Å jag kan ju dra åt helvete..

Fy fan så less jag e. Började baka drömmar och de blev inte alls som de brukar. Smulig deg som fan. Å så när jag står där och diskar, nu efteråt, så slår det mig att jag glömt att ta morfinet efter lunch. Inte undra på att jag har så ont. Min dumma jävel. Ibland hatar jag mig själv, och den idiot jag har blivit. Förvirrad. Dåligt minne emellanåt. Ja.. jag hatar fan mig själv, iallafall just nu..

Å nu känner jag bara, att jag fan kan dra åt helvete, och det ska jag också. Vet bara inte hur fan jag ska kunna straffa mig själv tillräckligt. Går nog ut med King, och skiter i resten av kvällen. 

Lev väl..

Effektiv..

Hmm.. vilken jävla natt. Typ ingen sömn alls. Å när mobilen ”skrek mig i örat”, att nu var det fan dags att gå upp, så kändes det som att jag precis hade somnat.

Upp o studs, hej å hå, och vid 07.00 stod jag då startklar att gå upp till TelgeAkuten i mörkret. Gjorde mina ”pit” stops för att vila fotdjäveln och konstaterade hur jävla snuskigt det var att gå i mörkret. Gick som om jag var full. Riktigt obehagligt att känna att balansen inte var med mig liksom. Tog en lite längre paus då jag gick över den lilla träbron, vid Ejdern. Så jävla mysigt att se all julbelysning lysa upp.

Kom fram till TelgeAkuten, och självklart var det min gamla goa klasskompis, från vårdlinjen, Anita som stod i receptionen. Hon utbrast: -Nämen se nu kommer en kändis.. Tihi, hon e go hon. Hon hade läst artikeln om mig i LT. Å eftersom jag inte skulle in pronto så kunde vi stå och prata en stund, mycket trevligt. 

Min läkare kom och hämtade mig och frågade om han skulle hjälpa mig med nåt, ryggsäcken eller jackan, så snäll. Jag slog mig ner, i hans rum, och gick igenom vad som hänt sedan sist. Jag visade artikeln i LT och han hoppades att Fk kommer att ta sitt förnuft till fånga. Han blev glad över artikeln och fotade den med sin mobil. Han fick veta om mina behandlingar hos Mats, gällande nacken, och Carina Kullanders undersökningar. Å så visade jag ju ortoserna jag har, då jag går med kryckorna, och berättade även att jag ska sova med dem i 2 mån nu, och hur vi sedan ska göra en utvärdering, men att det säkerligen var nervskador jag fått i händer och höger arm.

Vi diskuterade mina svåra magproblem och jag blev ordinerad att ta laxermedel flera ggr/dag. Han ville undersöka rumphålet, men det ville INTE jag. Det får vänta. Testar att laxera mera. Blöder ju liksom i mitt lilla anus.. inte så kul va. Allt med magen har med morfinet att göra, och min läkare var jävligt noga med att poängtera att det jag har utskrivet ”skulle läkarna inom primärvården ALDRIG skriva ut”..  Tunga grejer som smärtläkarna tar hand om.

Jag berättade även om gikten, och då suckade han och sa: -Men alltså.. finns det egentligen någonting som är bra, då det gäller dig. Och återigen tog han upp hur mkt han hoppades att jag skulle få rätt mot Fk. Han är väldigt go och stöttande. Å nytt sjukintyg skrevs. 2 månader framåt. Å tills dess hoppades han att jag skulle fått positiva nyheter.

Jag fick medhåll av honom då jag sa att jag skulle vilja att min ortopedläkare Björn kollade på min numera smärtande högra fot, också. Och det tyckte han var en bra idé, så att när jag började gå fr VC så ringde jag ortopeden. De ringde upp efter 30 min, och självklart var jag välkommen dit. Den 6 februari. Snacka om att jag har härliga människor som hjälper mig inom vården. Så tacksam!

På hemvägen blev det apoteket och till att svänga förbi dotra och hämta King. Hade velat stanna på stan till 10.00 så att jag kunde köpa mig en ny almenacka/dagbok/kalender, för snart är det ju liksom 2018. Fuck! Men ingen kalender idag heller. Å morsan och farsan skulle inte till nåt Maxi heller.. fan..

