Kaputt..

Yepp o wow.. Shit! Idag går allt i slow motion, men så får det bli. Helgen har varit så intensiv att jag inte hämtat mig än. Det har verkligen gått i ett, från det att jag slagit upp ögonen tills jag kraschat på kvällen.

Började i fredags. Visste att dotra med fam skulle komma hem fr Dalom. Stack hem till deras lght på fm och kollade vad som hänt där sedan sist. Inte ett skit! Tyckte så synd om dem. Komma hem till det där kaoset. 6 personer UTAN badrum. Jag gick upp till deras granne med extra nyckel, då hon skulle fixa med King då vi skulle på dagskryssning på lördagen. Fick superfina kläder av henne, och hon fick några plagg av mig, samt en vinflaska för att hon e så himla go. Sedan var det hem som gällde. Å så dök de då upp, hela fam. Å de duschade en efter en.

I samma veva dök mitt ex och min bonusson upp. De hade hyrt en släpkärra för att hänta en sak, och då passade de på att skjutsa över de möbler som jag hade fått av mitt ex. Gulle dem. Jag hade ju liksom ingen möjlighet att få hjälp av någon, att hämta dem. Å kul var det att få träffa dem igen.. 

Min fam blev kvar och vi åt ihop, innan det var dags för dem att åka hem. Jag hade då påbörjat tvättstugan och bad dem lämna tvätten kvar till mig. Var ju lika bra liksom. Å tvätta, det gjorde jag till 22.30.

Jag studsade i säng men var så uppe i varv, och ju mer jag tänkte på att jag skulle upp kl; 04.00, desto svårare var det att sova. Kanske sov en timme.

Så var det då dags för vår dagskryssning. Blev hämtad 05.30 av min dotters far och hennes småsyskon. Träffade fam uppe vid Värtahamnen och off we go. Kanon nice dag. Men det blev mkt gå och stå. God frukost buffé och god lunch buffé och många glada barn. Ett härlig dag i gemenskap. Och då vi kom hem på kvällen så hämtade jag King, fick skjuts hem, och jag lade mig redan vid 20.00 tiden. Så slut och så ont!

Söndag morgonen gick jag upp 06.00. Ut med King, fixade morgonrutiner och fick skjuts av min underbara dotter vid 10.00 för att handla. Sedan dök min kära kusin/syster Therese upp med hennes man. Så underbart att få krama på dem lite. Vi ses så sällan. Då de åkte hem så kom mina 2 äldsta barnbarn över. De hade varit på kalas. Och eftersom de skulle resa vidare idag, så duschade jag dem, såg på film och myste med de små liven. Klockan blev dags för middag så att jag gick med dem hemåt, med mötte dotra, lillebror och storesyster halvvägs. Sa hejdå och önskade dem trevlig semester. Även nu var jag slut. Kändes i fot o ben sedan dagen innan. Hade svårt att gå. Kvällen blev slö. Även nu fick det bli tidigt i säng.

Och nu, nu ligger jag här. Klockan är snart 11.00. Har varit ute med King, bäddat och gjort i ordning på balkongen. De överblommade ”balkongräcke krukorna” är tömda och balkongen är sopad. Ska snart hitta lite energi för att orka in i duschen. Men satan i gatan, jag är rätt så kaputt..

Lev väl..

Distans..

Sitter här och är lite förbannad inombords. Har varit på ett strålande humör sedan jag slog upp mina blå i morse..

Jag var på DJurMagazinet i morse med hjälp utav Jenny. Tack fina! Hade ju sagt att jag skulle dyka upp, och då kan jag fan inte bara utebli. Tog med mig några moccarutor till dem bara för att de är så snälla. Å några ben inhandlades till Jennys 3 hundar, som tack för skjutsen. Självklart köpte jag även ett ben till King.

Jag kom hem, vilade foten en stund och gick sedan iväg för att handla det allra nödvändigaste. Hade en lång lista men jag tog bara toapapper o mjölk, Dramaten hängde med. Får se när jag kan ragga hjälp av någon att handla..

Förresten, tack gode gud säger jag bara, för Margaretas hjälp med toapapper förra fredagen, annars hade det varit svårt att klara sig. Men nu har jag mer papper.. Jobbigt när man har slut på det mesta.

Nåväl.. lite vila efter handlingen och sedan var det dags att reka bygget hos dotra. Varmt som fan var det att gå dit och när jag kom hem, då dog jag en smula av den ”eldsvåda” jag hade i fot och ben. Tog beslutet, efter att ha gått någonting på 6 km, att nu jävlar fick det vara bra. Vila resten av em o kvällen.

