar, så gick jag hemöver. Men det tog sin lilla tid. Hittade så mkt fina blommor på vägen. Se bara, nu blommar kastanjeträden.

Nu har jag ju kommit hem och både fot och ben är så satans fulla med smärta. Kommer ligga i soffan en stund, och framåt kvällen kanske jag tar mig ut till balkongen för lite fix.

I går kväll fick jag reda på att en gammal vän dog i tisdags. I cancer. Och igår kväll pratade jag med en god vän som ligger på sjukhus.

Usch vad det är mkt överallt. Jag tänker på er alla därute. Var rädd om er och andra. Respektera människor som verkligen mår skit pga det här med corona. Se till att göra det DU kan för att inte smittas, och smitta någon annan..

Lev väl..

I dit it..

Så lycklig i fejjan just nu. Har nyligen kommit in efter en promme till återvinningen, Second Hand filialen ( lämnade lite porslin som jag inte använder) och sedan gick jag in på Matöppet. Ve och fasa. Shit pommes. Så mkt folk vid kassorna att jag typ slängde i väg mig, min kropp och rollatorn, till mjölkdisken. Livrädd för nära kontakt. Men.. det gick så jävla bra, vips så var alla borta och jag kunde gå fram och få betala. Puh!

Det där gör jag fan inte om. Det är alldeles för tajt med utrymmet därinne. Men jag behövde toapapper och Proviva bland annat.

Usch.. hela natten låg jag och hade kramp i magen, och tidigt i ottan så blev jag bara tvungen att ta en sup utan den här..

Det smakar äckligt men det är skitbra för magen. Så att.. nu är magen bättre. Men jag undrar jag, hur magen egentligen mår, efter allt morfin intag och laxermedel. Magen fuckar ju upp av morfin, tarmarna kan ju liksom inte jobba, därav laxermedel.

Men men.. nu är jag garderad, ifall det blir något mer. Den här gången var det min oro för min ekonomi, som gav mig sån hemsk magkatarr.

I övrigt så är jag helnöjd. Fick ett helmysigt tel samtal från mina barnbarn förut, de berättade så entusiastiskt om vad de varit med om. Gullungar! Saknar dem då vi inte ses så ofta längre, pga coronaskiten.

Igår planterade jag om alla mina chiliplantor. Satan så olika stora de är, trots att jag sådde fröna samtidigt. Nu så skulle jag vilja ha sol, så att de kan få flytta ut.

Då jag är nöjd över dagen, så kommer jag nu att ha en soft em/kväll. Ev ska jag plantera om de blommor som är ute. Go with the flow..

Lev väl..

En sån underbar lättnad..

I morse pysslade jag med lite papper, käkade frulle och fick fan panik då jag såg mig runtomkring, i min lägenhet. Fy fan så eftersatt allt är. Dammning, dammsugning och moppning av golv? Undrar hur länge sedan det var som det blev städat?

Men nu, då kl är 19.45, så är lghtn städad, 4 maskiner tvättade OCH så har jag varit ute och gått. Gud, en sån underbar lättnad.. Att fått allt gjort.

Och i morgon, då är det bara till att fixa klart soc ansökan, ha psykologmöte via länk och ta mig ner till stan och lämna in soc ansökan..

Norrmalmspolisen blir det på Tv snart, och sedan blir det bingen.

Lev väl..

Å helt plötsligt kom tårarna..

I morse gick jag upp tidigt. Jag hade lovat att gå över till mina föräldrar, och bla lämna dem deras kött, som har legat i min frys ett tag. Tog fram älgköttet fr frysen i går kväll, och tog med mig det och gick till dem i morse. Och självklart så envisades min mor att jag skulle stanna på lunch.. och fika.

Då vi satte oss till bords, för att äta, så bara flög det ur mig en fråga : ”då ni åker till stugan i sommar, skulle jag kunna få sova här hos er någon natt då?” Och medan jag sa det så började jag gråta. Helt jävla otippat. Men jag trivs verkligen inte i min lght just nu. Det har blivit för mkt då det gäller isolering, corona skit och ensamhet.

Och visst fick jag sova hos dem. Så det får det nog bli. Slippa vara här jämt.