Nähä, vila kropp en stund och sedan ev baka lite. Å i em, ja då kommer brorsan på fika, första gången på typ 6 år. Blir ju lite annorlunda. Men nu blir jag hemma och softar, det behövs verkligen. Å gulliga Anita, på TelgeAkutens VC, hon postade minsann mitt läkarintyg till Fk så att jag slapp gå dit idag. Underbara människa!

Vilken morgon!

Lev väl..

FÖRLÅT!

Idag gick jag upp vid 06.00. Jag hade lovat min dotter att hjälpa till med barn så att hon kunde ta sig till läkaren. Hon har haft såna problem med ögonen i flera dagar. Jag tar med mig King och vi landar hos familjen strax efter 08.30. Dotra min är nyvaken. 

Vi bestämmer att jag tar lillplutt. Å pappa i huset tar tjejerna. Jag tar med mig lillen i vagnen, och gör flera flugor på smällen. Komplettera med några handlingar till soc, och sedan får ja komma ut och gå med stöd utav vagnen. 40 min sover den lille och jag väntar på att dotra hör av sig. 

Det slutar med att hela fam kommer till stan. Jag skulle ju då behövt gå hem till dem och hämtat King, eftersom jag skulle ta mig till mina päron, så att jag kunde få följa med dem att handla. Dotra sa åt mig att ta bussen, och låta King vara kvar hos dem. Då kände jag hur jävla mkt jag ville ta bussen och hur ont jag verkligen hade. Jag sa hejdå och gick till bussen, som inte skulle komma på en kvart. Jag frös, och började gå hemåt. Fråga mig inte hur fan jag kom hem, för att nu hade jag så jävla ont att jag knappt kunde gå. Landade hemma och förklarade läget för mor min. De häntar mig sen.

Jag slet av mig handledsortoserna och satte på ugnen. Jag gjorde två varma mackor, som jag nu sitter och försöker att få i mig, samtidigt som jag skriver det sista för idag. Jag kände mig ledsen då jag kom hem. Orkeslös. Å jag ville bara skrika: förlåt för att jag inte orkar lika mkt längre, förlåt för att vi bestämmer saker som jag kanske inte orkar fullfölja när tiden väl är bestämd och så, förlåt för att det fan aldrig blir som jag vill, förlåt för att jag inte kunde köpa dyrare julklappar och förlåt för min jävla existens. Ja så känns det tamejfan då det är som mest värdelös. Varför var det här tvunget att hända just mig? Mitt liv kommer aldrig mer bli som förr och jag är så jävla ledsen för att min kropp bara blir sämre o sämre, och smärtan allt värre. Fy fan så värdelöst..

Lev väl..

Tuttstånd, ett mordvapen?

Jaha.. kyligt utav helvete hemma hos mig igen då rå. Började väl egentligen igår. Och nu, då jag springer runt här och är nyduschad, så blir jag verkligen påmind om hur kallt det är eftersom mina tonårsbröst med stora vårtor, liksom står i givakt så att det nästan gör ont. De kan nog inte bli hårdare än så här. Satan så kallt!

14 grader kallt i hela min lägenhet, förutom framför elementet där mina kära sambosar bor. Akvariet står rätt nära elementet så att de får lite värme iaf. Å då jag sprutar in vatten hos dem så blir det faktiskt en jäkla schysst luftfuktighet.

Nähä.. göra sig lite mer klar nu då, och se till att få på sig mer kläder blir ju bra.

Lev väl..

Min julafton..

Min julafton har varit kanon på många sätt. God mat och en skön känsla, har det varit att titta på sina lyckliga barnbarn då de öppnade sina paket. 

Min dotter, barnbarnen, svärsonen, svärsonens mor, mina päron, min dotters pappa och ena syskon var med. Sköna människor som kan vara sig själva. Blev hämtad av min dotters far, bror o mina äldsta barnbarn i morse o landade hemna vid typ 18.30. Var så mätt att jag nästan somnade i soffan därhemma hos fam.

Det var skönt att vi vuxna inte köpte några julklappar till varandra men på något skumt sätt kändes det rätt så konstigt. Ovant liksom. 

