Valborg..

Jahapp. Valborgsmässoafton idag. Den firade jag genom att ta med mig ingredienser till en äppelpaj, i min ryggsäck, och gick över till mina päron som ville bjuda på lunch.

Det blev lax till lunch, jotdgubbar till efterrätt och äppelpaj o vaniljsås till fika. Mkt prat, utskrifter utav foton fr dator, kolla igenom böcker fr förrådet och slutligen avslutade vi genom att ta en promme, mor & jag. Ja och King förstås.

Under tiden jag var hos mina päron så ringde min ena smärtsköterska. Hon ville veta hur det var med mig. Känns tryggt då de hör av sig. Å nu ville hon checka hur jag klarade mig på mina mediciner. Ska göra ett nytt försök till byte av mediciner längre fram. Om jag törs. För helgen för 2 v sedan, så trodde jag att jag skulle dö. Medicinbytet gjorde mig sååå dålig. Gick igenom ett helvete som varade i 4 dagar och tappade medvetandet under 2 dygn, till o från.

Hursomhelst.. en promme med mor och King bidde det, och mkt blommor såg vi. Så vackert.

Men nu, nu blåser det satan ute. Å kallt är det oxå. Tydligen ska det bli oväder. Regn och åska. Usch o fy. Diska mig lite varm får det bli, och studsa ut med King innan smällandet börjar..

Ha en mysig Valborg.

Lev väl..

Blir så jävla lessen..

Har precis kommit hem från ICA Maxi, och inte fan fick jag se min fina hunk kompis Tony, som jag ibland lyckas få krama på, och prata med en smula, på just ICA Maxi. Men handla billigt, ja det gjorde jag iaf.

Men fan asså, jag mår inget vidare. I ett par dagar nu har jag känt ömhet i ryggen, som vid lunginfl. Även lite skit i bihålorna, men det är inte så konstigt med tanke på att slemkonsistensen är som sladdrig vaniljkräm, bara färgen som är gul/grön. Ja undrar egentligen om pencillinet tar nåt jag. Jag e lite trött oxå, både fysiskt och psykiskt, men idag (ÄNTLIGEN) är jag tillbaka på rutiner gällande mina mediciner. Shit vilken resa detta blev.

I dag kommer jag att vila. Jag vill bli frisk. Jag har mkt tid över att tänka, och vara förbannad. Tänk så kompisar och vänner verkligen lyser med sin frånvaro. Blir så jävla lessen.

Lessen blir jag oxå av att få kommentarer på fb om mitt ställningsstagande gällande Fk, soc och Af. Ni som aldrig varit i en sådan situation, som jag och många sjuka befinner sig i, kan ju bara ta och hålla käften. Behåll era åsikter för er själva, då ni inte har någon som helst koll om hur livet egentligen ser ut i praktiken. Ni kan vara hur jävla högutbildade, rika och politiskt engagerade ni vill, ni har ändå ingen susning om vad vi sjuka, behövande, fattiga och hemlösa går igenom. Vi är en grupp som står utanför er, som lever i er lilla bubbla utan några som helst livserfarenheter. Och många av er, som just är i denna bubbla, slåss även väldigt mkt för våra nyanländas rättigheter.

Jag blir upprörd över hur Sverige prioriterar utländska medborgare framför sina egna.

I övrigt verkar det knas med min överklagan, gällande sjukersättningen. Har inte fått några som helst indikationer från Förvaltningsrätten, att mitt ärende har kommit in. Det blir till att ta itu med det nästa vecka.

Å idag fyller min fina vän, Markku, år. En vän som verkligen finns där för ALLA. Tack Markku ❤

Nähä.. dags att vila lite o glutta lite tv perhaps.

Lev väl..

Sprutor & kanyler..

Nu ligger jag då här. Något piggare än i går, så att pencillinet började ta tag i skiten direkt minsann. Jag fick åka in akut igår morse efter en skithemsk natt. Tänkte ta mig in under natten men kände mig inte kapabel. Väntade in morgonen och ringde TelgeAkuten, min Vc. Jag var inte välkommen eftersom det var en hel del fel på mig som jag inte kunde ta på.