I övrigt så firar jag 4 år på denna blogg, idag. Tänk att jag bloggat så länge. På senaste tiden har jag dock inte orkat pga sjukdom, och min hjärntrötthet.

Då jag kom hem fr mor & far idag så var jag helt jävla slut och frusen, så att här ligger jag, inbäddad i filtar. Och i morgon, då hoppas jag att solen kan värma min balkong, så att jag kan få plantera om lite blommor.

Nähä.. lämna soffa och krypa ner i sängen kanske.

Lev väl..

Att vara någon som bryr sig..

I går hade jag privilegiet att träffa dotra och barnbarn, så underbart. Hade med mig hembakade bullar och kakor, så att vi började med en fika i Badparken. Sedan gick vi och hämtade äldsta barnbarnet som var kvar i skolan, på nåt roligt jippo.

Jag blev så full med positiv energi, och kom på mig själv ha ett leende över hela ansiktet, trots att det regnade på mig.

Jag fotade lite på vägen hem och riktigt kände hur regnet gjorde att jag kunde andas. Shit, en skön och klar andning hela vägen ner i lungorna. Wow, första gången jag inte var andfådd, sedan november liksom. MEN, självklart gick det över då jag passerade ett hägg träd. Skit! Blev genast hostig och andfådd, och det håller fortfarande i sig. Skittrist, men nu har jag ju verkligen fått svar på tal, jag har fått allergiastma.

Idag hängde jag på päronen till ICA Maxi, i hopp om att få tag i toner till skrivaren. Helvete heller! De hade toner, men inte de jag skulle ha. Såklart. Så att.. i morgon lär jag gå ner på stan. Helvete vad jag inte vill. Och Clas Ohlson som inte öppnar förrän 11.00? Hur tänkte man där? Detta innebär att jag MÅSTE ner på stan, trots att jag är riskgrupp. Scary! 😔🤔

Dagen har jag sedan spenderat inomhus. Det har ju liksom både regnat och snöat. Barnbarnen ringde via facetime och sedan ringde en god vän upp mig. Han hade verkligen tråkiga nyheter, och jag har nog inte gjort annat än tänkt på honom sedan dess.

Just ja.. i somras så blockerade mitt ex och hans son mig, överallt. Sociala medier och på mobilen. Ett skitlustigt beteende, och utan förklaring. Jag har försökt få kontakt, jag har t om skrivit ett brev och skickat hem till mitt ex. Inget svar. Och allt jag har velat är att få svar på hur min fd hund mår. Ett riktigt skitbeteende från deras sida. Det trodde jag ALDRIG…

MEN.. idag ringde jag på hans mobil, kom till hans svarare, och där pratade jag in ett meddelande. Å tro det eller ej.. Han svarade. Fick ett sms. 10 månader senare får jag veta hur min (fd) Gizmo mår.. Kändes nice!

Nu är det kväller, och det har varit en lugn dag. Mkt tankar i skallen har det varit. Just nu skiner solen för fulla muggar, och jag har Glamour på, på TV:n. Tänkte glutta TV hela kvällen nu. Rebecka Martinsson kommer ju ikväll också.

Mkt känslor inombords just nu. Och jag hoppas att alla mina nära och kära tar hand om sig på bästa sätt. Och jag hoppas att de hör av sig då de behöver. Finns ju här.

Känner mig aningen bättre då det gäller min hjärntrötthet, och vill tro att min stressrehab, som slutar i mitten på juli, kommer ge mig mitt liv tillbaka..

Lev väl..

Det skulle bli en sådan härlig måndag..

Kände mig lite halvdassig igår, och gick därför och lade mig tidigt. Jag ville ju vara pigg och glad då jag ÄNTLIGEN skulle få gå och hämta barnen från skola och dagis.

Jag hade ju redan bakat de chokladkakor som barnen tycker om, de som min mor brukar baka. Och sedan har jag ju, sedan en tid tillbaka, införskaffat en stooor melon, som ligger här och har mognat till sig. Juice, muggar, kakor och melon och att få hänga med barnbarnen var liksom som givet för att få bli den bästa måndagen på väldigt länge.