Men nu, då jag väl ligger här o har ont, så kan jag inte sluta älta hur jäkla retligt det här med pengar är. Av misstag så swishade en kompis 830 kr till mig denna månad, pengar som jag skickade tbx direkt, men skadan var redan skedd. Jag gick bet på 830 kr i socialbidrag pga denna swishbetalning och det känns skit, då jag ändå betalade tbx dessa  pengar. Behöver jag säga det att mitt swishkonto är borttaget?

Nähä. Nu blir det väl till att älta ekonomi, det kommande mötet med Fk och Af, min anmälan till JO som jag ska göra, mitt läkarbesök på fredag, mitt nya sjukintyg och vad det blir för resultat. 

Hoppas att jag får någon timmes sömn iaf.

Lev väl..

Vetefan..

Just så.. Vetefan hur jag ska uttrycka mina känslor just nu. Jag har nyligen kommit hem och det har tuffat på rätt bra med aktiviteter idag.

Startade dagen med att dela upp ananaspajen, som jag gjorde till mina gamla kollegor på DjurMagazinet, i går kväll. Sedan vispade jag ordentligt med grädde så att det skulle finnas till alla. Sedan dök Maria upp och hämtade fikat. Efter ett tag så hade jag ett inplanerat, och ett förbannat trevligt tel samtal med min a-kassa. En helt suverän handläggare. Så nu vet jag vad de kräver av mig och vad jag behöver skicka in.

Sedan var det då outhärdligt att se King sitta och skaka av de förbannade smällarna som sköts utanför PÅ MORGONEN. Jävla idioter. Jag tog med honom till dotras familj så att han kunde vara där under tiden jag gick till stan.

Jag mötte min mor och hennes väninna och strosade runt för att leta julklapp till lillbebbe.. (som inte alls är liten längre) Det kanske inte e så hemskt att bara ge honom badankor i julklapp 😔 Har ju liksom inga pengar.  Jag hade ju tur som kunde låna en hundring. För att några pengar fr soc har jag ju inte fått.

Hade råd med en julmust också, men pga smärtan idag, samt min stressade hjärna, så försökte jag betala med mitt kort. Kändes som allt i kassan skrek MEDGES EJ och att alla såg på mig. Pinsamt att ens utsätta sig för att kortmaskinen skulle skrika medges ej. Visste ju för fan att jag bara hade 3.83 kr kvar på kontot. Missade mina mynt i fickan. Usch.. det fick mig iaf att vilja styra kosan hemåt. Eller mot dotra iaf, och hämta King.

Jag kramade på dem lite därhemma och en stor kram fick även Linus, min dotters lillebror som vi inte träffat på länge. Å gissa om att Oliver gillade morbror. Sååå mysigt.

Träffade några trevliga vänner/kompisar på vägen hem. Och en av dem, en missbrukare som jag känner, kom fram och gav mig en kram och sa : -Fan Lena, jag beklagar att du får ta så mkt skit just nu. Så go.. Han hade läst gårdagens artikel om mig i LT.

Gick hemåt med King och kom att tänka på hur dålig jag blivit på att äta på sistone. Jag har helt enkelt tappat lusten. Har ingen aptit. Sedan fick jag känslan av att det bara känns som att jag har för mkt ont just nu, och att det är mkt fokus på medicinering. Å i morse då jag vaknade så hade jag så in i helvete ont i hö stortå. Hoppas fan inte att det är gikt eller artros, som google tipsade om. Vill fan inte ha mer sjuka kroppsdelar.

Nu blir det en ordentlig vila, sedan blir det tvättstuga vid 17.00 och käka middag med Janet efter 18.00, så himla nice det ska bli.

Nu blir det till att slicka mina sår och låta mig få ha så ont som jag egentligen har. 

Lev väl..

Vill inte vara med längre..

Ok.. nu ligger det till så här då. Om jag inte kommer ner till soc i morgon, och skriver på ett samtycke till att soc får ta mina a-kasse pengar, om jag får igenom min a-kasseansökan, då ger de mig avslag. Det var hotet jag fick igår. I förrgår var det ett annat hot. Då löd hotet, om du inte ringer a-kassan och ansöker om a-kasseersättning, då får du avslag. Jag ska tamejfan bara finna mig i allt de får för sig att jag ska göra. Å jag är så IN I HELVETE LESS! Får man behandla folk på det här viset?