I övrigt så fick jag väl lite allmänt nog efter några PM, från en vän i kväll, och kände mig rätt less. Och just nu så tänker jag bara vara oanträffbar för alla utom min familj. Jag lägger jourhavande vän/samtalsterapeut rollen på hyllan. Jag tänker inte svara i tel och jag har inget mer att säga till någon ikväll, förutom om min dotter ringer. För att nu skiter jag i det här. Har fått lite nog..

I’ll be back tomorrow..

Underbart var det dock att få ett jävligt gulligt och uppmuntrande PM från en kille som betyder jävligt mycket. Tack T.. Får leva på det ikväll..

Lev väl..

Tvättstugedags..

Slö, slapp och bara jävligt soft,  och hela jag är i ett återhämtningsmood. Känns rätt okej att bara ta det lugnt faktiskt. Hör ju inte direkt till vanligheterna men det var ju dags att tänka om litegrann. Och idag, då funkar det skitbra. Gick ner och började i tvättstugan innan 7, och har sedan dess tagit små micropauser medan det att maskinerna kör. När de är klara så går jag ner i tvättstugan och hänger det som är färdigt, och laddar nya. Helt perfekt! Jag bara ”är” och gör allt i min egen takt.

Natten var tung igen. Jag har fruktansvärt svårt att sova. Ringde Björn och pratade av mig en smula. Stackarn, han höll på att somna av min mundiarré. Men tamejfan..  somnade faktiskt några timmar på morgonen, och nu studerar jag ju insidan av ögonlocken mellan maskinerna. Helt ok!

Var inne på Fk’s mina sidor nyss. Vetefan varför egentligen, ersättningen är ju lika dålig varje jävla månad. Man hoppas väl att det någon dag ska stå ett nytt belopp där, antar jag. Att ha varit helt pank i över en vecka och sedan veta det att det blir inga pengar över, trots att du får en utbetalning i morgon, det suger apskit.

Får fika jävligt billigt i morgon, då jag och min vän Eva ev ska åka till Taxinge kakslott. Får se, men inte röra, och definitivt inte köpa, då jag visar Eva Mångfaldens hus imorgon. Jag vetefan hur jag ska ha tåd med gruppfotobilden vi kommer ta, då vi åker dagskryssningen på lördag. Och tacka gudarna för att frukost och lunch/middag buffén redan är betald på båten, för att köpa någonting där blir svårt. Ja man vet ju att de enda pengarna jag har kvar när alla utgifterna är betalda, det är 1000 spänn till mat.

Fy fan vad jag är trött på att leva så här. Det gör mig så olycklig emellanåt. Idag tänker jag ju extra mkt på det eftersom jag ligger här med en kurrande mage, och ser alla mysiga semesterbilder som alla lägger ut på fb.

Men vad fan. Tvätta klart idag, duscha och ev träffa Jenny, står ju på schemat och sedan blir det en promme bort till dotra och se hur det går för hantverkarna. 

Lev väl..

En ”skaka av sig skit promme”..

Efter en fm med bakning och matlagning så blev det dags för en härlig dusch.. Jag hade ju hunnit få några elaka sms igen, av mitt ex, och kände mig förbannad, frustrerad och rastlös. Behövde kyla ner mig.  Efter duschen, och då jag hade fixat mig, så tog jag en liten stund på balkongen. Plockade bort lite visset och tog hand om blommorna en stund. Det kändes fint för humöret. 

Jag gjorde mig klar för att traska ut på en promme. Jag ville kolla till dotras lägenhet, som renoveras, och samtidigt försöka skaka av mig dålig energi. Och det lyckades. Träffade finaste Sari, min mors gamla arbetskollega, men hon är även min fd granne och dotras barndomskompis mor. Vi blev ståendes och pratade fotleder, axlar, nervskador, barn och barnbarn, skitnice!

Sedan hann jag inte långt innan jag stötte på den trevliga snubben som har livs på Nedre Torekällgatan. Lite prat och lite skratt hann det bli. Han och hans fru är verkligen underbara! 

Kändes nice, men så brukar det ju vara, känner mkt folk och är så satans social.

Nu började det kännas bättre inombords. Harmonin började ta plats och även lite sinnesro. Och nu var det dags att träffa Christian. Christian fr KRIS. Uppdaterade varandra om hur vi mådde och gav varandra jättekramen. Och så traskade jag vidare.

