Det jobbiga förflutna..

Ligger här i soffan och tänker på hur de sista 2 dagarna faktiskt har känts bättre än på länge. Då det jobbiga förflutna liksom har löst sig. Tänk vad ett möte kan göra.

Mötte ett ex, eller hur man nu ska förklara det. För mig var det ju att jag blev kär i en gammal killkompis. Det blev en väldigt strulig och rörig tid som bara höll i några månader. Men då det var bra, så var det bra.

Jag hade ju inte sovit med en man på väldigt länge då vi började umgås. Å sova ihop, det var skitmysigt. Min säng var så mjuk att vi alltid hamnade i mitten, som i en grop. Just den händelsen skrattade vi åt igår. Det har varit skönt att reda ut en del, eftersom våran typ relation avslutades på ett ganska tråkigt sätt. Han tog bort blockeringen av mitt nr igår, typ 3 år senare.

Jag hade chansen att säga vad jag tyckte igår och vi redde ut allt som sagts från alla håll och kanter. Är supernöjd över att vi är vänner igen. Hatar missförstånd och gillar inte alls att ha ovänner.

Känner mig glad idag, tack vare det här. En börda som jag dragits med så länge. Å allt som folk sa till mig, om honom, efteråt. Att få veta att folk bara har snackat skit.

Nåja.. behöver inte utveckla det här mer eftersom det här är mellan honom och mig. Och allt är bra nu!

Så att.. nu kan jag återgå till vardagen, se min serie på tv och ta en skön power nap. Föt att satan i gatan vad mina nya tabletter gör mig trött..

Lev väl..

Jag lever, alltså finns jag, eller?

Ibland så har jag väldigt mkt funderingar, och idag är det en sån dag.

Först vill jag börja med att berätta hur glad jag blev igår. En vän, som jag känt sedan -90 talet, och som jag även hade ett ”strul” med 2015, bad mig om ursäkt för en ganska grov grej som hände i augusti 2015. Han blev beskjuten, då han var i sin husvagn, och han skyllde allt på mig. Att jag fixat ett kontrakt på honom. Grejen var helt absurd. Dels hade jag känslor för honom, och jag som bara vill alla väl? Jag har varit ledsen över det här och ibland har jag grubblat som fan och tänkt hur fan man ens kan tro en sån här sak om mig. Men igår fick jag en ursäkt.. Wow, alltså den där grymt stora stenen föll från mitt bröst. Känner mig glad inombords.

Å igår, hörde jag en man, vid namn Peter Olsson, sjunga något så grymt bra på fb. En missbrukare som kämpar mot sina återfall. En kämpe. En människa som är ”på riktigt”.

Denna underbara man, med denna otroliga röst, fick mig att tänka på mitt liv som medberoende, och som medmänniska. I torsdags träffade jag en kille som varit klasskompis till min bror. Han är heroinist sedan säkert 20 år. Han blev glad över att se mig, och det kändes så skönt att se att han var hel, och vid liv. Han berättade att han gick på metadon behandling och att han bodde hos sin mor. Han hade en plats på ett av stödboendena i stan, men han kände sig orättvist behandlad och missanpassad. Förstod precis vad han menade, då jag vet hur dåligt missbruksvården funkar för vissa. Ett trevligt möte. Å precis då kom även en äldre man fram och frågade vad jag hade gjort, han syftade på kryckor och alla mina ortoser. Det blev att vi stod och pratade där alla 3.

Jag trivs, blir alldeles varm i själen utav dessa möten. De är så ärliga, och på riktigt. Det är annat mot det här med kompisar, vänner eller så kallade vänner.

Jag är besviken. Folk ringer mig då de har jobbigt, men de lyser med sin frånvaro då de vet att jag mår skit. Har konstaterat att om jag skulle ta bort fb, då skulle det inte vara många som brydde sig. Vart fan har det här med att hälsa på eller ringa tagit vägen?

Så fort jag ser någon på fb, bland mina vänner, som skriver att de mår dåligt, ja då skriver jag eller ringer och frågar hur det är.

Jag är en sån här person av naturen. Jag lyssnar på folk jag träffar på gatan, helt främmande människor många ggr. Det värmer i själen, då man träffar folk som vill lätta sitt hjärta. Å tro mig, de mest omtänksamma människor jag känner är de utslagna, de behövande och de människor som befinner sig i ett missbruk. De är helt öppna individer som bryr sig, och som blir glada/tacksamma för att jag tar mig tid att lyssna på dem.