Men.. det bĺev inte riktigt som planerat. Mitt mellersta barnbarn har fått ont i halsen, så min dotter blir hemma med henne och lillfisen. Hoppas nu att hon slipper någon jobbig halsfluss, stackarn. Nåväl.. vi får ta det en annan dag. Huvudsaken är ju att lillstoschan blir frisk. Återigen är det svårigheter då vi har denna corona omkring oss. Och hade inte den skiten funnits, så hade jag självklart rusat dit och tagit fikat därhemma istället.

Då jag hade pratat med dotra om att T insjuknat, så medicinerade jag, och lade mig en stund. Hade ju ingen tid att passa mer. Och med lägre pollenhalter, därute, så kanske jag rent utav kan plantera lite idag. Skulle ju behöva handla men det får ju bli någon tidig morgon eller senare på kvällen.

Nåja.. jag satte ju ihop växthuset igår och moppade balkonggolvet, så att växthuset ska åtminstone bäras ut idag.

Att ta dagen som den kommer.. så får det bli. Finns ju alltid något att göra. Även fast allt kanske inte är så kul alla gånger. Men en dusch kan ju bli bra, så att jag piggnar till lite.

Måndag.. början på en ny vecka. Och imorgon är det dags för psykologmöte via länk igen, och det är väl rätt så välbehövligt. Torsdagen, tills igår, var lite väl mkt yrsel påslag, och övningen jag fick av henne har ju inte varit så lätt att genomföra. Men men, hon har nog någon ny bra övning att komma med.

Det roliga som hänt, sedan jag pratade med henne sist, är att 2 goda vänner har hört av sig. Två av mina äldsta manliga vänner. Sedan var det väl inte skitkul att ha insatsstyrkan här i huset, i onsdags, men värre var det ju för några grannar till mig, som upplevde det hela som traumatiskt. Förstår dem. Men vi hade ju ett bra samtal med varandra efteråt.

Nu hoppas jag att min lilla T tillfrisknar och att vi snart får ses. Och snart fyller mitt äldsta barnbarn, och yngsta, år.. Hoppas att vi då får fint väder så att vi kan gratta de älskade barnbarnen.

Nähä.. vika lite tvätt kanske. Och skaka av mig lite negativ energi, som jag inte vill ha.

Lev väl..

Ledsen i kropp & själ, tack vare det förbannade corona.

Ja fy fan.. vad är det för liv jag lever? Jag har ont i halsen pga allergin, och allergin är käpprakt åt helvete och jag har utvecklat allergiastma. Jag hostar, jag slemmar, jag kippar efter luft, jag spottar slem och jag har ett flås som är lika med noll.

Som ”tur” var så lyssnade min käre läkare på mig i måndags, och skrev en remiss till röntgen. Och efter samtal med röntgen så fick jag komma redan 07.30 på tisdagen. Röntgen hade jag gjort på 5 minuter, och eftersom klockan var så lite så gick jag ner till centrum och handlade lite på ICA medans det fortfarande var lite folk i rörelse. Smet in på apoteket också, och fick dem att fixa den fullmakt jag hade med mig. Och sedan var det dags att gå hem. Ja, den morgonen och måndagens länkmöte med psykologen, var väl det enda som har hänt den här veckan.

Och då jag fick röntgensvaret på tisdags em, och den visade att det såg bra ut, ja då kunde jag iaf släppa den tanken om att jag hade fått tbx lunginfl. Men som sagt, andningen är ändå helt fucked up.

Igår gick jag över till mor och far en sväng. Fotade lite blommor och gick hem till denna jävla håla. Är så trött på mitt hem. Jag har inte orken att städa och jag ser denna jävla lägenhet 24/7. Jag kan inte träffa dotter och barnbarn då jag har ont i halsen, men ser fram emot att träffa dem nästa vecka -UTOMHUS. Vi får väl ta en fika i parken, då jag har bakat kakor åt mina underbara ungar. Fan vad jag saknar dem.