Kollade till familjens lägenhet och blev skitimpad över hantverkarnas proffsiga och effektiva sätt. Hoppas de hinner klart till fredag, som de lovat.

Nähä, sedan var det dags att studsa hemöver.. Å vad skådade då mina blåa ögon? Ett litet nystan, gud så söt. En tibetansk liten valp på 16 v. Hade kunnat sno den, men matte var ju så in i bengens trevlig. Också hon med kryckor. Hon kände igen mig, hon hade sett mig med dotra, barnbarn, King och lagt märke till att jag gick med kryckor. Jag tror att jag blev en jourhavande terapeut till stackarn. Hon hade kryckor och besvär. Jag gav råd och namn på folk som kunde hjälpa henne. Wow vilken energiboost.. Ett supertrevligt samtal, eller rättare sagt 4 supertrevliga samtal hann det bli på min promme.  Jag har en förmåga att kunna ta människor, har jag märkt.. Känner väldigt mkt folk och är väldigt social. Jag värderar varje möte med en människa väldigt mkt.

Jag har blivit erbjuden att vara ett kamratstöd och det skulle passa mig som handen i handsken.. Har jobbat som det en gång i tiden t om. Och jag älskar ju att prata med folk, stötta och lyssna..

Tur att jag är bra på något.. 😊😊😊

Hade ju en sabla tur, under hela prommen iaf, att jag inte behöva uppsöka toalett. Det kostar ju för fan 5 spänn, och det har jag inte ens.. Tragiskt som fan, men sant..

Nähä.. nu blir det soffan för resten av kvällen. Njuta av vetskapen att familjen har det gott i Dalom och känna mig nöjd med den sinnesro jag fick till slut. Mina tankar går dock till min vän Eva, vars far ramlade illa idag och hamnade på sjukhus.

Lev väl..

Sömnlös IGEN..

Miss i nassen.. Återigen sömnlös. Frustrerad över en som messade massa elakheter precis. Har ångest över saldot 2.57 på mitt konto, och det är 3 dagar kvar till utbetalning. Suck!

I övrigt har det varit en intensiv dag men jag har fått mycket gjort. Familjen har åkt på semester, och tagit King med sig. Tomt efter dem allihop.

Har varit med Eddie, Anna och Marcel idag, och har fått sett korttidsboendet. Shit, vilken kåk. Med pool och grejer.. Det kommer att bli sååå bra!

Fan.. börjar få skalleknack, e så trött och har sååå ont.

Nähä.. blunda och slappna av, I guess. Huvudet spinner dock i 180.

Lev väl..

Ibland har jag bara lust att be folk, även vänner, att fara åt helvete..

Sådär ja, ny dag och nya möjligheter. Känner mig helt återställd efter det ”knas” som min kropp drabbades utav i torsdags natt. Att vara så ”borta” och att behöva be om hjälp, med King, hör inte till vanligheten liksom.

Hursom.. natten var dock lite skum. Ja natten som har varit i natt. Jag hade väldans svårt att sova då minnen uppdagades, ett ex hörde av sig, samt att jag var lite låg över att sitta själv, och inomhus, en sån underbar kväll som det var igår. Ni vet liksom inte hur lyckligt lottade ni är ens, för att ni inte vet något annat. Att kunna gå ut, äta en bit mat, dricka gott, ja allt som kostar pengar är för mig en omöjlighet.

Jag är social och jag har vänner, men vart fan är dem? Ja just ja, ja de hör ju bara av sig då de behöver mig. Alla jävla gånger ni säger: -Vi måste ses på en lunch, vi måste ta en fika nån dag, jag ringer dig i veckan, jag kommer över till dig någon kväll! Jävla hycklare! Och sedan då jag inte hör av mig, ja då hör jag ingenting från er! Far ni fan åt helvete!

Jag är så jävla less på mina sk vänner. Sedan har jag några helt otroliga vänner, som jag respekterar och älskar.. Dem får jag inte glömma att nämna.

Hmm.. kommer ifrån ämnet lite. I natt iaf, så hade jag svårt att somna. Funderingarna malde på, som de så ofta brukar. Å när jag väl somnade, ja då vaknade jag på rotmos utav konstiga drömmar. Ja vilken jävla brud på dryga 50 bast drömmer att hon gör burnouts med en VOLVO AMAZON. Gosh! Lite mer hästar vore ju att föredra! Ha ha, ja sjukt är det iallafall.

