Avstressande…

Jahapp.. nu har jag ÄNTLIGEN fått in pengar på mitt konto. Å SJÄLVKLART så har 3 autogiroräkningar försökt att dras, men det är ju inte så lätt att dra räkningar då det inga penningar finns. 

Har under dagen pratat med banken och avslutat mitt supertomma sparkonto. Soc har begärt kontoöversikt på båda mina konton, trots att mitt gamla sparkonto ej använts på över ett år. Och det kontot användes ENBART för att flytta över pengar för att inte ha för mkt pengar på kontokortet, ifall det skulle tappas eller bli snott. Då jag under flera år fått typ 1000kr över till mat varje månad, har jag varit otroligt rädd för att bli av med pengar. Och då har det passat ypperligt bra att föra över allteftersom pengar tagit slut.

Jag har även ringt runt till de företag, som har försökt dra pengar, och föklarat situationen. De tror att de kanske prövar att dra en gång till imorgon, annars får jag höra av mig igen, och betala på annat vis denna månad. Är så jävla noga med mina räkningar ska ni veta.

Jag har även tagit bort swish från mitt konto. Jag kan absolut inte ”råka” få inbetalningar där, eftersom de tidigare inbetalningar som hamnat på mitt swish konto, och mellanlandat då pengarna ej varit mina, ändå räknas som en inkomst.

Jag fick 12 000 kr för nov och dec och jag undrar vilka av mina vänner som skulle klara av att leva på det? Det är väldans lite pengar. Bara hyran ligger ju på 6100 kr liksom. Men men.. skönt att det finns några av er som stöttar och förstår.

Det är mkt i min skalle ikväll, men jag vet en som har det ännu värre 😔 

Jag har letat ihjäl mig efter King ikväll, trots att han är hos sin flock. Och sista kvarten, innan jag bestämde mig för att skriva här, så roade jag mig genom att rensa min mob cache minne. Så lättroad är jag..

Nähä.. om man skulle ta och ringa en vän kanske, så att jag slipper tänka så in i bengens.

Lev väl..

Alla kvällar innehåller grubbel..

Å jag e så less..

Jag vänder och vrider på alla tankar. Jag fundilerar i 180. Jag oroar mig. Blir uppstressad. Blir illamående. Jag är rastlös, frustrerad och förbannad.

På kvällarna är det bara tänk tänk och grubblerier. Fan vad jag HATAR att leva i ovisshet.

Tackar dock för denna underbara dag. Fika på fm med Ninni, vän och fd svägerska, och hennes söta lilla Bichon Nikki. Sedan kom minsann dotra, svärson och alla barn. Lovely. Massor utav positiv energi. 

Men då jag blir själv så kommer tankarna.. Fuck.. vill inte ha det så här.

Men nu är det ”Så mycket bättre” på Tv. Det får underhålla mig en stund, och sedan blir det pisspromme och studs ner i bingen..

Lev väl..

Helvete..

Hur fan ska allting gå? Allt bara går käpprakt åt helvete just nu, tycker jag.

Skrev till handläggaren på försörjningsstöd i morse för att höra när pengar skulle komma och då blev svaret : -Förhoppningsvis fattas det ett beslut idag. Å sedan hörde jag inget mer. Jo nu ljög jag, vid 14 tiden så ringde de från soc och sade att de ska komma hem till mig på måndag, vid 13, och göra en husesyn. Skitkul, när de gör det så går de igenom varenda skåp och vrå för att se om man har några tillgångar mm. Kränkning på högsta nivå.

Jag mår illa, så in i helvetes illa. Stressen och pressen att vara utan pengar gör mig knäckt. En utbetalning på 4477 kr den 27 oktober, var min sista utbetalning från Fk. De hjälpte mig fan inte ens med hyran okt/nov. Å hur fan ska det bli nu? Varför händer detta mig? Lever i en mardröm. Jag hatar det liv denna jävla felopererade fot gett mig. Läkardjävlar!

Å Af, ja de har inte ens svarat på mina mail, där jag frågar om de har glömt bort mig. HELVETE säger jag bara!

Usch.. å så försöka sova med dessa problem och nervsmärta. Skjut mig för fan!

Lev väl..

Motgångar..

Har precis varit nere på stan. Enbart för att gå till soc och lämna in ansökan för dec. Behöver jag säga att jag var ensam svensk? Det känns så in i helvetes förnedrande att vara där. Tycker att jag borde få min sjukpenning då jag har mina diagnoser. Och har så många intyg som styrker allt.

Men det är ju bara att köpa läget. Gå och förnedra sig själv, genom att gå på soc. Ni som känner mig vet att jag har så himla svårt för just socialförvaltningen, och hur de behandlar vissa människor. Nu ska jag väl inte klaga egentligen, för att i det stora hela har jag en bra kommunikation med min handläggare.