I går kväll var det fan skit på Tv, jag var skitkonstigt trött, och jag var ledsen, så att jag såg ingen idé till att vara vaken. Jag gick och lade mig astidigt, men inte fan somnade jag. Låg minst till 23.00 och bara stirrade i mobilen. Jag kunde även konstatera att många av mina kompisar och vänner inte bryr sig om att höra av sig. Jag hör av mig till många, men det är som att det bara är en envägskommunikation som gäller. Jag skriver, ringer, och frågar hur folk mår, och svar får jag väl för det mesta. Men det är ju knappast så att någon gör något sånt för mig, att vara den som kontaktar mig.

Det känns så jävla tråkigt. Bara för att det är coronatider, så kan man väl ändå prata med varandra?

Det bästa var bara i veckan, då jag hörde av mig till en vän som jag inte pratat med på 4 v. Skrev och frågade om vi skulle snacka lite skit, nä då var hon upptagen. Och där står vi nu. Inte fasen kunde HON höra av sig då hon sedan hade tid. Nä, jag är så besviken. Rent utav ledsen. Här är jag isolerad och så in i helvetes ensam, men tacka fan för att vissa fina vänner har messenger och att vi iaf är några som håller kontakt.

Sov som apskit i natt. Mardrömmar, muskelryckningar, smärta, pissnödig och en jävla massa tankar. Låg länge idag, då jag ändå inte har något att passa på. Men.. jag får ta arslet ur vagnen, ta mig en dusch, gå o kasta lite återvinning och se om jag hittar någon trevlig medmänniska att snacka med en stund.

Hela kroppen är liksom ”ur funktion”, känner mig ledsen i både kropp och själ.

Mina tankar går idag till alla er, som befinner er i samma sits som jag, ensam, riskrupp och isolerad.

Lev väl..

Då orken plötsligt tar slut.. WTF!

Okej.. jag har en massa funktionshinder, diagnoser, lever med smärta, trassliga tänder, sämre syn, fibromyalgin som bla gör att revbensmuskelatur och bröstkorg fortfarande är i ett smärttillstånd efter lunginflamationen, och nu jobbig allergi på det.

Att sedan också ha en psykisk ohälsa pga stress och utmattning, gör inte saken bättre. Och ekonomin? Som gör mig knäckt och slår ut magen i magkatarrer. Men.. nu är min stressreahab precis börjad, och jag ser ju fram emot att få hjälp med detta. Jag har en ny smärtläkare, en extra fysioterapeut som är inriktad på såna som jag, och en skitbra psykolog, som sitter inne med mkt mer verktyg än mina tidigare kuratorer.

Jag är stolt över mig själv, som har kämpat i så många år, och aldrig ger upp. Min acceptans då det gäller mina nervskador kom först efter flera år. Men att jag nu fått mkt bekymmer med dåligt immunförsvar och lungor, har försvårat det för mig.

Senast igår kväll så ringde jag 1177. Hon kopplade mig genast till 112. Det var min 3:e kväll med andningsproblem. Så jobbigt att inte få luft. Ambulanstjejerna kom upp till mig. Helt underbara och lugna. De tog alla parametrar, kollade min syressättning och EKG mm.. De tyckte inte att jag behövde åka in, men de sa åt mig att ringa igen, om jag behövde. Att åka in i ”onödan” blir ju ändå en exponering för andra människor. Och i dessa coronatider? Nej tack!

Jag sitter här med ett vårdmeddelande fr ambulansen, och där ger de mig rådet att ringa Vc imorgonbitti, och så sa de åt mig att jag inte får gå ut då det är höga pollenhalter. I morrnbitti tinger jag min Vc. Alltså, jag är så orolig för mina lungor. 😔😔

Det här med lungorna är det jobbigaste och läskigaste för mig. Man är ju liksom beroende av dem.

Idag är jag så fruktansvärt låg och ledsen. Jag kan inte för i livet förstå, varför just jag? Räckte det inte med det jag redan hade?

Just nu är orken slut.. Jag känner mig apatisk. Men jag vill tacka de som hjälpte mig igår. Tack för att ni finns!

I dag ska jag bara ”vara”. I morgon är en ny dag, och den kommer att börja med videolänk med psykologen..

Och denna dag kommer att bli sjukt jobbig. Längtar extra mycket efter barn och barnbarn just nu.

Lev väl..