Jag gick ut med King innan 06.00 imorse och bestämde mig för att ta söndagen som den kom. Jag lade mig och gick upp när jag kände mig utvilad. Lugn och ro. Ingen stress. Jag klippte klor på King och borstade hans päls, jag duschade och rakade benen och bara softade på som fan. Var nyss ute ned den lilla, och ska väl studsa bort och lämna honom hos familjen inom kort.

Men nu någonting annat. Många av er har en sådan okunskap och ovilja att förstå hur mitt liv ser ut, så att jag tänkte vara snäll och informera er lite.

I mina unga år så var väl inte min arbetsmoral skithög direkt, men efter att jag hade varit egen företagare så förändrades den drastiskt. Ja eller under tiden. Så mkt jobb och så mkt omkostnader mm som det innebär att vara ”egen” fick mig att förstå att man kan skatta sig lycklig som har en anställning. Tyvärr fick jag sälja min djurtillbehörsbutik för att jag blev svårt sjuk, men när jag sedan fick chansen till arbete så kändes det ju supernice, att få fortsätta i samma bransch. Tyvärr åkte jag på en nitlott först, men hos Jana och Maria, på DjurMagazinet trivdes jag senare som fisken i vattnet.

Men så kom då olyckan, jag halkade i foppatofflor (de borde förbjudas) och det ledde då till slut till den fotledsoperation som gjorde mig nervskadad. Hundratals behandlingar, second opinions, utprövande utav smärtlindring i 2 års tid på smärtkliniken. Inga behandlingar hjälpte. Jag skulle arbetspröva, det gjorde jag, och det gick åt helvete. Jag blev sämre och tappade nu känseln i hela benet och underlivet. Smärtläkaren förklarade nyligen att nervskadorna spridit sig.

En av de som behandlat mig, skrev ett mail till mig i veckan. Lena, nu räcker det! Inget vi gör hjälper! Ta igen dig! Vila! Du har kämpat i så många år, och vad du än gör så hjälper inget!

Och så, mina vänner, så ligger det till. Medans några av er säger : men ett sittande jobb klarar du väl, men hur ska det här gå? Du måste ju ha det där sociala bla bla bla. Ta ni fan och håll käften!!!! Ja, det har jag lust att skrika! Vad fan vet ni? Mina smärtor är dygnet runt. Jag har smärtlindringssalva som stryks på fot o ben 3ggr/dag, jag har stark morfin ordination dygnet runt och jag har kylplåster till natten. Det spelar ingen roll om jag sitter, ligger, står eller går, det gör lika jävla ont hela tiden.

Min smärtläkare, husläkare, psykolog, handl Af och handl Fk sa åt mig: -Sök sjukersättning! Och nu har jag gjort det. Men ni, era jävlar, ni ska både tycka och tänka hur jag ska göra med mitt liv. Tror ni inte att jag vill jobba? Tror ni inte att jag vill tjäna pengar? Jag lider, är frustrerad och satans olycklig i min situation. Jag kan inte unna mig något, jag har knappt mat för dagen, försök för i helvete att förstå att JAG har inte valt att behöva leva så här.

Men fortsätt ni att tycka. Och lev i er jävla bubbla. Fortsätt att vara ovetandes om hur jävla bra ni verkligen har det. Resa? Ut på krogen? Köpa god mat? Springa och jaga barnbarnen? Att inte orka göra saker i mer än i några timmar, för att sedan vara helt död resten av kvällen!

Ni är så jävla oflörstående. Ni tycker så jävla mycket. Ni vänder er till mig när ni behöver prata. Ni bjuder inte över mig på fika/middagar längre. Ja ni är många som borde tänka över era egoistiska handlingar.. Tur att ni inte är så många kvar. Nu ryker ni en efter en, för att hycklare vill jag fan inte ha i mitt liv. 

Ärlighet, positiv energi och att ge och ta, ja tack… Jag orkar inte med något annat. 

Lev väl..

Att vara sjuk gör mig rastlös så in i bengen.

Såja.. nu är min hjärna i form igen. Jag var riktigt orolig ett tag. En hemsk natt, med bajs i byxan, svettningar, yrande, plus att jag var borta – långt borta. Nu kan jag äntligen stå på benen iallafall. Å det är ju tur det eftersom en dusch o byte av lakan är ett prio 1 innan kvällningen.

Tack min fina fina granne, som gick ut med lillkillen, måste jag säga. Hon är så jävla guld värd. 