Ända sedan jag ansökte om soc bidrag, då jag ringde den 2/11 så har det inte varit något annat än ett jävla rännande ner till soc kontoret. Vi ska ha det. Nu ska vi ha det. Å dina swishbetalningar är inkomst. Jag fick 12 000 förra månaden och den var för nov o dec. Nu är det ansökan för Jan man bråkar om. Jag visste det här. Ville inte hamna här. Skyldigheter så in i helvete men inte några rättigheter inte. Jag känner mig som att jag vore något som katten släpat in. Å jag är mindervärdig som fan!

Jag har fan jobbat sedan jag var 16. Å jag blir sämre behandlad än våra nyanlända. Jag är så förbannad och ledsen. Stressad är jag också. Ångest? Ja det kan ni fethajja. Fy fan för att inte veta om jag ens ska kunna försörja mig månad för månad. Å nu, till jul? Tack för den liksom. Å i morgon, ja då skulle jag minsann träffa både soc tjejen och hennes chef. 

Nähä.. hoppas att ni andra känner att det e jul på G, för att det gör fan inte jag. 

Lev väl..

Nu bör ingen komma i vägen för mig..

Fy fan så jävla förbannad jag är nu. Hade jag pengar skulle jag koppla in en satans massa advokater och stämma en satans massa jävla folk. Hur fan får man behandla folk egentligen?

Försäkringskassan ger mig avslag i sjukpenning och sjukersättning. Jag söker ekonomiskt bistånd/soc bidrag. Soc kräver att jag är inskriven på Af. Af undrar vad jag gör där, då jag är sjukskriven. Jag är inskriven på Af med förhinder. De kräver att ”förhinder” tas bort, för att jag måste vara arbetsför säger soc. Om jag inte söker 3 jobb i månaden mister jag mitt soc bidrag. Fk har ju minsann sagt att jag är fullt arbetsför.

Idag, på morgonen, så går jag till soc och kompletterar det sista de behöver för att ge mig pengar denna månad. Soc tjejen hade inte tid att ses, men ringer upp. Om jag inte ringer a-kassan nu, och söker a-kasseersättning, då får jag avslag på soc ansökan och inga pengar betalas ut.

Men då jag ringde a-kassan i morse så sa min handläggare att jag ej kan söka a-kassa om jag är sjukskriven. 

Så att.. nu säger soc åt mig att ljuga för a-kassan med andra ord. Inte ett jävla dugg konstigt att samhället ser ut som det gör. Jag trodde att det var ärlig man skulle vara. I helvete heller. Nu ligger jag här. Med smärta i fot, ben, axel, höft och sämre/tappad känsel i båda händerna och hö arm. Å systemet rövknullar mig bara gång på gång. Vad fan händer här egentligen?

Å vad i helvete får jag aldrig någon tid på Af för. Det hade ju varit bra om de hade varit inblandade nu liksom. Men det är tydligt det att soc bestämmer allt. Det var verkligen det värsta som kunde hända, då jag fick avslag i sjukpenning och sjukersättningsärendena och jag var tvungen att hamna i socialförvaltningens klor. Hur i helvete ska det här gå? Jag är så förbannad och frustrerad just nu, så fy fan. Å jag fick lova soc, dyrt och heligt, att jag skulle söka a-kassa annars hade jag stått helt utan ersättning nästa vecka. Å gud vet vad jag ens kommer att få. 

Satan var förbannad jag är. Detta jävla samhälle kräver att jag ljuger!!!!  Kan fan inte fatta att det är sant!

Lev väl..

Befrielse..

Igår hjälptes vi åt att flyttstäda en väns lägenhet. Jag gjorde så gott jag kunde men kan ju säga att efter det, plus efter att jag hade tvättstugan i går kväll, så kunde jag knappt gå idag. Men det var jag ju likförbaskat TVUNGEN att göra, då King behövde ut.