Jag har levt ett hårt liv. Med mkt skit. Misshandel, våldtäkt och har varit indragen i de kriminella kretsarna. Men jag har alltid tagit mig igenom skiten. Jag har en livserfarenhet som jag är glad över att jag har. Jag värderar mitt liv. Men jag lever inte mitt liv för mig, jag lever mitt liv för min dotter och mina barnbarn. Kärleken till dem gör mitt liv värt att leva. Jag önskar bara att jag hittade mig själv.. är rätt vilse. Önskar att jag hade ett liv med någon som älskade mig för den jag är. Å att jag fick älska utav helvete på alla sätt. Få vakna med någon. Ha någon att kramas med. Det skulle vara underbart.

I övrigt kan livet kännas rätt så värdelöst. Anser mig vara en junkie med tanke på alla mediciner jag måste ta för att leva ett något så när bra liv. Att ha den här smärtan jag har är ett helvete, och att sedan, samtidigt, vara tvungen att kämpa för mina rättigheter är ett ännu mera helvete.

Ibland känner jag mig bara så tom. Så ensam. Var är ni som skickar hjärtan på fb, ni som jag alltid brytt mig om, men som skiter totalt i mig? Ja, ni får kalla mig bitter. För att det är jag. Jag är besviken på samhället, på min situation, på folk som inte bryr sig och på folk som smörar för mig. Det ska gullas och erbjudas massa hjälp hit och dit men det är ju bara snack.

Nä.. ensam e stark. Jag tar en dag i taget. Å jag blir glad som fan då folk hör av sig, eller då jag träffar främmande människor som är så mysigt ärliga och på riktigt.

Kärleken saknar jag. Den äkta kärleken, som jag alltid sökt efter. Några relationer har varit bra men de som varit jobbiga minns man mest.

Hursom.. det liv jag levt har format mig. Jag är tacksam för min familj. Jag lever mitt liv på MITT sätt, jag säger vad jag tycker och jag står för vad jag tycker, tänker, säger och skriver. Jag är ärlig. Mot mig själv och mot andra..

Men jag lever.. här och nu.

Lev väl..

Slapp..

Har precis varit ute med King. Gick ut oduschad. Tänkte ta en slappdag idag. Vad e vitsen med att duscha och ligga härhemma och svettas liksom?

Är nöjd med gårdagen. Fick mitt läkarintyg, där diagnoser står tydligt. Inga oklarheter där inte. Fast Fk kan ju jävlas om de vill. As usual.

Nåja.. jag hade ju sammanställt 3 brev. Där jag sedan bara bifogade läkarintygen. Nu kan jag inte göra annat än vänta. Är jävligt stolt över mig själv som kämpar så jävligt.

Dotra med familj är ute på galej. En dagskryss blev ju en skitkul aktivitet för barnen.

Fick hjälp av grannen Veronica att handla mjölk, fil o ost häromkvällen 🌻 Och igår, då jag passat mina barnbarn en stund, så hängde min bästa svärson med till Willys så att jag fick handla allt jag behövde 😍 Så tacksam för hjälp.

Armen är inte lika illa längre, smärtan efter cortisonet börjar ge med sig. Å min nya medicin funkar bra, den lindrar redan, och enda ”biverkningen” är trötthet. Men det e helt ok att ta en siesta i den här värmen.

Så som ni hör är jag rätt nöjd. Å dagen ska vara lugn. Superslappa fram till sen em, då ska jag o King vattna hos päronen. Och.. jävlar vad jag önskar att regnet kommer nu, ja en liten ”klausul” i mitt skrivande 😊

Å igår, vid TelgeAkuten hittade jag helt makalöst vackra Klematis. Se bilden..

Njut av dagen, gör den till din.

Lev väl..

Det var det det…

Hemma vid fläkten igen. Shit så varmt. Sorgligt nog så började morgonen med att jag fick ta taxi pengar fr de pengar som jag lagt till mat. 117 kr mindre till mat! Fan!

Nåja.. jag kom fram till Vc, och slapp gå tur & retur. Nu blev det bara tillbaka promme liksom.

Dr Gabriel var lika bra som vanligt. Han fick ta del av underlaget fr Af, vi kollade och diskuterade kring akutläkarnas och min smärtläkares journalanteckningar. Vi diskuterade och Gabriel frågade vad jag ville ha med i läkarintyget. Det blev ett bra läkarintyg.

Jag styrde kosan ner mot staden. Gick till bibblan, som hade stängt, till ICA Kringlan, som inte kopierar. Och till tobaksaffären inne på kringlan som kopierade med dålig toner. Såg inte vad det stod, pris 10 kr, fuck!