Och nu när skallen piggnade till, med hjälp av alvedon och överlämning av King i porten, så var prio 1 att ringa och säga upp den ”lurendrejeri försäkringen” de lurat på min far. Självklart uppstod det problem med dessa jävla jubelidioter, ännu en gång, men nu ska de snart vara ett minne blott. Å farsan ska inte betala ett enda jävla öre mer. Och när jag är ännu mer klar i knoppen så ska dessa jävlar få sig en riktig beta i form av en anmälan. Jävla idioter! Och ger man sig på mina nära o kära, då jävlar!

Hursom.. Dotra och mina vackra små kom och hämtade King. Sedan tog jag mig en pannkaka, som var kvar från i går, och började så smått aktivera min hjärna. Hjälpa farsan och skriva blogg fick bli en bra början, på denna skitdag.

Det var inte så här min dag skulle bli. Jag skulle ha tagit med mina små på ett litet skogsäventyr i ravinen, tittat in på KRIS grillningsevent på em och varit lite social. Men vad fan, äventyret får bli imorgon, då jag haft tvättstugan.

Det sorgliga med att vara lite strandad härhemma nu, e ju att det här fattiga ger sig ännu mer tillkänna. En toarulle kvar, inget bröd o inget att dricka. Fast vatten finns ju i kran och mat har jag kvar sedan i går, så det funkar. Bara så typiskt när man blir sjuk och inget finns hemma.

Ja här kan jag ju ligga och vara aktiv och sova mellan varven. Fortsätta hjälpa Eddie att leta sängar, sängbord, kyl o frys är fortfarande prio. Jäklarns så de styr och ställer på La Vida Nueva, hemmet som de startat för behövande kvinnor. Är så stolt över det de gör.

Nu hoppas jag att den här skiten går över så att jag kan få stilla min rastlöshet och få glömma min smärta, genom att vara med dotter o barnbarn, eller att göra saker som jag brukar.

Lev väl..

Tacksam o full med kärlek..

Å här ligger jag nu och tar igen mig en stund. En rätt så aktiv fm blev det minsann. Promme med ”mannen” i familjen, hem och hämta min vän dramaten, för lite shopping i form av mjölk o lite grönt. Å då jag kom hem så blev det lunch i form av tacopaj, hade ju några bitar kvar i frysen, så att det blev en till lunch idag och en bit tills ikväll. Supergott! Tack min fd älskade granne Sussie, för att du en gång visade mig hur du gjorde din paj..

Jahapp.. så var det då dags för att skriva mail till Kiropraktorn och Lymfterapeuten. Och när det var gjort så hade jag ju tänkt vila en smula, men så stirrade mitt gamla vardagsrumsbord på mig, och då fick jag för mig att montera ner skiten och få ut det på vinden. Det får följa med till tippen när farsgubben hjälper mig dit med de sopor jag har sedan inflyttningen sept förra året. Likabäst att få ihop en hög och ta allt på en gång.

Men nu, nu ligger jag här och slappnar av. Vet att dotra, barnen, dotras far o syskon ör på beachen idag. Hoppas att de har det mysigt. Själv är jag nöjd med tillvaron och gaddningen jag gjorde igår. Tack L, för presentkortet som du inte ville ha, och tack Cilla för ett ytterligare mästerverk. ❤

Om ni bara visste hur skönt det var då hon körde nålen i mig i går. En annan smärta som tar över en stund, en smärta som är skön. Härlig stund och mysigt att ligga där och bli omhändertagen samtidigt som vi snackade en massa. Det var precis vad jag behövde. Hur kunde jag ha sån tur?

Ja och sedan blev jag ju så himla glatt överraskad då jag kom hem. Jag hade ju taggat min vän Eddie, i en annons, på ett skitfint vardagsrumsbord. Skrev till honom att det borde du köpa, och så skrev jag att jag minsann skulle köpa ett sånt någon dag. Och jag menade det verkligen. Och sen, då jag kommer hem, då har han ställt det utanför min dörr. Så snäll. Han är min personliga Jesus.

Så att nu har jag fått gaddat in mitt nyfödda barnbarns namn på handen, och fått ett nytt vardagsrumsbord. Känner sådan otrolig tacksamhet emot er, och kärlek..

Nu en power nap..

Lev väl..

Ett känslomässigt kaos..

Holy moses! Idag kändes det hyfsat bra då jag slog upp ögonen. Jag kände mig utvilad på nåt vis. Jag märkte dock då jag började ta tag i mina morgonrutiner, att jag sackade satan och inte alls var in the mood.