Jag menar, jag är fan ingen läkare, men även mitt allmäntillstånd var ju kört ner i botten. Och det hade jag ju kvar sedan mitt försök till byte utav smärtmediciner för 1,5 v sedan. Hursomhelst, jag ringde min toppenfina kurator på smärtmottagningen och sa att jag var på väg in och att jag ville att hon skulle berätta det för min ena smärtsköterska Marie.

Jag fick beställa taxi. Helt förkastligt men det kvittot ska jag lämna till soc. Jag kom in före 09.00 och var klar 16.00 ca. De misstänkte lunginfl, så det blev lungröntgen. De kollade EKG och alla de andra standardgrejerna. Hade högt bltr för att vara jag, men det var ändå godkänt. Det togs fler prover efter lunch och då visade sig ju att jag hade halsfluss. Kräkningarna, magsmärtorna, mattheten och svimningskänslorna hade delvis med min ”morfinmage” att göra men det hade även med halsflussen att göra. Nåväl. Jag fick fuska mig igenom akuten med en tjurig sköterska för att slippa gå för långt. Ville ju ta mig till apoteket innan mina päron kom och hämtade mig.

Då jag var på akuten så kom några, för mig, kända missbrukare in. Vi hejade och pratade en stund. Och jag kan tycka att det är så hemskt med människors dömande blickar. Dessa människor är ju också människor, med livsöden som vi inte har en jävla aning om.

Däremot kan jag absolut tycka att ska de ta sitt jävla skit så kan de göra det i skymundan. Och jag blir riktigt jävla arg då jag hittar sprutor o kanyler, fullt synligt för barn tex. Det hände ju när jag var ute och gick med mina barnbarn för ett tag sedan. Och då förklarade jag hur farligt det var att ta i såna saker. Och så gjorde jag min påse till en handske och virade in skiten. Sedan gick vi och slängde skiten. Ja det var bara en liten avstickare i skrivandet. Nu ska jag kurera mig.

Lev väl..

Skitallergi..

Igår hade jag mina barnbarn från morgonen till lunch. Mysigt hade vi. Å barnen fick chansen till lek i flera timmar, medans jag bara njöt av att titta på mina finingar.

Det blev lekparker, mata fåglar och så köpte vi glass också. Svärson och lillplutt mötte upp efter några timmar. Dotra behövde få vila efter att ha haft en dundernajs kväll ute med sina tjejer.. Så kul att ha sett dem vara vänner sedan de var små.

Sedan gick vi hemåt dotra. Kände redan, sedan jag gått upp, att jag hade ont i magen och jag kunde omöjligt avgöra om det var endometriosen eller om det var för att morfinet får min mage att krokna. Jag hade oxå en satans allergi och kände mig hängig och febrig i hela kroppen. Var kvar hos fam en stund men sedan kände jag att magkrämporna fan bara blev värre.

Kom hem och tvärslocknade på soffan. Snoozade var 20:e minut i flera timmar. Mådde apskit. Tänkte att det säkert skulle bli bättre om jag åt. Jo hej du. Full spruta i alla ändar. Tvi fan vad jag hatar att kaskadspy. Nu kändes det ju skitjobbigt, hur fan skulle jag lyckas ta sista prommen med King? Eftersom han bara behövde pinka så kirrade jag biffen men sedan har jag mått skit hela natten. Har sådan jävla skitallergi, halsen har svullnat igen rätt fint. Känner mig febrig och tung i huvudet. Magen är väl hyfsad nu men jag fick messa dotra i morse om att det vore superbra om de kunde hämta King. Svärson kom och hämtade vid 7 och jag gör inget annat än vilar, tar mediciner och hoppas på att vara på benen snarast. Fan vilken allergi jag åkte på nu liksom. Tur att det tydligen ska komma lite regn i morrn, tror jag de sa, så att jag blir av med den här skiten 😕 Trist att behöva må dåligt så ofta. Jag bannar mediciner som pajar min mage, det tycks ju liksom bara bli sämre med magen.

Nåja.. ett riktigt skitinlägg. Men thats life. Ups and downs. Kul att jag har fått träffa fam mkt den sista tiden iaf.

Lev väl..

Satan vilken tabbe..

Idag tog jag en promme med King till päronen fram och tbx, på morgonen. Planen var sedan att jag skulle få hänga på Lotta till Plantagen, då hon skulle shoppa. Å jag som så länge har velat ha blomfröer, så det var ju ett kanonläge att få hänga med dit.