Tog orginalet och lade i det förberedda brevet, där läkarintyget blev bilaga nr 2. Köpte frimärken och lade på brevet. Nu kunde jag posta handlingar till Fk iaf. Tog bussen hem och kopierade upp det andra orginalet i flera ex. Nu har jag sammanställt 2 brev till förvaltningsrätten, med läkarintyget som bil 2.

Nu är alla handlingar färdiga, får posta dem lite senare då jag ska hem till dotra. Nu ska jag bara vila framför denna fläkt och hoppas på att saker och ting ordnar sig någon gång.

Kan inte jag bara få slippa jobba skiten ur mig med alla jävla papper. Kan jag slippa slåss för mina rättigheter. Kan jag bara få denna sjukersättning så att jag kan få återhämta mig en smula?

Lev väl..

Perkkele..

Fan.. gick upp i ottan. Tog en dusch, medicinerade och tog en jävligt långsam promme till päronen. Behövde ju vattna. Alltså jag har så ont i armen att jag inte ens kan lyfta den. Piss, perkkele och satan, ja så jävla ont gör det.

Kom hem och lade mig direkt i soffan, framför fläkten. Var ju så himla svettig. Jävla väder. Ska vi ha såna har somrar i framtiden då lär jag flytta här ifrån. Hursom, låg o dåsade, somnade av att jag hade så ont.

Sparkade liv i mig själv och skrev 2 brev till förvaltningsrätten och 1 till Fk. De kommer även att innehålla bilagor i form av dok som styrker varför jag skrivits ut fr Af och det läkarintyg jag kommer att få i morgon.

Men nu.. nu har jag så ont att jag skulle vilja tjura. Cry baby I am.

Lev väl..

Sug min…

Sug min purjo .

Sitter här i min soffa, framför min bordsfläkt, och har så jävla ont i armen. Den e i sån smärta att det känns som en grisäcklig kramp.

Det sista Dr Alex sa, innan jag gick, var att nu måste jag vila armen och inte gå så mkt med kryckorna. Hmm, ja det e ju lättare sagt än gjort. Hur fan ska det gå till då TelgeAkuten vägrar mig sjukresa o soc inte godkänner busskort.

Jag får alltså inte gå dit o jag kan inte åka buss. En promme med kryckorna kan förstöra cortisonets verkan. Måste ju vila de första dagarna.

Sug min purjo era jävla retards!!!

Å inte nog med det. Fick ju ta en sväng till soc nu igen. Jag lade på en kopia av dokumentet fr Af, gällande att jag ej kan vara inskriven på Af pga min funktionsnedsättning. Så nu får vi se vad som händer. Tur att jag fått min utbetalning från soc redan o att hyra, sjukresor o medicinräkning är betald.

Fan vad ont jag har. Känns som att jag kommer börja tjura snart.

Det var fan inte lätt att skriva med vänster.

Nåja.. nu är det bara att ta 2 st 665mg alvedon och hoppas smärtan av cortisonet ger med sig snart.

Lev väl..

Magnifique..

Så känns det verkligen just i detta nu.

Kunde för första gången på 4 år, gå med sandaler. Att det gör ont är skitsamma eftersom jag slipper varma strumpor och gympadojjor. Försöker liksom klara av värmen här. Å tro det eller ej, men shorts (ovanligt va?) och linne till det. Kändes helt ok liksom.

Jag klarade av att gå till mina mirakel, det får ta den tid det tar liksom. Och så var jag hos dem hela dagen. De följde med mig på hemvägen. Vi plockade hallon och myste. O jag blev superglad över att jag kirrade att vara ute.

King fick hänga med mig hem,han har varit saknad. Han har ju varit med fam nu, då jag haft så varmt i lghtn.

Kommer hem och har fått pengar fr soc. Ej beviljat busskort dock, so here we go again. Fattar inte varför jag inte får det.

Har börjat med en tilläggsmedicin idag. Har redan hunnit ta den 2ggr och det känns rätt ok faktiskt. Är jäkligt trött bara. Ska nog ta en power nap..

Pratade med min läkare i morse och han såg fram emot mitt besök på torsdag, nu händer det liksom saker.

Nähä.. supernajs dag har det varit, hittills iaf. Hoppas att den fortsätter lika bra.

Lev väl..

Mycket på ”G”..

Nu är det mkt i min skalle igen.

Tog mig ut till slut, gick med min Dramaten o pantade lite burkar och fyllde på med mjölk. Mjölk är tamejfan bra till allt, och det är väl i stort sett det enda jag har råd med just nu.