Det e väl så att varje vaken och ledig stund så kommer ju liksom verkligheten i kapp en. Å idag hade dotra och barnen planer, så att inte ens dem kunde man dra nytta av och glömma allt som e jobbigt. Men det är så himla nice att se hur mina mirakel har goa och fina dagar med sina vänner, kompisar mfl.

I dag blir det alltså min alldeles egna dag. Jag vet precis vad jag ska göra. Ringde nyss och avbokade min arbetsterapeut eftersom jag skulle dit den 28/7 men nu ska få möjlighet att få följa med fam på en dagskryssning den helgen. Å då har inte jag lust att vara hel lindad med linda från ljumske, och ner till tårna. Inte en chans att jag ska springa mumiefierad då inte. Mail ska även skickas idag. Min käre kiropraktor ska få något att bita i då han är åter efter semestern.

Rakade benen i morse och lyckades få hjärnsläpp efteråt. SMÖRJ INTE in ben och fot med Capsina, då du är nyrakad. Capsina är en smärtlindringssalva innehållande chili. Yippey! Not! Burning like hell. Ja mer än vanligt då förstås..

Nähäpp.. sedan blir det stan. Apoteket vägrade lämna ut ett av mina morfinrecept igår, eftersom jag inte fick hämta ut dem förrän idag. Man har ju liksom en gräns för hur mkt man får hämta ut, så att man har mindre risk att bli beroende. Jorå, så ner på stan igen idag då. Sedan blir det till att traska runt och höra mig för om en vän som de säger är borta. Vägrar tro det tills jag verkligen fått reda på sanningen. Lyssnar inte på rykten.. 

I övrigt mal tankarna på. Skulle behöva köpa mig nya shorts, de jag haft i alla år börjar bli nötta. Jag skulle vilja gå ut och äta en saftig jävla köttbit, bara för att jag inte har råd förstås. Drömmer om att få komma bort och vila upp mig lite, där inte allt påminner mig om hur mitt liv ser ut.

Jag funderar även på livet som singel och på de män, som finns i mitt liv, och på de som hör av sig då pungen är full. Kränkningar, förnedringar, telefonsamtal, sms, ja ibland är de förjävligt charmiga. Vad är det för fel att gå på bio, ta en fika, lära känna som vänner? Nope… singel livet är rätt bra emellanåt.

Joråsåatt.. sa ju det. Funderingar i 180. Och den största grejen som mal är ju bara hur man ska klara sig denna månad. Och hur Fk bedömmer min situation i det här med sjukersättningen.

Något annat som stör mig är hur kyrkan tagit semester, då det handlar om utdelning av matkassar, café och soppkök. Nu tänker jag i första hand på våra hemlösa därute. Träffade några vänner igår, ett hemlöst par, som var så i behov av hjälp. Å jag kan ju inte hjälpa. Är oxå i behov av hjälp. Hade absolut tackat ja till en matkasse, som jag fått 2 ggr förut.

Men men.. jag får ta och skriva mina mail nu och sedan gå ner på stan och prata med de vänner jag har ibland de människor som många av er människor väljer bort i samhället. De som är behövande. De som lever i misär på olika sätt, men även dem som lever i missbruk. För mig är de alla en helt vanlig individ, dock med olika förutsättningar.

Lev väl..

Illamåendet växer för varje dag som går..

Sitter här i min dotras familjs lägenhet. Jag hade lovat att hjälpa till med lite tvätt idag, och jag håller ju allt jag lovar.

De med friska ben tog sig en avstickare mot Kusens Backe för att aktivera barn och plocka blåbär. Slog följe ner till stan och hämtade min kasse med mediciner. Som tur är har jag frikort. Hade behövt handla lite då jag ändå var på stan, men mitt konto sa något annat. Mina ynka 61 kr ska ju räcka till den 27:e så handlingen fick utebli.

Jag får helt enkelt göra helt rent i min frys och spara dessa 61 kr till mjölk, då jag behöver det. Å bröd? Skit i det! Jag kan äta havregrynsgröt.

Ångest? Ja det kan ni fethajja. Ont i magen och klump i halsen. Tror att klumpen i halsen är både ångest och att jag är nära till gråt. Illamåendet o oron över ekonomin växer för varje dag som går. Det är långt till den 27:e.

Fan vad jag hatar mitt liv, då det gäller min ekonomi. Tur att dotra och barnen kommer hem snart så att jag får annat att tänka på.. Usch..

Lev väl..