Var ju tvungen att studsa in på toa innan det var dags att dra. Såg att jag spillt lite salva på toaringen då jag smörjt in mina ben, så att jag torkade upp det med pappret. När jag sedan hade gjort nr 2 så skulle jag ju torka mig och tog då pappret jag hade torkat upp salvan med innan. Min dumma fan. Tror ni att jag vikt in salvan tillräckliigt ordentligt i pappret, och att det var min lotion? Det var ju för fan min smärtlindringssalva med chili i. Ni må tro att det brann i arslet på mig. Helvete så ont det gjorde. Å då jag gick ut för att möta Lotta så kändes det som att jag skulle tuppa av. Satan i gatan vilken eldssvåda! Ja det lär jag fan aldrig göra om. Det brann hela bilresan 🤤

På plantagen shoppade Lotta loss för över 1000 spänn..så himla mkt fint och jag kände mig så sorgsen som inte kunde handla mer än en fröpåse med luktärt.. Men när vi stod där i kassan så betalade Lotta den med.

Sedan blev det DjurMagazinet. Handla mat till Blågrå, deras chinchilla som är över 20 år. Det blev också en massa hundgos, då Maria hade huset fullt med sina små sötizar.

ICA Maxi hanns oxå med. Lite saker hem kunde jag köpa iaf. Fan vad livet är trist. Att alltid tänka sig för, och vända på varenda krona.

Å när jag kom hem så var det bara framstupa soffläge som gällde. Mår inge bra. Försöker få reda på om det är förkylning eller grönjävlig allergi.

Nåja… denna dagen kommer fortsätta i lugnets tecken. Mkt vila. Återhämtning. Ska plantera fröerna sen iaf. Så nice.

Lev väl..

Nödvändiga pryttlar eller mat? = Pest eller kolera?

Ja så kan jag ju bara jämföra det då man har ett presentkort på dryga 300kr kvar. Skulle behövt köpa mat men jag behövde även köpa toner till skrivaren. Så att, det fick bli en toner till skrivaren och några liter mjölk.

Jag hade en mysig fikastund med Nellie på morgonen, journalisten på LT som är helt outstanding. Det var ingen intervju denna gång, utan det var lite mer som en update sedan vi sågs sist. Naturligtvis pratade jag om mitt aktuella kaos men det var också viktigt för mig att få ha ett samtal som handlade om oss bägge. Jag trivs i Nellies sällskap. Hon är en jävligt proffsig fotograf, journalist, småbarnsmor och hundägare. Jag respektetade henne från första stund jag träffade henne. Känns positivt att ha lärt känna varandra. Å förtroendet och respekten jag har för henne är stor. Jag har förhoppningen om att LT gör en till artikel då jag vet hur det går med de 2 överklagningar jag nu har hos förvaltningsrätten. Ni får jättegärna hålla tummar och tår för mig.

Efter fikat så studsade Nellie i väg på jobb och jag släpade med mitt svullna ben/fot och onda fötter. Första stoppet blev kuvert och frimärke till stordokumenthögen som skulle in till förvaltningsrätten, gällande sjukersättning. Kuvert och frimärke 40 kr 😕🤔 Sedan behövdes det frimärke till de dokument som skulle in som komplettering till min andra överklagan, gällande soc. Även dessa papper skulle till förvaltningsrätten.

Nästa stopp blev Fk/SKV. Deklarationen lämnades in, samt komplettering till sjukpenningen, som jag redan fick hot om från dag 1 att jag skulle få avslag på. Tihi. Nu får den lilla handläggaren ett nytt intyg att bita i, eller nonchalera.

Och sedan var det då slutligen dags att korsa Nygatan och gå in på ”skamplacet”, ja precis, soc. En ansökan med alla möjliga sortens handlingar lämnades in, trots att jag vet att jag ej får pengar fr kommunen eftersom de nu tar mina kompensationspengar ( för min invaliditet) till mina utgifter. Fan vad jag grämer mig om dessa pengar. Det var verkligen den största käftsmäll jag fått på länge.

Undrar hur mkt pengar soc, Fk och Af kostar mig egentligen? Kopior på dokument, toner, kuvert, porto, smärtan som uppkommer då jag belastar mina trasiga fötter.