Något som jag irriterar mig på dock, det är hur de krävde att jag skulle ställa mig som arbetssökande, då jag inte är arbetsför. Gillar heller inte tvånget till att söka 3 jobb, hade 4 dagar på mig. Hur fan ska jag hantera det här? Jag sökte jobb men hur i helvete ska jag klara av ett jobb? Önskar att någon kunde berätta för mig hur jag ska göra. En annan störande sak är att jag inte fick ansöka om busskort, för att då måste man ha aktiviteter minst 3ggr/v för att få igenom och ha rätt till busskort.

Jag borde väl för fan ha rätt till busskort, jag som springer till soc för kompletteringar, Af besök, läkarbesök, behandlingar mm. Räcker det inte ned att jag har svårt att gå?

Det är iallafall sorgligt, att återigen, bli påmind om att det är skillnad på folk och folk. 

Ja och just nu sitter jag här i soffan. Ont som fan av diskbråcket i nacken, och nästan ständigt finns skalleknacken där. Som tur är ska Mats, på TelgeRehab kolla min nacke, axel och arm i morgon. Måste ta reda på varför min hand och min arm är keff. Känselbortfall i höger hand liksom.

Å inte har jag varit hos dotra och gjort någon nytta idag heller. Känns konstigt, då jag nästan varje måndag är och pysslar med henne. Men idag är det tomt och tyst här. King är ju hos sin flock också, så inte ens hans trippande hör man.

Hoppas att det händer något kul i em nu, annars kryper jag nog bara ner och bara ”är”.. Fast det var ju också länge sedan i och för sig.

Längtar liksom lite ut, då det var lite svalt och skönt ute. Perfekt väder då jag har mitt jävla illamående.. En tredje depot tablett blev tydligen inte skitbra då det gäller illamåendet, men jag känner ju iallafall att jag får en viss smärtlindring..

Nähä.. undrar egentligen när Af rehab kommer att kalla mig. Vill fan veta hur jag ska gå vidare med allt. Känner en förbannad rastlöshet och frustration. Får man leka med människors liv på det här sättet?

Lev väl..

Känslan..

Ensam e stark.. I HELVETE HELLER.. Det är så jävla tungt ikväll.. Har ingen lust att fortsätta i det här kaoset. 

Att stanna kvar här på jorden, för andras skull.. Det är bara därför. Jag kämpar för dem, inte mig själv. Vet inte hur länge jag ska orka. Jag ”gör bara”..

Bara massa skyldigheter. Inga jävla rättigheter. Har fan inget liv. Inget eget liv. Skit är var det är. 

Lev väl..

Känns så jäkla osäkert..

Morgonen började med att jag tog det lugnt. Dammade lite, dammsög och torkade golvet, och det fick ta den tid det tog. Ett mail skrev jag till min handläggare på If, och det tog satans lång tid pga att datorn beter sig som skit.

Några maskiner tvättades i tvättstugan, men hängdes uppe. Känns så satans skönt att ha fått mycket gjort idag. Å på em fick jag följa med mor och far och köpa lite mat. Det var rätt tomt i kylskåpet om man säger så. Och något positivt besked i form av bidrag denna månad, har jag fan inte fått, från försörjningsstöd. Det enda jag har fått, är en uppmaning, jag ska ha sökt 3 jobb tills på måndag. Vad fan ska jag söka för jobb?

Helgen får bli en fixarhelg. Med alla dessa jävla papper och omprövningar. Får hoppas att jag kirrar det bara. Jag har ju fått ett jävligt jobbigt illamående, där jag nästan vill springa och spy tidvis. Är också yr och svimfärdig emellanåt. Blir inte klok på det här..

Men men.. nu är det snart ”Syrror” och sedan ska jag bara pissa Kingen och hoppa i bingen.

Lev väl..

Hmm..

Sitter här i soffan och har ont i skallen. Vaknade med skallebank o tog Alvedon men det verkar svårt att bli av med skiten. Inte så konstigt kanske, med tanke på allt som händer runt omkring mig just nu.

I går fm var jag och kompletterade mina sista handlingar till soc. Mötet på 5 min kändes rätt ok. Men den känslan försvann ju efter någon timme då soc handläggaren ringer upp och säger att de kräver att jag söker 3 jobb tills på måndag. Alltså va? Är det här verkligen på riktigt? Å vad i helvete ska jag söka för jobb?

Det är fan en mardröm jag har hamnat i. Nu kan man verkligen snacka om att jag ska rätta mig in i ledet och bara göra som de säger.. Af rehab har liksom inte ens hunnit kalla mig innan jag ska söka jobb. Mår fan illa på riktigt. Hur fan ska det här bli?

Nåja.. jag ska gaska upp mig. Ta en promme med King och lämna in honom hos dotra och träffa Elenor en stund. Det blir bra. Lite tjatter, skratt och allvarliga uppdateringar. Efter det så ska jag få den äran att få följa med mina små på deras gympa. Det ska bli kul.

Skönt att ha dagen planerad en smula så att jag slipper gräva ner mig i alla tankar..

Lev väl..

Min inre oro..