Då jag gick till affären så hade jag 1 av mina 4 tröjor, som det står No Drugs på. Gissa om jag stöttar denna otroliga förening. TROTS att jag själv har hur mkt skit som helst i kroppen, jävla hycklare I am. Men tyvärr MÅSTE jag ha mina mediciner.

Å det var inte bara den biten med No Drugs grejen jag funtade på. Fan, imorgon börjar jag med ytterligare en medicin. Oron för hur det ska gå, finns där. Men jag hoppas ju.. att den ska hjälpa mig. En epilepsi medicin som ska lindra mina nervsmärtor.

En annan, nervig, grej var att jag verkligen gick på vinst och förlust. Denna värme ger mig skitmage. Hur skulle det vara att fisa och känna skiten rinna längd bena? Tänk på det ni, hur många problem det blir av medicinering och då man inte tål värmen.

Å varmare ska det bli? Hur fan ska detta sluta? Jag har ju inte klarat av mkt idag inte. Jag avundas er som klarar den här värmen. Min dotter med fam gör det, och jag känner mig som värsta loosern som knappt tar mig ut för att träffa dem. Tror ju att det skulle vara lättare, om det inte vore så att vårat hus är typ ”överkokt”.. jag lever i en bastu typ.

Å.. nu e jag fan lite hungrig. Jag har tagit fram en bit matpaj fr frysen. En hemmagjord. Så gott.

Just ja.. då jag gick fr affären så mötte jag min vän Marie o hennes man Stefan, skönt nog hade de samma besvär med värmen. Trevligt att stå o prata en stund var det.

Jahapp.. snart dags för ny vecka. Tel tid med läkaren i morrn, start av ytterligare en medicin, tisdag blir det till att studsa upp till Dr Alex på ortopeden och få nya cortisonsprutor, torsdag är det dags för Dr Gabriel och nytt läkarintyg. O dess emellan lär jag få tjafsa med soc och Fk.

Fan om soc slänger ut mig nu, då blir jag hemlös. Sug på den ni, som har jobb, mat för dagen och semesterresor inplanerade..

Lev väl..

Fibromyalgi..

Då jag skrevs in på Smärtmottagningen, hösten 2014, så fick jag en kvinnlig smärtläkare. Hon var hemskt mkt för att jag skulle pröva alla dessa antideppressiva mediciner som ges till nervsmärtspatienter. Nervsmärta funkar ju så att du bara kan få medicin som lindrar. Du blir ju aldrig av med smärtan helt.

Jag prövade preparat som Sarotén, Lyrica och Cymbalta, vilket gav mig hemska biverkningar. Prövade mig fram en lång tid. Jag fick också ta blodprov och tester för att se om jag hade Fibromyalgi. I samma veva blev jag och min dåvarande smärtläkare oense, vilket resulterade i att jag krävde att få Hans som smärtläkare i stället. Och nu kom detta med Fibromyalgin i skymundan.

Jag har vid tillfällen sagt till Hans, hur var det med det här med Fibro, men det har liksom inte tagits tag i. Vi har haft fullt upp med mina nervsmärtor, och den spridning jag fått på dem. Vi har också varit väldigt fokuserade på att hitta rätt medicinering.

Men eftersom jag fick såna problem med andning och smärta i bröstkorg, och läkare Gina på akuten, sa att jag var tvungen att se till att min smärtläkare optimerade min smärtlindring, så togs det här med Fibron upp igår. Och SJÄLVKLART visade undersökningen att jag har en väldigt smärtsam Fibromyalgi. Vi var väl överens om att det hade ”räckt” med mina nervsmärtor. Men.. nu har jag det på papper.

Och ni ska fethajja att jag nu ska kämpa för att få lite rätt i mitt liv också. Jag tänker inte fortsätta ta skit. Nu ska ALLT stå på läkarintyget, och kompletteringar ska in på alla håll och kanter.

Har även fått ett brev från Af idag där det står: Lena har deltagit i en aktivitetsbaserad utredning under perioden 180524 – 180705 där det tydligt framkommer att Lena i dagsläget inte har de hälsomässiga resurser som krävs för att kunna delta i våra aktiviteter ens på den lägsta nivån. Detta innebär att Lena inte kommer att få insatser beviljade av oss.

Joråsåatte.. Nu har man det på print också.

Något annat som är skönt att veta, är att dimsyn är typiskt för patienter med Fibro. Puh! Har varit jävligt orolig över min dåliga syn.

Idag känns det lite som att jag har ”landat” lite. Har en viss sinnesro. Jag är ivrig dock, då det handlar om att få mitt läkarintyg så att jag kan fortsätta att komplettera med handlingar till mitt sjukersättningsmål i Förvaltningsrätten. Och.. lämna in de nya underlagen till Fk, som har behandlat mig så illa.