Just nu ligger jag här. Det brinner i vä fot och ben. Benet känns som att det ska spricka upp, pga överansträngning, värmen och ödemet. Hö foten känns som att någon har kört över. Fy fan så ledsamt liksom.

Det som är ännu mer ledsamt är när man går runt på stan och ser massa jävla uppklädda människor medans jag går i min fett varma o trasiga vinterjacka. Skulle så gärna velat haft en ny jacka, nya kläder och haft råd att fixa barret. Något som gjorde mig glad på stan dock, var då en tjej gick om mig utanför Luna, och säger: – Vad du än gör, klipp fan inte av dig håret! Fan vilket hår! 😲🌞 Kändes tacksamt med en komplimang då jag annars inte har det så jävla skitkul direkt.

Men men.. nu har jag klagat färdigt för nu. Nu blir det Hem till gården o ligga med fötterna i högläge.

Lev väl..

Jisses.. vad jag kan!

På fm studsade jag iväg till dotra med fam. Skulle vara hos minstingarna medans the oldest skulle till sjukhuset. Jag tog med mig moccarutor fr frysen så att vi skulle kunna fika då de kom tillbaka.

De kom hem och vi fikade och var ute lite på gården. Å så småningom var det dags för mig att sjappa eftersom de skulle ta barnen på gympan. Hann iaf se tjejerna då de cyklade, så duktiga. Å L var så lycklig som fick sin födelsedagspresent i förskott, finaste cykeln, och hon var så lycklig.

Och lycklig, ja det var vi andra också. Så lycklig att jag stannade till lite varstans och tog kort på lite blommor.

När jag kom hem så tänkte jag bara, nä nu jävlar! Å så satte jag i gång med den satans tunga överklagan till Förvaltningsrätten, gällande sjukersättningen. Min smärtläkare hade skickat ytterligare ett intyg idag, så att det var en ren fröjd att sätta fart med denna överklagan. Å färdig blev den oxå. Lär ju posta den imorrn efter det att jag träffat Nellie på LT.

Jag gjorde i ordning fler kompletterande dokument till den överklagan jag redan har inne på Förvaltningsrätten oxå, gällande soc och att de tog min kompensation jag fick för min invaliditet.

Jag gjorde även klar soc ansökan. Kontoutdrag, uträkningar gällande majs utgifter och en arbetssökarlista.

Jag fixade även en komplettering till mitt pågående sjukpenningsärende, då handl redan gett mig avslag. ”Det finns faktiskt jobb på arbetsmarknaden där du inte behöver ha 2 fungerande fötter”

Joråsåatt.. behöver jag säga att jag är helt slut? Behöver jag säga att jag är förbannat stolt över mig själv ibland. En klapp på axeln fick jag minsann.

Lev väl..

Håll käften!

Joråsåatt.. Trodde nog fan att jag var piggare än vad jag egentligen var, på fm. Men vad fan, jag skakade iväg, helt svimfärdig, med mina kryckor.

Styrde kosan mot Stadshuset och kundcenter. Förbannat trevliga killar i receptionen måste jag säga. Lämnade in mina papper om färdtjänst, så att nu är det bara att vänta.

Jag gick vidare till Soc/Försörjningsstöd för att hämta de berömda ansökningsblanketterna och arbetssökarlistan. På väg dit trodde jag fan att jag skulle ramla ihop. Dotra ringde upp just när det var som värst, så att vi möttes hos hennes doktor, gick hem till sjuka svärsonen och hämtade lillkillen. Jag fick ju gå med stöd utav vagnen ett tag, och träffa en del utav familjen, och det var najs. Så länge det varade. De hade ju en dejt. Å jag bestämde mig för att gå och köpa lite godis, då jag var så yrslig. Tittade även in på KappAhl och gjorde ett kap. Ta 3 betala för 2. Så att nu är mina födelsedags presentkort på KappAhl slut. Tack Janet & Lotta ❤

Nu var det då bara att ta sig hem. Men jag gjorde så att jag gick sakta. Tror på att kämpa emot yrsel och illamående. Hade jag tagit bussen hade jag nog med all säkerhet tuppat av.