Ligger här i soffan och kör återhämtning. Bara så soft. Var rätt skönt att King fick vara kvar hos dotra idag då jag hade tid på Telge Rehab. Besöket hos arbetsterapeut Carina fick mig att fundera en aning över min situation.

Det tar liksom aldrig slut. Och nästa vecka ska bästaste sjukgymnasten Mats studera och undersöka min nacke och min högra axel. De vill veta varför min arm och hand beter sig.  Tappar känseln och domnar liksom. Antingen beror det på diskbråcket i nacken eller så är det nervskador. Hela jag börjar kännas helt fucked up.

Lite låg innerst inne, I guess. Det tar liksom aldrig slut. Så mkt skador och bekymmer det tillkommit senaste åren alltså. 

Började ju med foten.. men nu har jag ingen känsel i fot, ben och underliv. Jag har fått besvär av fibromyalgi. Jag har problem att göra nr 1 och nr 2. Å nu arm och hand. 😔 Lite jobbigt..

Tur är ju att jag har utmattningsdepressionen i schack nu. Har fått tbx min skalle och mitt tal. Thank god.

Nähä. Vila mig lite och sova tidigt. Behöver få lite sömn. Sover ju typ 4-5 timmar/natt. Å har smärta hela tiden.. Hoppas att det inte kommer att bli mer och mer skador nu. Känns så hopplöst.. Orättvist!

Lev väl..

Ladda batterier är ett måste..

Phu! Vilken dag! Startade tidigt.. Studsade ner på stan och gick till försörjningsstöd med lite papper, och sedan vart det till att styra stegen mot Af. Första personen jag träffade var en ny vän, och ”tyvärr” var han i sällskap med den handläggare som pissat på mig, då det gäller sjukpenningen.

Jag gick in och ställde mig i kö. Som tur var så tog det inte skitlång tid innan någon handläggare kom fram. Han tog mitt leg och gick och kollade upp mig i datorn.. Och inskriven var jag ju. Fick träffa ytterligare ett trevligt face, i form utav en handläggare på Af. Och han, han förstod, och såg till att jag ska få träffa rehabteamet på Af. Kunde vänta mig en kallelse. Skönt med förstående människor.

Gick förbi dotra på vägen hem och sa hej, men fick ju gå på direkten då jag har ont i halsen sedan i går kväll. Vill inte smitta familjen. Speciellt inte nu då lillen haft feber i många dagar. Visserligen vet vi nu att det beror på tänderna men att smitta mina mirakel vill jag inte.

Med tunga steg gick jag hemåt. Kände mig så ensam. Hade ju velat krama och mysa med mina barnbarn. 

Nu hade jag så in i helvete ont bara. Hade gått alldeles för mycket. Men.. då jag inte hade någon som kunde hjälpa mig att handla, så var det bara att gå hem och hämta min dramaten och gå till Matöppet. Sedan stupade jag friskt. Sov i flera timmar. Och nu kan jag knappt gå.

Ont i halsen, hängig, smärta, plus att jag har mina satans jävla avslag fr Fk som jag ser på bordet varje gång jag kommer ut i köket. Helgen ska gå åt till att summera mitt liv sedan jag blev nervskadad. Det är prio 1. Prio 2 blir sedan att överklaga Fk avslag. Men det får verkligen bli då jag orkar. En sak i taget. För att jag måste hinna återhämta mig emellan också.. 

Ser inte fram emot en ensam helg, men det är ju så det kommer att bli..

Lev väl..

Obehagligt..

Att vakna 06.00 och höra att yngsta sötnosen håller på att vakna gjorde att jag studsade in i sovrummet ögonaböj och lade mig emellan tjejerna, och hoppades på att de skulle sussa en timme till. De rörde på sig och jag sa att det var ”mitt i natten” och att vi kunde somna om en stund till. Å det gick hem. I en timme till. Sedan hämtades det böcker och så läste vi sagor en liten stund till. Urmysig morgon..

Frukostmys, filmtittande och lite pyssel och sedan bar det iväg. En sakta, mysig och pratig promme med mina små underbara. Å när vi kom hem till mor, far och lillebror, så var det ett kärt återseende. Denna underbara familj. 

Då vi satt i barnens rum så fick jag plötsligt så jäkla ont i magen. Magkatarr? Galla? Eller hjärtat/ångest? Ja inte fan vet jag. Obehagligt som fan var det att det strålade upp mot bröstet och att det gjorde skitont i ryggen. Oron inombords blev lite jobbig. Stannade kvar på mumsig lunch och tog mig lite senare hemöver. King o jag njöt av skogspromenaden. Å tid fick det ta.

Kom hem.. Mådde inge bra. Tomheten efter barnen var hemsk. Gud vad det betyder mycket att ha dem här. 

Jag lade mig. Mådde fortfarande dåligt. Skulle ha börjat skriva ner saker inför något som jag vill få ur mig, men jag pallade inte. Sov någon timme. Mår inte lika dåligt längre men jag mår fan inge bra. Det här med Fk kommer fan ta knäcken av mig.. Fuck them..

Lev väl..