Nu blir det slappa soffa ett par timmar, ta hem King och sedan tvätta lite.

Lev väl..

Idag fick jag ”domen” 2ggr..

I morse kom då taxin, som skulle ta mig till sjukhuset. Den underbara smärtsköterskan Marie lade in resor på mitt sjukresekort. Jag kom i väldigt god tid, vilket innebar att jag hann in en sväng till min kurator, som blev glad över att se mig plus att hon ville ha en uppdatering. Efter en kvarts samtal så studsade jag in i väntrummet på Smärtmottagningen. Helt tomt och öde, och värsta bastun. Som tur var hittade sekreteraren en fläkt i receptionen, som hon satte ut åt mig.

Vid typ 9.45 fick jag gå in. En kvart tidigare. Jag uppdaterade min läkare och det var skratt, tårar och blodigt allvar, som alltid. Min läkare tyckte inte om att höra om bröstkorgen och mina akutbesök, så att han beslutade sig för att göra en ordentlig undersökning av mig. Det fanns nog inte en enda punkt, han tryckte på, som inte gjorde ont. Jag skrek och grät av smärta. Och då jag låg på rygg, på britsen, så blev jag andningspåverkad. Jag fick dåligt med luft.

Han började läsa en text, där han frågade massa frågor. Smärtan vid undersökningen, plus att allt han läste upp och jag svarade ”check/ja” på, samt att han gick tbx i tiden och kollade min första smärtläkares undersökning och prover visade idag att jag har Fibromyalgi.

Jag har:

Sömnstörningar, kraftlöshet, yrsel, domningar, urinträngningar, hud -och slemhinneproblem, dimmig syn, koncentrationssvårigheter, stelhet, huvudvärk, svullnad, ljud – ljus och luktkänslighet, försämrat närminne, nedsatt immunfunktion, tarmbesvär och stressintolerans.

Det här hade jag på känn, men nu fick jag en folder med massa bra information och min läkare tyckte nog synd om mig. Inte nog med att jag har hemska nervsmärtor som har spridit sig, jag har även en fruktansvärd smärta utav min fibromyalgi. Plus karpaltunnelsyndrom och tennis – och golfarmbåge.

Men nu vet jag. Å nu kommer min läkare Gabriel ha betydligt mkt mer att skriva i mitt läkarintyg. Saker som tillkommit och som förhoppningsvis kan hjälpa mig i mitt kämpande för sjukersättningen.

Då han undersökte mina stjärtmuskler så sa han: ja här finns det massa muskler och ”vaddering”.. 😂😂😂 Han är så skön.

Och när jag berättade om alla motgångar som hänt sedan sist så tyckte han inte om att jag blev ”tilltufsad” på det här sättet. Sköna Hans. Jag var klar vid 11.15. Å då hade han även skrivit ut en ny medicin som min granne Gunilla hade tipsat mig om, tack Gunilla. 😍 Jag behåller mina mediciner men lägger till en då rå.

Sedan var det då dags att ta sig hem. Mkt tankar vart det. Men samtidigt tänkte jag på det möte som jag skulle till härnäst. Taxin kom och hämtade 13.35 och mötet med Af gick som förväntat. Utredningen som gjorts på IRIS Hadar AB visade att jag ej kan jobba. Men nu har jag iaf papper på det. Blev utskriven fr Af omedelbart bums och behöver inte bry mig om någon slutlig aktivitetsrapport. Nu skulle min handläggare på semester, men han ska bjuda in mig och Fk till ett kartläggningsmöte, där Af nu bollar tbx bollen till Fk. Den här jävla byråkratin kan dra åt helvete.

Men.. nog för att allt varit jobbigt, men nu finns det iaf skriftliga underlag som styrker att jag ej kan jobba. Jag fick ett underlag och sedan kopierade min handl även ett ex till förvaltningsrätten. Så att nu, då jag kom hem, skrev jag ett mail till förvaltningsrätten och förklarade att ett underlag fr Af utredning var på väg till dem. En komplettering till mitt sjukersättningsärende. Här ligger man inte på latsidan inte.

Nu är det bara det mest obehagliga, inom byråkratin, kvar. Kommer försörjningsstöd slänga ut mig nu? Anledningen till att jag har fått försörjningsstöd är att jag sökt heltidsjobb. Nåja, den som lever får se. Kan ju hända jag blir utslängd på gatan och blir hemlös.

Men nu får det räcka för idag. Jag orkar inget mer. Är mentalt och kroppsligt fucked up. But I’ll be back..

Lev väl..