Då jag kom hem så stupade jag nån timme. Men sedan hörde jag duvdjävlarna på balkongen, så att då vart det fart på kärringen. Å ont? A det kan ni fethajja, för att nu är jag tbx på medicineringen jag hade innan ÖVERDOSEN 😕

Det blev väldans fint på balkongen. Å några blommor fick komma ut fr vinden och en övervintrande kärleksört togs om hand. Alla fick större krukor, ny jord, blev klippta, fick vatten och fick mkt kärlek. Slutfasen på balkongen var ju då att spänna upp trådar överallt. Nu vore det väl fan om dessa bajsspridare kunde landa på min balkong.

Så.. dags för vilopaus. Några minuter. Lite Glamour och lunch/middag. Och sen, då vart det fart i baken igen. Kom ju för fanken på att soc ansökan borde vara inne på torsd. Passar bra att lämna in den efter min fikadejt med en underbart duktig journalist på torsdag morgon.

Kopiera papper, skriva redogörelse för mina utgifter och kopiera dem. Å så slog det mig. FUCK jag har ju inte sökt några jobb, så att.. som avkoppling nyss, så skickade jag in några arbetsansökningar. Å så fyllde jag självklart i dessa jobb i arbetssökarlistan, tog kopia på den och nu är det bara ett kontoudrag som ska skrivas ut imorgonkväll.

Så att.. ni som tror att jag inte har nåt att göra, eller att jag inte gör något, ni kan bara ta och HÅLLA KÄFTEN! För att vet ni, nu kommer jag ha så jävla ont i morgon, men det är det värt. Jag måste passa på då jag är effektiv. Jag har det förbannat jobbigt nu.

Något som gjorde mig glad idag dock, var att min underbara smärtläkare hade skickat mig det brev han lovat att han skulle skriva, som bilaga till min överklagan till Förvaltningsrätten, gällande sjukersättningen.

Nähä.. uppdateringen klar på lap topen och jag klar med bloggen. Nu blir det sängen, samt att jag bifogar en bild till er nu, på dagsfärska vitsippor.. Nu är det vår!

Lev väl..

OMG!

Ja det kan jag ju lugnt kalla denna rubrik. Fy satans skit vilken jävla mardröm jag hamnade i. Jag skulle ju ”bara” byta ut mina mediciner, och det gick ju verkligen sådär. 40 mikro i styrka Norspan plåster och 0,5 mg i Sensoval styrka. Sensovalen skulle fungera så att jag skulle trappa upp sakta, medans plåstret var i lika hög styrka som mina övriga/tidigare Palexia depot har varit.

Plåstret dattes på i torsdags em, de skulle börja göra sin verkan på lördag morgon. Sensovalen tog jag första gången på torsdagskvällen. På fredags em var jag hög som ett höghus. Jag vinglade in i allting härhemma. Shit! Jag började gå på hörntänderna, nu kunde jag inte stå alls. Å kaskadspyorna höll i sig från fredag kväll till i går em. Fy fan! Jag tappade medvetandet massor med ggr. Fick inte behålla nåt. Svettades och trodde jag skulle dö. Skrev och bad om hjälp. Bad dem kolla upp preparaten, hur lång tid det skulle ta och få ur skiten ur kroppen.

Det kunde inte vara möjligt alltså. Än en gång biverkningar som gör mig skitsjuk. Det här blev som rena avgiftningen. Jag var rädd som fan. Å ensam. Hatar känslan. Kunde inte ens se mig försöka ta mig i till sjukan. Jag var liksom inte kapabel till ett skit. Plåstret slet jag av mig på lörd fm kl 10.00 och det kände jag av till igår kväll. Så jävla påverkad. Tvi fan så äckligt. Å sedan blev jag ju rädd för att mitt gamla morfin skulle gå ur kroppen på mig, så att jag skulle drabbas av nåt jävla abstinens där också. Fy fan.

Å i morse, då jag hade kompletteringar att fixa till mitt ärende på förvaltningsrätten, så var det rätt så jävla svajigt, illamående och yrsligt. Fick be om ursäkt i brevet om de tyckte att det var svårt att förstå. Jag förklarade situationen. Men jag kopierade alla mina bilagor och använde mig utav överstrykningspenna. Nu hoppas jag verkligen att soc får stå där med svansen mellan bena, då handläggaren ljugit på mig i hennes utredning, som var en bilaga i överklagan.