Jag låg länge i morse och så ont som jag har idag, var länge sedan jag hade. Dagen har varit trög tack vare smärtan och jag har ju varit ”på gång” att skriva överklagan till Fk men det har tagit emot. Orken har liksom inte funnits där. Men vid 18.00 så sparkade jag igång mig själv. Å nu är det gjort. Vilken befrielse! Och skrivit ut kontoutdrag från min bank har jag också gjort, för att tydligen dög inte mitt kontoutdrag jag lämnade på soc förra veckan. Å ringa hyresvärden måste jag också. Måste be dem skicka hyres spec via mail, då jag ej fått dem ännu. De måste ju soc också ha. Fan vad det är mycket hela tiden. Kämpar varenda jävla dag med nåt. Skulle vilja ha en dag då jag bara kan få ”vara”.. Är rätt slut både psykiskt och fysiskt.

Men nu ska här ätas lite tomtegröt. Sedan blir det lite glutta movie och pissa King.

Lev väl..

Jagad..

Idag har varit en bra dag, förutom då soc handläggaren jagat mig mest hela dagen. Vetetusan hur många samtal hon ringt till mig. Hon är rätt bra, human och är noggrann. Men tjatet och mina jävla skyldigheter gentemot soc är helt OTROLIGT.

Har fortfarande ej fått hyres spec eller elräkning, och det stressar hon upp sig över. Å självklart fattar jag att de ska ha alla underlag för att kunna göra en beräkning. Å ingen är nog fan noggrannare än jag. Jag tycker att jag springer på soc och kompletterar med handlingar hela tiden.

Sista gången hon ringde i em så ville hon poängtera hur viktigt det var att jag sökte a-kassa. Å får jag a-kassa så blir jag återbetalningsskyldig till soc, för de pengar de betalat ut. Det fattar jag med. Men hur i helvete ska jag kunna få a-kassa då jag är sjukskriven med intyg? Ja det frågade jag soc handl. Då svarade ju hon, att jag minsann är inskriven på Af. Men liksom, jag har handikappkoder, sa jag, och ni har haft så bråttom med allt så att jag inte ens har hunnit få en handl på Af än.

Vad fan händer liksom? Å mitt läkarintyg kommer att förnyas den 28/12. Allt detta diskuterar jag med soc handl. Å då säger hon, ja men det kanske hinner förändras? Va? Vad ska förändras? De vet lika väl som jag att jag bara bli sämre.

Vad har vi sjukskrivna, som blivit utförsäkrade, för rättigheter egentligen? Nä jag ska stå till arbetsmarknadens förfogande, trots att jag inte kan jobba, jag ska söka jobb och redovisa de jobb jag sökt för att få ekonomiskt bistånd från soc, jag har fått kallelse om att börja på FIA (Fler i arbete) där de ska kartlägga mig och min arbetsförmåga, trots att läkare förklarat mina handikapp. Jag har skrivits in i rehab teamet på Af och fått veta namn på min blivande handl på Af. Honom mailade jag för 3 v sedan, men får inget svar.

Det gäller att ta en dag i taget. Göra som de säger och inte bryta ihop. Jag har överklagat sjukersättningen på Fk. Ska överklaga sjukpenningsärendet också. Och jag hoppas att det snart kommer fram, via media, vad jag och många med mig går igenom.

Ja.. vad ska jag säga? Allt är bara så förvirrande och sjukt. Jag blir ju för fan sämre behandlad än vad många andra blir, som söker soc hjälp. Tror ni, på riktigt, att jag vill det här? Helst utav allt skulle jag vilja vara egenförsörjande, såklart. Men det är den förbannade vården som sabbat mitt liv.

Jorå.. så att.. måndag fm ska jag till soc. Och posten med hyresavi och elräkning har fortfarande inte kommit. Å då jag har varit där, så måste jag ta en timmes promme till telge rehab (ja en timme dit och en timme tbx) och hämta en ortos till min vä hand. För att åka buss, det går ju inte, eftersom soc ej godkänner kostnad för busskort till mig SOM ÄR HANDIKAPPAD.

Nähä.. stilla sig i psyket en smula, kolla Glamour och packa min rygga inför morgondagen, för att då ska jag hjälpa en vän.

Lev väl..