Fy fan vad det är mkt nu alltså. Något annat bra, som jag inte vet om jag har delat med mig av till er ännu, är att min smärtläkare blev mäkta upprörd på hur myndigheterna behandlar mig, så att han ska skriva ett brev till förvaltningsrätten, i mitt sjukersättningsärende. Min andra läkare skrev mig ett färdtjänst intyg i fredags, så att det ska bara lämnas in till kommunen. Å igår kväll skrev jag till programmet Agenda och gav min story till SVT. Jag har även andra saker på gång. Men.. jag har inte haft tid och ”orkat” söka jobb denna månad, så att det MÅSTE SKE denna vecka. Nåja, tur att det bara är matthet och lite illamående kvar nu, jag måste back on tracks. Jag måste vara med i matchen, och förstå allt som sker.

Men åter till min skräckupplevelse i helgen. Fan jag hade helt bortdomnade armar, bröstkorg, hals och ansikte, var som hela skiten var borta, samtidigt som jag bara behövde öppna käften, som den värsta exorsisten. Något annat jag får lida av nu, är att jag inte kunnat tagit p-pillren på 2 dagar, vilket resulterar att jag får så jävla ont av min endometrios. Nähä, imorrn ska jag fan vara återställd. Å JAG bestämde vid samtal av smärtsköterskan Marie, att jag går tillbaka till min ”icke lindrande”gamla dos igen. Fuck! Hemska tanke, då jag tänker på allt som var i helgen. Kunde fan ha dött! Hjärtat höll ju på att banka ur kroppen på mig.

Nu vet jag vad en narkoman går igenom på avgiftning. Fy fan!

Lev väl..

Kaos i mitt liv..

Usch.. Det är tungt att hela tiden stöta på patrull. Känns som att vad jag än gör så är det bara motgångar. Samtidigt som jag lever med min smärta som är värre än värst, då jag blivit tolerant mot mitt morfin.

Jag har ont, är förbannad, på bristningsgränsen till att bryta ihop. Jag har ingen ork och ingen lust. All tid går åt till att fundera på hur jag ska formulera mig i alla jävla överklagningar och avslag. Igår fick jag dock ÄNTLIGEN in JO anmälan på Fk. De ska fan ha. De förstör mitt liv.

Fk ringde nu på morgonen och handläggaren ville bara berätta att hon nu skulle skicka ut det här jävla ”kommuniceringsbrevet” som de så fint kallar det. Det brevet ger mig info om att jag har 2 v på mig att komma in med mer intyg och underlag. Sedan tar de beslutet. Men hon har redan berättat att jag ska få avslag. ”Jag kan ju hitta ett jobb där jag inte behöver använda mina fötter”. Jag bad henne att skriva ner vad det är för jobb jag kan söka, och hur hon tycker att jag ska ta mig till jobbet. Nä, det kunde hon ju inte. Å sedan påminde jag henne om min övriga smärta.

Fan ta dem alltså. Och soc, ja de har bitit sig själv i svansen. Och de kommer de bli varse nu när min överklagan ligger hos förvaltningsrätten. Jag har pratat med Förvaltningsrätten och de vet att jag kommer att komplettera min överklagan nu. Brist på sysselsättning? Nä inte mkt.

Samtidigt jagar Af mig. De vill att jag kommer dit och arbetsprövar 3ggr/v och 2 timmar per dag. Jag ska höra med dem hur de tycker att jag ska ta mig dit. Jag vägrar gå.

Och sedan är min dotter sjuk och skulle behöva hjälp. Jag har hjälpt dem i 3 dagar nu men nu har jag läkarbesök i dag o imorrn och hinner liksom inte.

Jag går sönder. Jag mår skit. Å snart är det dags för mig att gå till sjukhuset. Vill inte visa mig ute. Vill inte träffa folk. Jag vill skriva klart mitt btev till Förvaltningsrätten, gällande soc, samt att jag skulle behöva överklaga sjukersättningsärendet/Fk till Förvaltningsrätten. Ge mig styrka!

Usch.. och King skiter inne. Han var ju så puckad häromdagen att han kom åt sopor och åt både äggskal och kaffesump. Å magen pajade självklart.

Fan så less och slut jag är. Å ilskan är nog värst. Å bra mår jag absolut inte, vare sig fysiskt eller psykiskt. Kaos så in i helvete. Å vad fan har jag gjort för att förtjäna det här?

Lev väl..